Bygga – Hafsbloggen

Vagnar i all ära, de är ett fullt fungerande sätt att bygga små billiga hus som i värsta fall kan flyttas förhållandevis enkelt. Men vagnar kräver vagnar – själva underredet med hjul och drag kan kosta tiotusentals kronor om du inte hittar någon gammal hövagn eller liknande. Och i praktiken är bovagnar inte något du kör omkring med på vägarna, snarare är hjulen ett sätt att komma runt byråkrati, en slags signalpolitik i grannskapet och förenklar någon enstaka flytt. Det är också otillfredsställande att vagnar kräver stora fordon att dra omkring på, samt att de inte kan dras i oländig terräng.

Därför vore det väl skönt att slippa själva vagnen på vagnen? Huset kunde kanske gå att montera isär i lagom stora bitar istället. Bara vetskapen att huset går att skruva isär och flytta, eller sälja i värsta fall, kanske i många fall kan räcka för att våga bygga. Om den psykologiska situationen med grannarna kräver att det ser ut som en vagn, kan enkelt ett par icke fungerande hjul skruvas dit på sidan av huset. Ett isärmonterat hus skulle dessutom till och med gå att flytta med cykel, om inte avståndet är för långt. 10-20 vändor med cykel är inte alls orimligt om sträckan är en mil eller två. Det går även att bära sista biten från en väg till en trevlig undanskymd plats, där det inte syns och du blir störd av eller stör grannar.

Som ett första försök byggde vi en bastu. Huset skulle vara:

Billigt
Lätt att bygga utan dyra verktyg
Gå att bygga inomhus på vintern
Självbärande och utan krav på en seriös grund
Möjligt att skruva isär
Lätt att bära och flytta utan bil
Byggt med masonit.

Idén var att utgå från en masonitskiva, 1225×2445 mm, och göra den till ett byggsegment. Det här blev den slutgiltiga formen:

Segmenten skulle sedan skruvas ihop med muttrar och skruvar (i hålen som är de svarta prickarna i bilden ovan), så här:

Det som gör att huset inte kollapsar och blir platt är golvregeln, som skruvas fast i samma hål som segmenten skruvas ihop med.

Något om formen

Varför detta ”felvända” hus? Jo, samma segment kan massproduceras och användas till både golv och tak. Taket får en brant vinkel, vilket är bra när huset är lätt och kanske inte tål hur mycket snö som helst på taket. Golvreglarna stabiliserar hela huset, och har en dubbel funktion att bära upp golvet, vilket sparar material. Givet att inredningen byggs längs väggarna blir inte nödvändigtvis golvytan mindre för att huset är spetsigt nedtill, däremot blir det mindre förvaringsutrymme i golvnivå. Å andra sidan går det att platsbygga förvaringsskåp i de djupa sidospetsarna, som då hamnar i mer ergonomisk höjd än om samma skåpsvolym varit i golvplan.

Som bastu så gör formen det möjligt att leda vattnet längs väggarna ner i en mittränna under golvet och ut ur huset. Några har invänt att den höga takhöjden gör att varmluften i bastun lägger sig i taket. Men på bilden ovan, med en 180 cm lång människa, är det 50 % större luftvolym ovanför huvudet i den högra bilden, trots att det är 30 cm lägre takhöjd.

Det blir även automatiskt två jättestora takutsprång, som det går att förvara t ex ved under.

Huset kan dessutom ställas på endast två ben, då en av spetsarna kan vara ett färdigt tredje ben. Antingen uppallat på plan mark, eller direkt på marken om huset placeras i en backe.

Eftersom huset är helt självbärande kan benen utformas lite hursomhelst, och behöver egentligen inte sitta fast i huset. Huset kan ligga i en vagga som en båt upplagd för vintern. Du kan montera ett periskop, måla huset gult och kalla det för en temporär förvaring av din ubåt. Blir det ändå byråkratiska problem är det bara att plasta hela huset med glasfiber och dyka ner i djupet. Bekväm djuphavsgrav hejdå!

Och något om det grundlöst självbärande

Ett självbärande hus gör också att det är lite skitsamma med grunden. Grunden på ett hus kan bli en väldigt kostsam och/eller arbetsam del av bygget om den ska bli så stabil att ett icke självbärande hus ska stå på den utan att riskera att bli snett. Med ett trebent självbärande hus gör det ingenting om marken sjunker lite under ett av de tre benen. Huset hamnar bara lite på sniskan och påverkas inte strukturellt. Det är bara att ta fram domkraften, hissa upp huset och lägga under något under benet som sjunkit.

Det är inte heller otänkbart att bygga en vagn utan vagn av ett självbärande hus. Det behövs bara en hjulaxel, hjul och ett drag. Hela ramen kan rationaliseras bort.

Om en vill bygga ut huset successivt, allteftersom ekonomin tillåter, underlättas det av att segmenten är av en standardiserad masonitskivas storlek. I teorin går det även att bygga ben av segment och göra fantasifulla staplar, trebenta och fyrbenta. Benen kunde kanske gå att använda som sovrum, där en ju vill ha det lite kallare. Eller som trappa upp i huset, eller vedförvaring.

Två ben av segment ger ett trebent hus, fyra ben ger … ett fyrbent hus (no shit).

En trappa förresten, det skulle gå att bygga ett segment till kombinerad trappa och dörr, som fälls ner som på ett rymdskepp. Men stopp! Nu hejdar vi oss. Det behövs praktiska experiment, inte bara drömmar.

Och så en förnumstig översikt över det som ska avhandlas:
Bygga segment
Benen då
Flytta segmenten till byggplatsen
Montera ihop huset
Taket då
Avloppet
Men golvet då
Gavlar ska det väl vara också
Lavar att sitta på
Landgången
Några slutord

Bygga segment

Först köpte vi brädor, trekantsreglar, masonit, trälim, träskruv och pappspik.

Skivorna vattnades rikligt och fick stå ett dygn. Det räcker inte med ett par timmar. Skivan ska ha expanderat från 1225×2445 mm till c:a 1227×2450 mm när den sugit klart.

För att minimera felmätarångest och ofrånkomliga felmätningar kan varje individuell regel och bräda mätas till rätt längd med masonitskivan. Det är dock snabbare att massproducera alla delar för sig, men då gäller det att vara väldigt noggrann.

Viktigt var att rita en mittlinje på båda sidor, för att kunna träffa den tunna mittregeln av 22 mm panel med skruvarna. En annan teori, som kanske blir nästa hus, är att först såga ner masonitskivorna till hälften på längden. Då undviks detta knepiga steg med mittlinjen och att träffa regeln. Segmenten blir bara hälften så breda, lättare och mindre otympliga att bära på en person. Halvsegment skulle bli kompatibla med helstora segment, men det skulle gå åt lite mer virke, skruv och muttrar.

Vi valde råspont till segmentens utvändiga brädor för att få ner pris och vikt.

Halva sponten på råsponten sågades av och sattes så att segmenten överlappade lite i kanterna. Det var nog en helt onödig övning. I kortändarna överlappade inte segmenten och det blev helt tätt ändå när huset skruvades ihop. Masonitskivorna är spikraka, så huset blir rakt utan glipor så länge allt skruvas precis i kanten på skivorna.

De utvändiga brädorna limmades och masonitskivan lades ovanpå med virasidan uppåt (inåt huset).

