Men valar har ju inga ben, tänker du. Förvisso, men jag höll ju på med en följetong om vagnbygget. Uppförandet av ett litet, billigt och flyttbart hus som till och med en lat klåpare som jag kan klara och orka. Allt kommer få sin förklaring.
När basen var klar behövdes det naturligtvis en överbyggnad. Återigen inspirerades jag av skriften Systemlösningar för jordbrukets driftsbyggnader. Jag fastnade för den här konstruktionen för att jag direkt såg byggprocessen framför mig, och att jag skulle kunna massproducera bågarna som både utgör väggar och takstolar utan en massa speciallösningar. Och jag skulle kunna göra det inomhus. Det var februari fortfarande.
I boken har de sadeltak och använder plywood för att vindstabilisera bågarna i hörnen. Jag bestämde mig för pulpettak och att förstärka hörnen med panelbrädor. Istället för reglar byggde jag hela bågarna av panelbrädor för att spara vikt och pengar. Jag inverterade också hörnen och satte förstärkningarna utåt, för att maximera platsen inne i vagnen.
Jag ritade upp det så här:
Massproduktionen av mina nio bågar började:
Plywood i hörnen är nog trots allt smartare. Fördelen med brädor var att jag fick ett hål i bågarna som jag planerade använda för att föra igenom en horisontell läkt för montage av ytterpanelen. Men jag ändrade mig senare om hur jag skulle fästa ytterpanelen.
Om jag hade kunnat bygga bågarna så att de var samma tjocklek överallt hade det förenklat byggprocessen senare. Men det är kanske svårt att komma på ett sätt som inte innebär materialslöseri.
Bågarna blev så pass lätta och små att jag tyckte att jag kunde bära runt på dem själv, samtidigt som de var precis så stora att det var jättebökigt att bära runt på dem själv. Den här konstruktionen lämpar sig bättre för att vara två byggare. Som tur var fick jag hjälp av vänner att resa bågarna.
Gavelbågarna fick vinkelräta brädor monterade direkt, som stomme till gavelväggarna. De behövde specialsågas eftersom bågarna inte var jämntjocka. Jag gillar inte sånt där specialbyggande, det tar himla lång tid.
Första gavelbågen restes med tillfälliga snedsträvor:
Därefter restes resterande bågar, på avstånd en gnutta smalare än en isoleringsskivas bredd. Nu såg bygget ut som skelettet från en strandad val och bågarna fick namnet valbenen.
Ett viktigt moment var att räta upp bågarna så att det blev perfekt avstånd för isoleringen överallt. Det var en hel del mätande, men det gick bra. Allt blev förvånansvärt jämnbrett och rakt i slutändan.
De tillfälliga snedsträvorna bytte jag ut mot permanenta spikband. Det var ett onödigt moment. Smartare hade varit att montera de tillfälliga snedsträvorna inifrån, och ha dem kvar ända tills ytterpanelen var monterad. Ytterpanelen skulle då vindstabiliserat huset genom skivverkan. (Det var inte alls onödigt, spikbanden bidrar fortsatt till vindstabilisering i husets längsled, men framförallt håller de isoleringen på plats så att den nödvändiga luftspalten mellan ytterpanelen och isoleringen säkras.) När sedan innerpanelen, i form av plywood, kom på plats så tror jag att spikbanden verkligen blev helt meningslösa.
Nästa steg var tak och ytterpanel. Det får bli nästa inlägg i följetongen.
2 reflektioner