De utvändiga brädorna spikades med pappspik inifrån.

Två rader pappspik, men inte längst ut, för där skruvas reglarna.

Mittbrädan spikades i två rader, inte i mitten, för där skruvades den i regeln.

Trekantslisterna sågades till skivans bredd och skruvades med korta skruv snett genom masoniten och in i de utvändiga brädorna med skruvar av precis rätt längd så att de inte kom ut på andra sidan. Här behövdes mothåll för att inte trekantslisterna skulle röra sig när de snedskruvades.

Trekantslisterna är en billig produkt som inte håller exakta mått. Därför var det nödvändigt att mäta upp alla reglar var för sig till exakt längd efter trekantslisterna skruvats dit. Ett mål med bygget var att inga dyra och knepiga verktyg skulle användas, men om en kan acceptera att cirkelsåg används så skulle trekantslisten kunna avskaffas och ”lockregeln” sågas i 45 grader i ena kanten. Då skulle reglarna kunna massproduceras noggrant i exakta längder med ett konsekvent resultat. Det skulle även kunna minska antalet moment i bygget. Men trekantslisten gör att huset kan byggas med bara fogsvans och skruvdragare.

Regel tillsågad och nedsänkt på sin plats för att rita ut 45-graderssnittet:

När reglarna var sågade i 45 grader på rätt ställe limmades de fast. Sedan fästes de med lockregeln.

Lim och lockregeln tillsågad nedan. Viktigt var att förborra innan lockregeln skruvades, eftersom den skruvas så långt ut i kanten.

Här är lockreglarna fastskruvade och segmentet halvvägs vänt:

De utvändiga brädorna skruvades genom masoniten och in i reglarna. Som sagt knepigast med mittregeln, som böjde sig och fick fixeras med tillfälliga skruvar så att den höll sig på mittlinjen. I kanterna behöver de utvändiga brädorna förborras för att inte spricka, och skruvarna bör nog vara rostfria trallskruvar, eftersom de sitter utåt.

Det sista momentet, som inte finns bild på, är att sätta några pappspikar från utsidan och in i trekantsreglarna så att de limmas fast mot masoniten, annars blir det en glipa.

Bygget av segmenten underlättades väldigt av att bygga ett enkelt bord stort som en byggskiva. Med bordet gick massproduktionen av segmenten betydligt lättare och fortare. Men det går förstås att bygga ett första segment på golvet och sen palla upp det med bockar och använda segmentet som bord.

Färdiga segment. Till vår bastu gjorde vi 16 st likadana.

De låg där utanför vagnen en sommar och blev lite fula av regnet.

Benen då

Vi skulle bygga ett trebent hus i backe, och behövde därmed två ben. Benen blev ett lite hastigt hursomhelstbygge, ungefär som segmenten men trekantiga. Inget speciellt intressant.

Flytta segmenten till byggplatsen

Sen bar vi alla segment och ben till en fin plats inne i skogen vid en bäck.

Montera ihop huset

Nu var det hög tid att borra hålen som segmenten skulle skruvas ihop i. Två på kortsidorna och två på långsidorna. Hålen på långsidorna avgör i vilken höjd golvet hamnar.

Det hade varit lättare att borra hålen samtidigt som segmenten byggdes. Det är mycket viktigt att hålen hamnar på exakt samma ställe på alla segment, helst på millimetern. Det gör att huset rätar upp sig och får rätt form helt av sig själv.

Parentes: Vi skruvade ihop huset med elförzinkad sexkantsskruv, M10, som var överlägset billigast att beställa på Hornbach då. För att få ner priset valde vi dessutom islagsmuttrar, vilket sparar en bricka och gör att det går att använda kortare skruvar. Men det var nog dumsnålt, det var svårt att komma igenom helt perfekt och få gängan att ta, och träflisor kom in i gängorna. Det hade varit mycket smidigare att bara kunna trycka/banka igenom skruvarna och gänga på ”externa” muttrar.

Då var det bara att börja skruva segment. Först två bottenbitar och en golvregel.

Som vi vände uppochned.

Benen rakt upp.

En regel mellan benen för att stabilisera.

Sen grävde vi lite där benen skulle stå, lade några betongplattor som vi hade och kollade med vattenpass så det var någorlunda rakt.

Välta runt tjoff och träffa plattorna.

Palla upp med en bock tillfälligt.

Två segment till.

Gräva lite för att få plats med ännu ett par segment uppåt i backen, och hitta något fast för husets spets, tillika tredje ben, att vila på.

När sex segment var ihopskruvade var det dags för första taksegmentet. Nu hade det varit lättare om vi hade färdiga golvbitar, durkar, att bara lägga på plats direkt. De borde byggas direkt samtidigt som segmenten. Det var opraktiskt att balansera på golvreglarna.

En tillfällig bräda som håller första takbiten:

Andra takbiten nedan. Ingen riktigt snits på’t än. Vad trevligt det hade varit med ett golv i det här läget.

Den tillfälliga första brädan tas bort och taket sammanförs.

Vi kom på att vi kunde lägga några brädor som ett tillfälligt golv, och så monterades fler taksegment.

De sista segmenten som svävar ute i luften nästan:

Mecket med de förbaskade islagsmuttrarna:

Sen stod de där, alla sexton segment!

Taket då

Det vore förstås kul att komma på ett slags taksegment av oljehärdad masonit, men så långt har vi inte kommit i experimenten. Vi skruvade dit lite läkt och ett plåttak. Det är faktiskt ganska lätt att skruva isär om det skulle behövas. Men det är mycket dyrare än masonit, och det blir lite knepigt att försöka återanvända samma skruvhål om huset skruvats isär och taket sen ska skruvas på igen.

Avloppet

För att kunna kasta hur mycket vatten vi vill och duscha rakt på golvet lade vi byggplast i hela botten av huset. Golvreglarna skruvades av en och en och sen dit igen utanpå plasten. Plasten leder ner till en uppochnedvänd nockplåt, som lutar ut ur huset. Dessutom har vi lutat hela huset lite lite så vattnet ska rinna ut längs plåten.

Men golvet då

Golvet byggde vi av egensågade granbrädor, som durkar i en eka. De ligger bara löst på golvreglarna.

Det var minusgrader ute och limmet behövde torka i värme. Ingen plats för oss i vagnen.

Golvslipning:

Golvet ilagt nedan. Och några andra saker som vi ska komma till.

Kaminen bars upp med brädor fastspända så den blev som en bärstol. Det billigaste stället att köpa kamin och skorstenskit från var Lakkapää i Finland, som hade gratis frakt till Sverige över 10 000 kronor. Och vi kom precis över det. Det går säkert att komma billigare undan om en hittar något begagnat.

Gavlar ska det väl vara också

Gavlarna behöver inte vara något speciellt. Huset är redan strukturellt starkt, och det handlar bara om att täcka för öppningarna. Vi tillverkade gavlarna i tre bitar för att de skulle bli enklare att bära och hantera. Den ena mittbiten med hål för dörren. En snarlik mellanvägg byggdes också. Gavlarna skruvades bara fast med träskruv i sidorna på huset. Det hade varit snyggare med maskinskruv så som segmenten monteras ihop, men träskruv går också att skruva ut om huset ska monteras isär.

Dörrar ungefär som på dasset:

Ett hål sågades i taket, genom masoniten och plåten. En slät plåt behövdes ovanpå takplåten för att ha något att skruva och täta skorstenens damask mot.

Proveldning!

Experimentfönster i plexiglas/akrylglas nedan, sågat med cirkelsågen. Tanken var att bara sätta en tätningslist och fästa dem med elastiskt band i krokar. Men vi valde för tunt akrylglas som sprack när vi borrade och det bågnar åt alla möjliga håll när det blir varmt i bastun. Det skulle nog behövas något rejält tjockt material om det ska hålla formen utan någon slags ram.

Sista hålet vi borrade i akrylglaset: ”Krack!”

Lavar att sitta på

Det hade ramlat en stor sälg som i sitt fall tog med sig några aspar. Asparna sågade vi upp till brädor. Vi hade hört att asp är bra virke till lavar.

Lavarna byggdes ungefär som durkarna/golvet. Det möjligen lite intressanta med dem var att vi provade att bygga av otorkat virke. Annars hade vi behövt torka virket i månader. För att brädorna inte skulle spricka satte vi dem med enbart en skruv i mitten. När de sedan torkade uppstod springor mellan brädorna, vilket vi ville ha för att vatten och svett ska kunna rinna genom lavarna. Vi borrade fina hål med ”forstnerborr”, sen tillverkade vi asppluggar med pluggborr, för att dölja skruvarna. Det tog tid men blev bra. Och det funkade trots otorkat virke.

Landgången

För att komma in i huset behövdes någon slags trappa. Vi hittade två små ekar som växte onödigt nära andra ekar. Vi fällde dem, körde dit sågverket (som väl ska avhandlas i något kommande inlägg) på storkärran, sågade upp stammarna och bar upp brädorna till bastun.

Dumpstrade tryckimpregnerade staketstolpar spettades ner lite här och där tills det tog stopp i stenar. De bands ihop med reglar på höjd utmätt med vattenpass.

Stolparna sågades av:

Ekbrädorna sågades som kilar med cirkelsågen:

Den slutgiltiga formen ritades upp och sågades till:

Och nu har vi en bastu. Som går att skruva isär, bära iväg med och transportera till en annan plats på cykelkärra, om nöden kräver.

Några slutord

Bastun har stått där i två år nu. Benen har förstärkts lite i efterhand, oklart om det behövdes. Huset har målats med rå linolja och svart pigment i. Det är helt oisolerat, men med det lite överdimensionerade bastuaggregatet kan vi basta även under djupaste vintern.

Nästa experiment blir kanske att försöka bygga ett hus av färdigisolerade segment. Visserligen går det också att tänka sig ett slags isoleringssegment som monteras inifrån på existerande konstruktion. Men det skulle kännas roligare med helt färdiga väggsegment. Frågan är hur de ska skruvas ihop då. Och det vore roligt att komma på någon snitsigare gavelkonstruktion.

Bygga

13 november 202330 november 2023

Ett billigt dass i åtta delar

Nu har masonitdasset stått i fyra år, och det är dags att dra slutsatser.

När en söker på ”bygga utedass” kommer en byggbeskrivning från branschorganisationen Svenskt trä högst upp. Så här ser konstruktionen ut:

Träbranschen har en lista över allt material som går åt:

53 meter regel, 45×95.
12 meter regel 45×145.
250 meter panelbrädor av olika dimensioner.
88 meter spontat virke.
34 meter läkt.
Osv.

Totalt skulle det kosta 10 000 kr att köpa virket till stommen, ytterpanelen, golvet och dörren på en billig bygghandel idag. Då är 15 % spill inräknat, eftersom det inte går att köpa exakta längder. Det är en ganska låg procent som kräver smarta inköp och få felmätningar och klantigheter. Till det tillkommer skruv, spik, grunden, yttertaket, inredningen, ev fönster, ev skorsten för ventilation osv.

Virket skulle väga c:a 500 kg. Så med inredning, tak och besökare kommer vikten på dasset bli som en liten bil. Det ställer större krav på grunden, och i Svenskt träs byggbeskrivning gjuter de därför plintar ner i marken med betong. Både vikten och betongplintar försvårar en eventuell flytt av dasset senare.

Ett masonitdass blir mycket billigare och lättare. Ett lättare hus betyder att en enklare grund blir möjlig. Det går att ställa på några stenar, eller på några trästolpar.

Ungefär så här byggde vi de åtta delarna:

Ramar av panelvirke limmas med trälim mot vattnad masonit. Där det är trä på båda sidor om masoniten skruvas brädorna ihop med masoniten mellan. Där det bara är trä på ena sidan om masoniten spikas den med fast med pappspik. Det blir nästan inget spill på masoniten, för skivorna har en bra storlek för ett dass, vanligtvis c:a 1220 mm breda och 2440 mm långa, beroende på hur blöta de är. Där dörr- och bakluckehålen sågas upp skapas också skivan för dörren och bakluckan. Mycket (fel-) mätande går att undvika genom att helt enkelt lägga brädorna längs masoniten och dra ett streck. Huset blir förhoppningsvis starkt, som en stor lådbalk, om en är noggrann.

Delarna färdigbyggda:

Sen var det en enkel sak att bara spetta ner fyra ekstolpar och spika och skruva ihop delarna i knutarna.

Tajts är bästa arbetsbyxorna.

Att bygga de delar som skulle kostat 10 000 kr med Svenskt träs byggmetod, kostar istället under 2 500 kr med masonit, med samma procent svinn inräknat. Istället för 500 kg väger det 130 kg. Och då ingår det ett fönster också!

Det finns ett väldigt enkelt sätt att göra fönster med masonit. Ett plastglas av ungefär samma tjocklek som masoniten hålls upp mot väggen där fönstret ska sitta, konturen ritas av med penna och hålet skärs sedan ut med morakniv eller dylikt. Sedan kläms fönstret fast i sitt hål med panelbrädor från båda håll. Ett dass behöver inte mer avancerade fönster än så.

Masonitdasset är helt självbärande, som en låda. Det går att välta omkull och bära iväg med om en är några personer. Eller skruva isär och bära iväg med på en person. Det går att bygga på platser utan bilväg, eftersom det inte är så mycket byggmaterial att bära till platsen. Det går att bygga segmenten inomhus när det är kallt.

Den låga vikten gör det dessutom realistiskt att köpa materialet med cykel och cykelkärra. 130 kg är 2-3 vändor till bygghandeln. 500 kg är uppåt 10 vändor, vilket är mycket med cykel.

Men det låga priset är grejen. Att bygga billigt är avgörande för att kunna leva ett någorlunda arbetsbefriat liv på landet. De astronomiska summor som traditionellt byggande kostar kräver mycket lönearbete och riskerar dränera en på tid och ork som en behöver för att bygga upp sitt eget liv och delta i experiment med nya sätt att organisera samhället utanför marknaden.

Billiga byggnader fungerar också som en slags gratis försäkring. De är inte så dyra att bygga upp igen när de brinner upp eller krossas av ett fallande träd. Här var det nära ögat:

Utsidan behandlade vi bara med rå linolja. När vi sedan målade dasset svart, blandade vi bara lite svart pigmentpulver i rå linolja. Det räcker med ett lager pigmenterad olja. Det går att förstärka oljningen efter ett år eller två, genom att bara pensla på mer rå linolja utanpå.

(Dörren ska inte byggas så här, det får inte kunna fastna vatten någonstans på fasaden, då blir masoniten ojämnt blöt och expanderar och bucklas och skevas. Den yttre snedsträvan och bottenbrädan ska bort. Dörren bör stärkas upp på insidan istället.)

Insidan går att tapetsera med växter om en vill.

Som synes har ”tapeten” fått vattenskador under föntret, vilket beror på att yttre fönsterbågens undersida inte snedsågats så att vatten kan rinna av.

Ett utedass för åretruntbruk ska ha frigolitsits, vi köpte en som hette Separett Torrdass 500, kombinerat med en 80-liters murarbalja från Biltema. Stallströ är billigt och bra, och balarna räcker länge.

Hoppas detta gav några idéer till hur du kan missgynna den svenska träindustrin och leva billigare. Nästa inlägg om masonit ska bli det om bastun.

Bygga Fixa

16 augusti 202316 augusti 2023

Hafsvatten

Vattensituationen här i havet har alltid varit lite omständlig och trixig. Det finns inget dricksvatten på marken, så det får hämtas från granngårn. Medelst cykel och kärra är det inga problem att transportera två tjugolitersdunkar. Inomhus finns en tolvlitershink med lock som fylls på och som det sen går att skopa upp dricksvatten ur, inspirerat av hur fjällstugor löser vattenförvaringen.

På kaminen står ännu en tolvlitershink med disk- och tvättvatten. Det vattnet kan till exempel användas till handtvätt, att koka potät eller att skölja nåt som inte behöver bli superrent. På vinterhalvåret värms det upp av kaminen och under sommaren är det inte mer än rumstempererat. Varje kväll efter maten tas det kaminhinksvatten som har blivit kvar efter dagen till diskning, sen fylls hinken på.

Bakom vagnen, på andra sidan paradgatsstigen, går en annan liten stig upp för branten som häver sig mot himlen bakom oss i norr. Följ med upp.

Där skymtar nåt när en kommer upp en bit.

Nåt annat som skymtar bakom sopparna är badstugan, men den förtjänar ett eget inlägg nån annan gång.

En halv blåtunna som står i den ofärdiga badgropen och samlar upp vatten. Där fylls hinken på och bärs ner till vagnen igen. Från blåtunnan tas också vatten till badstugan för att antingen duscha direkt i källkallt vatten eller för att värma upp i bastukaminens vattentank.

Vattentillgången varierar lite med årstiderna. På vintern rinner det fortfarande vid kanske minus tio, men det bildas en isskorpa på tunnan som blir tjockare ju kallare det blir. Vid kraftigt regn följer det med en massa bös och smuts som gör att vattnet blir ganska otrevligt. Vattnet balanserar också på en tunn bräda från badgropens kant till tunnan, och brädan hamnar ofta på sniskan eller liknande, så det är lite av en konst att lägga den så att vattnet faktiskt rinner ner i tunnan. Det är en tillfällig lösning som har varit tillfällig i kanske ett år nu. Så är det med hafsare.

Vattnet kommer uppifrån i små rännilar, balanserar över en bräda och samlas upp i tunnan.

Och badgropen ja. Den har grävts för hand. Tanken är att den bara ska täppas för med jord där vattnet nu rinner ut och fortsätter nerför branten. Nästan längst ner i den ihoptäppningen ska ett avloppsrör placeras så att det går att tömma gropen om andan skulle falla på. För att göra rent eller som en extra vattenförsäkring.

Tänk när det verkligen finns en badgrop. Då kan en bara hoppa i nästan direkt ut från bastun.

Till vänster uppåtsikten och till höger neråt. Gropens utlopp är precis i mitten av högerbilden där stenarna ligger och ruvar i skuggorna.

Från början fanns inget sipprande eller rinnande vatten här. Marken var dock våt och sumpig i en kanske tjugo meter bred landremsa, fylld av årmiljonernas ormbunkar som indikerade blöttja. Sån mark skulle kunna kallas för källdrag eller källos.

KÄLLDRAG. (sankt) ställe där källvatten rinner fram, källåder, källbäck (i bet. 1), källa.
KÄLLOS. (käll- c. 1730—1916. källe- c. 1730—c. 1740) (i vissa trakter) (sumpig mark som är genomfluten av) källdrag.

Det varierar dialektalt och i tid om orden används för mark som antingen endast är blöt på grund av underliggande grundvatten eller om det också sipprar fram vatten från marken. Här är en sån distinktion mindre viktig.

Den blöta marken undersöktes och Hannes grävde med en spade i uppförsled för att se om det gick att utröna var det kom ifrån. Sen övergick grävningen i ett försök att samla ihop det blöta för att åstadkomma rinnande vatten.

Följ med längre upp i branten.

Platån där det har grävts. Till höger brantsidan.

En flackare del eller en liten platå av branten har påverkat hur grundvattnet rinner under marken. I stället för att fortsätta på samma djup förorsakar platån att grundvattnet kommer närmare markytan. Det resulterar i sumpigare och frodigare mark just där. Ett källdrag.

Efter grävningen går det att se hur vatten sipprar fram från marken i brantsidan.

Till vänster ses platån uppifrån, ståendes på den ”kant” som bildats efter grävningen. Till höger kikar vi in i brantsidan där vattnet sipprar fram.

Det är helt otroligt att det bara kommer vatten ur marken sådär. Länge har det legat i bakhuvet att nåt behöver fixas för att ta tillvara denna skatt. Men så är det livet och hafset och andningen. Tiden går. Tankarna ruvar mest i det omedvetna. Så blir de mer direkta när vattensituationen hotas på nåt sätt. Det blir för jädra kallt. Regnen stökar till de grävda fårorna så att de behövs fixas igen och igen. Eller så är grisarna sugna på ett gyttjebad så att källdragsmarken blir bökad och trampad och rullad i. Som sig bör.

I källdragsmarken i branten växer allt möjligt. Nu hittades till och med björnbär. Och alltid alltid är det viktigt med svamparna. Egentligen skulle jag vilja att alla bilder var på svampar, men ibland får en kompromissa med sig själv.

När jag väl började fundera lite mer ingående på hur en gör för att ta tillvara på vattnet så uppstod en svårighet: Hur sjutton hittar en information om nåt som en inte vet vad det är? Nåt ska byggas eller fixas eller ordnas, men vad det är som ska göras är oklart eftersom det inte finns nån kunskap. Ingen begreppsapparat. Det är för övrigt ofta det svåraste steget när nåt ska göras tycker jag. Att veta vad som ska göras, att fnula fram det. Det är så ovanligt att göra saker själv nuförtiden så det finns ingen allmän kunskap om tekniker, handhavanden, lösningsalternativ. Tiden springer iväg från människan så hon lejer ut alla fixarsaker till specialister som tar hand om det och håller hårt om deras skrån och metoder. Vi blir fixilliterata.

Lite ledtrådar fanns från försöken till restaurering av skogsvattnet på grannmarken som Hannes gjorde tillsammans med Petter. Där finns en liknande källdragsremsa som här. För längelängesen byggde nån en låda nedsänkt i den branten där vattnet filtrerades in från marken. Det är alltså kunskap som i alla fall har funnits. Säkert var den mer allmän på gårdar och runtom i markerna förr. Sån kunskap som bara vittrar bort nu, som snart kanske inte kommer att finnas kvar alls. Det sorgliga i allt viktigt om våra ursprung och levnadsbetingelser som försvinner i den här strömlinjeformade tillvaron. Det inrutat arbetslinjebetonade, kommersialiserade, individualiserade.

Nåt ska i alla fall byggas uppe i branten där vattnet sipprar ut från brantsidan. Så här ser själva topografin ut:

Vid platån i branten sipprar grundvattnet fram efter grävning. Där ska nåt byggas för att samla och rena vattnet, men vad?

Efter flera djupdykningar, förirranden och breda sökningar efter vad som ska byggas hittades till slut ett engelskt begrepp som verkar överensstämma: spring box. Enligt wiki är det:

a structure engineered to allow groundwater to be obtained from a natural spring. The spring box functions to protect the spring water from contamination, normally by surface runoff or contact with human and animals, and provides a point of collection and a place for sedimentation.

Utmärkt. Att hitta ett begrepp är som att hitta en graal. Nya världar öppnas upp, och alla trådar kan börja rullas ihop till små nystan av användbar information. Vid sökningar verkar begreppet huvudsakligen ha två användningsområden: dels ingenjörer som undersöker sätt att bygga och underhålla platser där vatten kan hämtas av lokalbefolkningen i områden utan ett utbyggt vattennät runtom i världen, dels preppers som vill ordna med vattentillgången utanför nätet/systemet (eller om en vill vara en tråkig anglicist: offgrid).

Men vi behöver också ett svenskt begrepp. Omgivningen och det vi gör måste kunna benämnas för att vi ska ha en chans att relatera till den. Vårt språk är våra tankar, våra drömmar, det som formuleras till vår verklighet. Och det finns ett namn på tekniken nånstans, ett gammalt ord som kanske användes för längesen när det pratades om källvatten och hur det togs tillvara. Jag hittar det i SAOB, såklart. Älskade SAOB. Under uppslagsordet ”källa” finns också

KÄLLKAR. omramning av trä (l. stenhällar) omkring en källa; brunnskar.

Källkar! Så väldigt passande.

I en publikation från 1982 utgiven av U.S. Agency for International Development ser en variant av ett källkar ut så här:

Grundvattnet filtreras genom sand, grus och sten, in i en behållare som är tät. I behållarens nederkant leder ett rör vidare till en förvaringstank, och i ovankant leds överflödigt vatten bort. Lite mer information finns lite här och där, till exempel:

”Spring development may be a clean water option for some communities” på A layman’s guide to clean water
”Spring water protection boxes or structures for drinking water springs” på Inspectapedia
”Spring box designs” hos Humanity Development Library.

Där är vi nu. Innan vi börjar bygga behöver vi lista ut konstruktionen, vilka material som ska användas, hur det praktiska går till, var vattnet ska lagras och i vad. Ungefär allt alltså. Det har lyfts att det överflödiga vattnet kan ledas rakt ner i badgropen så att det inte går till spillo, medan röret från källkarets nedre del går in i ytterligare ett filter så att det eventuellt till och med blir drickbart. Vilken dröm att ha en tank vid vagnen med drickbart vatten, att bara vrida på en kran när törsten faller på. Kanske ett utekök. Eller ännu en ledning rakt in i badstugan. Alltid ett kalejdoskop av saker att tänka över och fnula på. Bestämma. Förstå och lista ut.

Under tiden fortsätter vi hämta dricksvatten cyklandes och disk- och tvättvatten för hand uppe i branten. Och jag klappar, förundras av och lär mig saker om svampar. Tittar på bilder, sugs in.

Bygga

7 mars 20238 mars 2023

En ganska billig vagn, del 7 – Utredning och inredning

Dags för ett avslutande inlägg om vagnen. Här finns hela följetongen i kronologisk ordning. Läs hursomhelst gärna prologen först, om vad vagnar bör och inte bör vara. Jag tror att vagnar kan var en pusselbit i bygget av en ny grön våg underifrån och ett nytt ickemonetärt system för utbyte av överskottsproduktion. En experimentell och konkret samhällsmodell som kan vara ett reellt alternativ när kriserna kommer. Då måste det nämligen vara billigt att flytta ut på landet.

Lösningen är inte att drömma, lönearbeta och låna miljoner för att köpa en egen liten drömgård nån gång i framtiden när alla planeter står i linje och den perfekta fastigheten dyker upp på Hemnet. Det är bättre om fler bor på samma gård och delar på de höga löpande kostnaderna. Vagnar är ett hack av den dyra byråkratin, ett kryphål i systemet som gör uttåget ur staden realistisk. Mänskor! Säg upp er. I år. Sälj lägenheten och bilen. Bygg en vagn och ställ den hos en kompis och dela på de fasta kostnaderna.

I Skogshavet fanns ingenting, inget hus, inget vatten, inget avlopp. Inga kostnader heller, för den delen. Allt behövde fixas. Det var jobbigt, men samtidigt var det en möjlighet att bygga upp något från grunden som en själv begriper sig på och som är billigt att underhålla. Jag tror det är bäst att flytta ut så fort som möjligt, inte vänta på att det blir ”klart”. Det blir aldrig klart, nämligen. Folk försökte säga det: ”Fast klart, det blir det väl aldrig?” sa de. Till vilket jag svarade: ”Herregud! Det måste bli klart! Till vintern, senast.” Men det blev det ju inte. Först bodde vi i tält utanför vagnen, för vagnen var en byggarbetsplats där myggen tog sig in.

Spis

Det första som behövde lösas var matlagning. Vi spände upp en presenning och byggde ett enkelt utekök, byggde bord och bänkar och skaffade ett fint vedkök med en inbyggd fläkt som laddas av sig själv med ett termoelektriskt element. Det lät bra i teorin.

Det användes envist hela första året åtminstone. Vi lagade mat, grillade, kokade sylt och bakade bröd i burkugn. Men jag vet inte om jag vill rekommendera det. Det går inte att använda inomhus pga röken, kräver finhuggna vedpinnar och ständig puttning av pinnar in i brännkammaren. Det var obekvämt att gå ut i minusgrader för att laga mat. Köket såg robust ut, men blev väldigt slitet av den konstanta användningen. Det inbyggda 18650-batteriet blev till slut så dåligt att fläkten hade svårt att starta. Med lite vilja gick det visserligen att skruva isär köket och löda dit ett nytt batteri.

Trots att jag inte tror på ”hållbarhet” och ”klimatsmarta varor” ville jag undvika att elda fossila bränslen. Så istället för att skaffa ett gasolkök köpte jag begagnade spritkök. Detta Origo 4100 löste ut kolmonoxidlarmet hur jag än gjorde. Jag testade olika sprit med samma resultat. Jag märkte ingen skillnad på dyr Tenol och billig spolarvätska.

Detta urgamla Jobo-kök löste också ut kolmonoxidlarmet, men inte lika fort. Det blev kvar på köksbänken något halvår, men användes nästan aldrig. Spritkök måste fyllas på ofta, tar slut mitt under matlagningen, är bökiga att fylla, knepiga att reglera lågan på och bränslet är dyrt.

Till slut gav jag upp och skaffade ett gasolkök för ett par hundra på Tradera. Det funkar otroligt mycket bättre och kolmonoxidlarmet har aldrig ens reagerat och visat mer än noll på mätaren. För att gasol ska funka på vintern behöver man ha stålflaskor. Som jag förstår det leder inte kompositflaskorna värme lika bra, vilket gör att gasolen kan ha problem att förgasas när det är många minusgrader. Nåt sånt. Kostnaden för gas har varit 50-100 kr i månaden, med bakning av bröd i burkugnen, kokning av kaffe, gröt och middag nästan varje dag. Det tycker jag är okej.

För de som tror att lösningen på klimatkatastrofen är att sporra den ekonomiska tillväxten genom att konsumera dyrare ”hållbara” och ”förnyelsebara” varor, så finns det ”biogasol”. Den verkar dock bara finnas i kompositflaskor, och den är inte vegetarisk.

Uppvärmning

Det går också att laga mat på vedkaminen, men bara om det samtidigt finns behov av att värma upp vagnen. Kaminen installerades den första hösten. En fotogenlampa hade värmt vagnen till dess, förvånansvärt effektivt!

Min pappa hade en Husqvarna 153 ståendes, och den fick jag ta. De verkar kosta några hundra att köpa begagnade. Det gick att hitta nytt eldfast tegel till modellen.

Skorstenen är isolerad och specialgjord av en plåtslagare, men det är nog billigare att köpa isolerade skorstensbitar till bastur. Vi vinschade upp den med spännband i valbenen. Jag får ångest av tanken på ett hål i taket för skorstenen, där det kan rinna in vatten i isoleringen utan att en upptäcker det, därför går skorstenen utanpå vagnen. Det gav lite mer plats inne i vagnen och förmodligen lite högre vedförbrukning.

Men det går inte åt så värst mycket ved till ett så litet hus ändå. Vi tar in ungefär en vedkorg om dan på vintern. Om någon är hemma och använder dator och det är nollgradigt ute håller huset värmen ganska bra utan eldning. Om det är full sol kan det nästan bli för varmt även på vintern bara av strålningen in genom fönstren. Jag ska kanske återkomma i energihushållningsfrågan i ett eget inlägg, men låt mig bara göra denna korta slängiga kommentar: alla borde väl begripa att det är energisnålt att bo i ett litet hus, men det finns de som gått vilse i resonemangen och Boverkets regler och gärna yrar om att små hus är ineffektiva och att stora ”passiva” villor skulle vara mer ”effektiva”. Men allt sådant räknas per kvadratmeter, det är inte den faktiska energiförbrukningen som avses. Sen drämmer Boverket sådana här formler i huvet på stackars mänskor som vill bygga ett litet hus:

Låt ingen byggkarl förklara för dig att ditt lilla hus är ”ineffektivt”. Det spelar ingen roll om ett ”passivt” hus gör av med 75 % mindre energi per kvadratmeter om ytan är tusen procent större. Och då har vi inte ens räknat på energin som krävs för att bygga och underhålla ett stort hus. Jaja, nog om det.

Säng och vardagsrum

Längst in i vagnen byggde jag en höj- och sänkbar säng. Tanken var att kunna få undan sängen under dagtid och att vardagsrummet inte skulle bli helt förstört när sängen var nedfälld. Därför stannar sängen på c:a 1,5 meter takhöjd och kan höjas till ungefär två meter.

Konstruktionen påminner om vagnens botten, men lådbalkarna är av läkt och överskottsplywood. Den fick en ryggrad för att den var så bred.

Jag hade förhoppningar om att det skulle gå att trycka upp sängens ändar, en i taget, underifrån med två stora byglar, men det var fenomenalt oergonomiskt och på tok för tungt. Madrasser, täcken och kuddar väger mer än jag trodde.

Istället blev det en hiss med rep och motvikter, som genomgått många versioner och fortfarande inte funkar alldeles drömmigt. Men det funkar. Rep och små block ger en hel del friktion, jag har en tanke om att gamla cykelkedjor och stora rulltrissor från bakväxlar kunde minska den rejält.

Under sängen byggde jag två kistor och ett bord av överblivet virke och gamla bokhyllor.

Allt är jättefult och jag har otroligt svårt att motivera mig att göra snygga detaljer. Tråkigt!

Bordet kan bli bredare med utdragbara stöd och utfällbara skivor. Det är mycket opraktiskt när en redan dukat fram och kommer på att en vill ha ett större bord.

Hela överdelen på bordet går att lyfta av från benen och benen går att fälla ut och in i kistorna, och bordsskivan kan då läggas på hela eländet så att det blir en gästsäng. Det hela såg utmärkt ut i mitt huve, men var inte lika fantastiskt i verkligheten av någon outgrundlig anledning.

Sen kom pandemin, så inga gäster fick komma. Och de som ändå kom sov i tält.

Sammantaget blev väl säng och vardagsrum helt okej, men bättre vore kanske att vända på arrangemanget och ha sängen underst. Det blir tokvarmt på sommaren uppe i sängen. Det är det största problemet med vagnen just nu.

Förvaring

Det bästa med vagnen är skohyllan. Det är en fantastisk skohylla. Och ja, i den här skitvärlden så får en säga sånt själv.

Här är ett skåp och en byrå som ska fungera som en trappa upp i sängen. Den är ännu inte helt intrimmad och klar. För det blir ju aldrig helt klart. Vi klättrar upp i sängen på köksbänken fortfarande.

Hyllor i taket:

Köksbänk och hyllor ovanför.

Först gjorde jag opraktiska djupa hyllor. Det är bättre med grunda hyllor som bara rymmer en sak på djupet, då glöms inget bakom och en river inte ner burkar från hög höjd när en står på en pall och gräver bakom saker. Kombinerat diskställ och förvaring av porslin, såklart. Det är onödigt att först stapla porslinet i ett diskställ och sedan stapla det igen in i skåp. Vatten bär vi in i hinkar, en med lock för dricksvatten, en för disk- och tvättvatten på kaminen. Två diskbaljor behövs med varsin hylla, en för disk och en för skölj. Den ena kan fyllas med smutsig disk under dagen och den andra vara ledig för tvätt av händer och annat. Vi gör av med tio liter disk- och tvättvatten per dag på två personer. Det finns de som säger att diskmaskiner gör av med mindre vatten än handdiskning, men de vet inte hur en handdiskar.

Större kryddhylla behövdes.

Men var ska all dumpstrad ost få plats?

Underst i bild syns ett 12-voltskylskåp. Elsystemet, batteriet och solcellerna blir ett eget inlägg.

Äntligen är följetongen slut. Snart börjar kanske en ny.

Bygga

21 oktober 202221 oktober 2022

Utsikter

Igår lyckades vi tråckla ihop de sista segmenten på badstugan. Den svävar nästan uppe bland kronorna. Och en tanke om att täcka hela södergaveln med akrylglas släntrade lockande förbi.

Men det är jobbigt att bli sedd, beforskas, utrönas, och även om risken att ses nerifrån stigen av det fåtal som passerar under en dag är minimal, så landar tanken nog i en mindre del utsikts- och insiktsmöjlighet. Att visa min nakenhet för världen är inget problem, och att basta något annat än naken känns barockt. Iakttagande däremot är ytterst obehagligt.

Att bryta normer drar till sig blickar, att vara lite i utkanten drar till sig blickar, att vara fel drar till sig blickar. Och alla blickar som skickats åt mitt håll under åren har liksom bränt fast under huden. Som små blicksensorer är de alltid redo när andra människor är i närheten, redo att ge sig tillkänna.

Bastun ska kännas trygg, varm. Som ett slutet rum att andas hetta i. Dit ska inga kritiska, granskande, frågande blickar nå.

Andra utsikter: när jag plockade upp kapitalismens skulor på tisdagsmorgonen efter Hannes dumpstring var det något som skymtade i havet av choklad med pepparkaksinblandning.

Nu har några elefanter, diverse burkar och ett fyrtal Lyrikvännen fått maka på sig i den ofärdigbyggda hyllan för att ge plats åt trettitre flaskor öl.

Hejdundrande utsikt.

Bygga

17 oktober 202217 oktober 2022

Konstruktion pågår

Live från badstugubygget:

Ja, det ska bli en badstuga. Lite okonventionell i formen kanske, men likväl en badstuga.

Hoppas övriga fjorton byggsegment går bra att pussla ihop med detta snygga underverk. (Det blev för övrigt en kvadrat som står på spets, som Hannes skrev om för ett år sedan.)

Bygga

13 oktober 202213 oktober 2022

En ganska billig vagn, del 6 – Isolering, plast och innerpanel

Efter fönster och dörr var det dags för isolering. Vid normalt byggande sätts reglar på 60 centimeters avstånd ”centrum-centrum”, och isolering är skuren för att passa perfekt i sådana mellanrum. Eftersom valbenen är gjorda av panelvirke som bara är 22 millimeter tjockt, sattes de på 58,5 centimeter centrum-centrum. Det perfekta måttet hade egentligen varit 58,85 centimeter, men hellre för litet mellanrum än för stort, för att undvika glipor om bygget blir lite snett.

Där valbenen var tjockare pga snedsträvorna skars isoleringsbitarna till med isoleringskniv. Lärdom: Att skära till och passa in isoleringen gick fort och lätt. Det är onödig ångest att slå knut på hjärnan och designa för att undvika pill med isoleringen.

Men det kan förstås ha varit för att Erika hjälpte till med isoleringen som det gick så lätt.

Därefter fuktspärr. Åldersbeständig plast och den särskilda tejpen som hör till. Jag är helt ointresserad av att försöka undvika att använda plast och att bygga ”ekologiska” hus som ”andas” osv. ”Hållbar konsumtion” av ”medvetna konsumenter” är det som upprätthåller tron på det rådande systemet. Medvetna revolutionärer försöker istället leva och bygga så billigt som möjligt, för att kunna gå ner i arbetstid och ägna sig åt att bygga upp en alternativ ickemonetär värld. Bara byggandet av ett helt annat samhälle utan ekonomisk tillväxt kommer kunna stoppa den kapitalistiska ständiga expansionen och utplånandet av naturen. Dyra ”ekologiska” hus är ett rättfärdigande av och reklam för det nuvarande systemet. Ett tillväxtsamhälle kommer tvivelsutan förstöra planeten även om tillväxten till 100 % utgörs av ”ekologiska” varor. Sett så gör varje ”ekologisk” vara och hus som ”andas” världen lite lite sämre.

För oss som inte har miljoner att spendera på husbyggen tror jag det är viktigt att skydda det vi bygger från att förstöras av fukt. Rika människor kan förstås bygga ”ekologiskt”, inkassera kredden på middagsbjudningarna och sedan bara låta en hantverkare sanera och byta ut det som möglar när huset ”andas”. De vill väl ändå bygga om allt om fem år.

Nåväl. Sedan innerpanel i form av den billigaste plywood jag hittade på Bauhaus. Den skruvades i valbenen och lappades ihop med små tillsågade plywoodlappar som fördes in mellan plasten och skivan och skruvades med superkorta skruvar för att inte punktera plasten. Med plasten så här ytligt gäller det att tänka sig för när inredning skruvas upp. Plasten ska helst inte punkteras alls. Alla hyllor, krokar och annan inredning måste med denna byggmetod skruvas där det finns valben bakom, eller med så korta skruvar att de inte går genom plywooden.

Figursågning vid fönstren med borrmaskin, fogsvans och rasp.

Takskivorna var ett tvåpersonersjobb.

Och sen var vagnen så klar att vi kunde dra den till platsen där den fortfarande står, tre år senare.

Bygga

3 oktober 20223 oktober 2022

En ganska billig vagn, del 5 – Fönster och dörr

Följetongen om vagnsbygget fortsätter äntligen. Jag fick gamla renovräkta fönster och gångjärn av mina föräldrar. Jag såg ingen mening med att bygga kompletta fönsterkarmar, så fönstren hängdes direkt i valbenen och reglarna som utgör fönsterhålen. Knutar och fönsterfoder skruvades också dit. De är nog mest en dekoration, men kanske skyddar fönstren från fukt. Eller så blir det bara mindre luftigt och blötare runt karmarna, vad vet jag. Fodren behövde gröpas ur lite för att gångjärnen skulle få plats.

Sen var katastrofen nära.

Och den första personen flyttade in.

Dörrar är dyrt, så jag byggde en egen av diverse gammalt spill. Jag byggde den ungefär som väggarna i vagnen, lika tjock och samma grundkonstruktion. Panelbrädor, 12 cm isolering, plywood på insidan, masonit på utsidan. En viktig detalj är att masoniten går ner hela vägen på utsidan så att inte vatten fastnar där. Oklart om snedsträvan behövs eller om dörren hade hållit formen av skivverkan ändå. Så här tre år senare är i alla fall dörren rak. I alla fall inte snedare än när den var ny. Det var kanske onödigt att bygga upp med läkt inuti dörren, det hade gått att spika och skruva skivorna direkt i ramen. Tanken var, åtminstone med utsidan, att skapa en luftspalt mellan isolering och ytterpanelen. På insidan hade det definitivt gått att skippa läkten och gått hela vägen ut i kanten med plywooden. Då hade dörren blivit lite lättare.

Ytterligare ett lager panelbrädor sattes dit utanpå för att dörren ska gå omlott med karmen och få någonstans att sätta tätningslister. Mycket hyvling och slipning sedan.

Dörren blev otroligt tung och monteringen och justeringen av gångjärnen var jobbig att göra själv. Två personer hade behövts egentligen. Skulle jag bygga den igen skulle jag försöka lätta den, på något vis. Ramen kanske kan byggas av tunnare virke, typ råspont. Isoleringen kunde kanske vara cellplast istället för mineralull. Och innerpanelen kan fästas direkt i ramen, som sagt. Jag satte en rejäl klump virke där låset skulle sitta. Den delen skulle inte behöva vara så stor och tung, om placeringen av låset planerades bättre innan.

Det bärande valbenet som gångjärnen är skruvade i dubblade jag med en extra panelbräda som förstärkning. Karmen byggdes också upp i dörrhålet.

Det är nog bäst att inte visa hur låset installerades, då all eventuell säkerhet kommer av security through obscurity. I nästa avsnitt blir det isolering och innerpanel.

Bygga

26 september 202229 september 2022

En billig potatislåda av ytor

Vi behövde potatislådor och hade gamla ytor från sågverket liggande. Jag blev ganska nöjd med den här konstruktionen.

Bygg en ram

Ramen består av utvalda ytor som har två vinkelräta plana sidor. Om en bara har ytor med en plan sida kan en börja med att dela dem på längden med en cirkelsåg.

Ramdelarna behöver väljas med lite omsorg, de är lådans bärande konstruktion. De ska helst vara 2 cm tjocka eller mer. Det gör inget om de är upp till, säg, 7 cm tjocka, men lådan blir kanske onödigt tung då.

Benen och gavelbalkarna (A) gjorde jag exakt 42 cm långa och sidobalkarna (B) gjorde jag cirka 92 cm långa. De senare sågas exakt först efter att lådan är hopbyggd, så de behöver inte vara noga sågade från början. Lådor av den här storleken väger c:a 50-70 kg fyllda med potatis. Det är ganska tungt för två personer att bära och alldeles för tungt för en, men lådorna behöver ju inte fyllas ända upp.

Om en vill bygga t ex fem lådor samtidigt krävs det 40 st A-bitar och 20 st B-bitar.

Benen sticker ner 10 cm från lådans golvnivå, men ”frigången” blir mindre beroende på hur tjocka bitar som används till botten. Jag ritade streck 10 cm på båda ändar av bendelarna, för jag upplevde att det blev enklare att massproducera på det viset. Mindre vändande, vridande och funderande och lättare att bara grabba tag i ett ben och skruva dit. Den som försöker bygga lådan kommer förstå. Jag mass-ritade även streck på sidobalkarna med 80 cm mellanrum, för att markera var benens insidor skulle sitta.

Sidobalkarna limmas och skruvas fast i benen med de raka sidorna upp respektive ner, på 80 cm mellanrum insida-insida. För att lådorna ska bli stapelbara sticker den övre balken upp 2 cm ovanför benet den andra har sin raka undersida på 10-centimetersstrecket. Därefter rätas sidorna med vinkelhake och läggs på hög medan limmet torkar. Jag använde träskruv från Biltema – observera inte trallskruv. Det ska vara skruv med lite större skalle som ”suger” ihop delarna.

Därefter limmas och skruvas gavelbalkarna i benen, från lådans insida. Gavelbalkarna får gärna vara särskilt bra exemplar, eftersom de kommer utgöra balkar för botten och bärhålen (som vi ska återkomma till). Se till att använda tillräckligt lång skruv här och att de sitter som berget i benen. De kan med fördel skruvas in lite på diagonalen så trycks gavelbalkens ändträ in mot sidobalkens insida. Om gavelbalkarna är spikrakt avsågade kommer lådan därmed även rätas upp. Den övre gavelbalken sätts kant i kant med sidobalken så att benet sticker ner 2 cm, enligt nedan. Vid stapling av de färdiga lådorna kan en annan lådas ben passas in där.

Motstående sida skruvas dit, och nu går det fort. Snart är ramarna klara. Kolla med vinkelhake att det är någorlunda rakt innan limmet torkar.

Klä lådorna

Det går att klä lådorna med lite vadsomhelst. Masonit vore nog utmärkt. Men nu kan sämre exemplar av gamla ytor komma till användning. Särskilt på gavlarna och i viss mån på sidorna går det bra med tunna och krokiga bitar. Jag hade lite misslyckade bitar som var som tjockt faner och som gick att spika dit med pappspik. Botten får gärna vara starkare bitar, särskilt om de skruvas på längden i de undre gavelbalkarna. En längsgående botten sparar skruv och arbete, men kräver starkare bitar. En tvärsgående ”sängbotten” funkar också. Ytornas profil är som gjorda för att skruvas på mitten endast med en skruv på varje sida. Den kupade formen gör att en skruv på mitten ger press på hela anläggningsytan mot balken.

För att undvika att bottenbeklädnaden spricker trots att den skruvas så långt ut i kanten går det att antingen förborra eller skruva dit ytan först och såga av den sen.

Samma procedur med gavlarna (som naturligtvis skruvas/spikas i benen från lådans insida) och sidorna.

Bärhålen

Beklädnaden precis under lådans övre gavelbalk får gärna vara extra tunn på ovansidan. Då går det lätt och snabbt att raspa ur hål för att kunna bära lådan i de övre gavelbalkarna.

Snygga till lådorna

Överhängande sidobalkar och beklädnad kan sågas av på samma gång.

Lös bark går att skrapa bort med t ex hammarens klo. Jag slipade sedan hela lådorna med en excenterslip, för att göra dem onödigt snygga och minska risken för att få stickor vid handhavande.

Fasa av benen så att lådorna blir stapelbara

Det sista momentet är att förminska fötterna på benen så att de blir några millimeter mindre på de raka insidorna. Ju mindre exakt en bygger ramen, desto fler millimetrar måste tas av på fötterna för att de ska passa vid stapling.

Det färdiga resultatet, oljade med rå linolja.

Skruv, lim och linolja kostar uppskattningsvis 60-70 kr per låda. Lycka till med bygget!

Bygga

14 april 202214 april 2022

Det är inte så lätt att stapla ved

Idag staplade jag sälgveden. Och jag kände mig lite dum i huvet. För det låter väl som det enklaste arbete i världen, att stapla ved.

Men jag tycker det är svårt. Dels för att vedträna är av olika längd och form. Det vore inte önskvärt att veden var mer likformig för att på så sätt underlätta staplingen, eftersom eldningen i kaminen regleras genom att välja olika former på trän. Mindre trän om det ska kokas vatten på kaminen eller den snabbt ska komma upp i temperatur, stora trän när det brinner bra och man inte vill fylla på stup i kvarten. Träna bör därför inte sorteras så att exempelvis stora stabila trän läggs i botten eller något liknande. När en hämtar ved ska det hamna en bra blandning i korgen av sig själv.

Stapeln har jag ställt med långsidan mot västvinden, för jag tänker mig att det ska göra att den torkar bättre. Men det ställer krav på att stapeln är så stabil att den inte blåser omkull. Och den kan inte vara för bred, för då tänker jag mig att det blir dålig torkning i mitten. En annan svårighet är logistiken. Jag vill inte böja ryggen, sträcka mig efter trän eller göra tusen benböj. Då tar orken snabbt slut. Även när jag löst det ganska effektivt så misstänker jag att det finns en betydligt bättre lösning som jag är för korkad för att komma på.

Min preliminära och helt säkert inte optimala byggmetod:

Tre abstrakta kategorier hålls i huvudet. Långa trän, ganska långa trän och korta och lite oformliga trän (långa oformliga trän utgör ett problem, de värsta får helt enkelt inte vara med). Träna staplas i tre rader. Ganska långa trän på ena sidan, korta och oformliga trän i mitten och långa trän på andra sidan.

Från knästående position fylls skottkärran med ved. Kärran körs till lämplig plats och från knästående position staplas botten av stapeln. Skottkärran är så hög att det sedan, när stapeln fått lite höjd, går att stapla stående utan att behöva böja ryggen eller benen för att plocka trän från flaket. De yttre raderna hålls svagt inåtlutande med hjälp av de kilformade träna. Men börjar det luta alldeles för mycket behöver det kompenseras åt andra hållet. Ju högre stapeln blir och ju mer ytterraderna börjar närma sig varandra, desto kortare trän får det plats i mitten. Trän som tidigare hade fallit i kategorin korta får då börja räknas som ganska långa istället. Om ytterraderna närmar sig varandra så mycket att inga korta trän får plats i mitten går det att gömma undan de allra mest oformliga träna där.

Det var det hela och det var kanske inte så svårt ändå. Men det är inte heller speciellt mycket lättare än att t ex programmera meningslösa webbsidor, vilket folk verkar tycka är ett svårt arbete.

Hämta fler inlägg