Bygga – Sida 2 – Hafsbloggen

Vagnen behövde en vedkorg som får plats bredvid kaminen. En som inte står och dräller mitt på golvet. En som inte är gjord i brännbart material. Och från bygget av storkärran fanns det lite spillbitar av aluminiumprofilrör kvar.

Jag tycker att N55:s XYZ-noder är ett helt fantastiskt byggsystem. Med enbart en bågfil och en borrmaskin går det att bygga nästan vadsomhelst i lättmetall. Fyrkantiga rör skruvas från tre håll och bildar en superstark ”knut” som liksom automatiskt rätar upp sig själv och hela konstruktionen. Är skruvarna i syrafast rostfritt stål så överlever sakerna vägsalt och elände utan att pulveriseras av galvanisk korrosion. Rören behöver inte målas eller ytbehandlas eftersom aluminium bildar en egen skyddande oxidbeläggning. En hinna av rubin och safir. Om någon del går sönder är den lätt att byta ut. Aluminiumrören och skruvarna är inte superbilliga, men inte heller jättedyra. Och det är inte pengar i sjön om bygget blir dåligt eller andra behov uppstår, eftersom skruvarna och rören går att återanvända. XYZ-noderna ser jag som en helt grundläggande teknik för ett framtida lågteknologiskt samhälle, som ger människor makten att bygga saker själva.

Jag vill inte lägga upp en ritning på storkärran ännu, eftersom jag vill bygga draganordningen mer robust och testa den lite mer, så det här inlägget får bli det första i XYZ-serien.

Den här vedkorgen kostar c:a 500 kr att bygga, om en inte har spillmaterial. Men 20-millimetersrör är egentligen onödigt grovt och dyrt för denna sak. Skruvarna är M6. Jag har hittills köpt materialet på Maskindelen och Hornbach. Men det är bäst att shoppa runt för att hitta det billigaste stället just nu. Det är viktigt att skruvarna, muttrarna och brickorna är i syrafast rostfritt stål, märkt ”A4”, för att det inte ska bli galvanisk korrosion. Eventuellt går det att spara pengar med fulskruv och plastbrickor, men det är inget jag testat.

Några saker jag lärt mig hittills:

Borra inte exakt 6 millimeter stora hål till M6-skruv. Det är svårt att hålla sådan precision att hålen passar när man skruvar ihop. Jag kör 6,5 mm, men det går gissningsvis att gå upp till 7 mm för enklare montering.
Om du använder små brickor får du vara försiktig när du drar åt skruvarna, annars buktar rören. Bäst är att ha stora brickor, men små brickor funkar.
Det går utmärkt att pilla in muttrar i ändarna på rören och skruva fast dem inuti, på ställen där du verkligen inte vill ha utstickande muttrar eller skruvhuvuden, men: det är förbannat pilligt. Å andra sidan behövs ingen bricka och det räcker med en kortare skruv. Det kan vara en idé för ett riktigt lättviktsbygge, för skruvar, muttrar och brickor väger en hel del.
Det behövs ingen penna för att rita ut streck för borrhålen, enklast är att ritsa med ett vanligt skjutmått. Men jag ska skaffa ett riktigt ritsskjutmått.
Utöver bågfil och borrmaskin/skruvdragare är det bra att ha hammare, körnare, fil och ett litet spärrskaft med insexbits och mutterhylsor.
Försök inte borra rakt igenom röret om du inte har pelarborrmaskin eller någon snitsig slags jigg. Det blir snett. Dessutom behöver du förmodligen fila bort vassa kanter på utgångshålet. Enklast är att borra från båda håll. Jag körnar, förborrar med ett litet borr och slutligen med det stora. Det är viktigt att hålen hamnar precis i mitten.
Om hålen hamnar helt fel och skruvarna inte går att trycka igenom kan det gå att banka igenom dem med en hammare. När XYZ-noden dras åt blir allt tajt ändå, eftersom den dras åt från alla rumsliga dimensioner. Om hålen är helt åt skogen fel går det att fulborra dem tillsammans under monteringen, men ofta går det inte att komma åt att borra rakt med maskinen, så var noggrann från början.
Du sågar troligtvis snett med bågfilen om du bara ritsar ett streck på en sida och försöker sikta rakt. Dra streck på två sidor, eller bygg nån snitsig sågjigg.

Gamla hål från rörens tidigare liv utgör ingen väsentlig hållfasthetsförsämring.

Bygga

21 januari 202216 februari 2022

En ganska billig vagn, del 4 – Masonit

Som undertak och ytterpanel bestämde jag att prova masonit, eller board som det heter på bygghandeln. Masonit är ett billigt material av rent träfiber som sammanfogas under högt tryck helt utan lim. Förr användes masonit till både ytterpanel, tak, båtskrov etc., men kapitalismen har sedan dess gått vidare till att marknadsföra dyrare material. Masonit har stämplats som sunkigt och används numera mest på ställen där den inte syns.

Masonit säljs som antingen obehandlad eller oljehärdad. Oljehärdade skivor kostar i skrivande stund 115 kr/st på billigaste stället och obehandlad 80 kr. Av nyfikenhet och för att spara pengar och vikt valde jag den obehandlade. Jag tänkte ändå måla eller olja in den oavsett.

Jag lånade böcker om masonit och läste lite på nätet. Skivorna sväller när de blir fuktiga och därför vattnas de innan uppsättning, för att sedan förhoppningsvis sträcka sig lite när de torkar.

Men först behövdes det ett slätt regelverk att spika upp masoniten på. Valbenen kläddes därför i smala panelbrädor, 22×45, som samtidigt skapade en luftspalt mellan ytterpanelen och isoleringen. Spikbanden som jag dömde ut som meningslösa i förra inlägget, fick här också ett litet syfte i att hålla isoleringen på plats så att den inte ska ramla ut mot masoniten.

Masoniten vattnades sedan.

På något ställe anges att använda 7,5 dl per skiva, men det tror jag är i underkant. Jag hade ingen strilkanna utan borstade ut vattnet.

En del av skivorna provade jag att slå in i ett paket med plast, men skivorna ”växte” inte mer av den behandlingen, istället blev kanterna lite uppluckrade. Skivorna blev inte förstörda, men gör inte så här:

Skivorna spikade jag sedan fast med pappspik. Först undertak med masoniten omlott för att vatten inte ska rinna in i konstruktionen om yttertaket läcker. Här är ströläkten redan fastspikad också:

Därefter bärläkt och takplåt. Jag såg ingen mening med att ha vindskivor eller nån slags nockplåt, det skulle bara gjort allt komplicerat. Hängränna och stuprör behövs inte på en vagn som är fristående från marken. Det finns ingen grund som kan ta skada.

Takutsprånget på gavlarna har jag bara byggt genom att låta läkten sticka ut och sedan två snedsträvor.

Sedan första ytterpanelskivan:

Ytterpanelen satte jag inte omlott. Det kommer förhoppningsvis inte forsa vatten på fasaden.

Fönsterhålen sågade jag bara ut i efterhand:

Pappspik på 10-15 cm avstånd, om jag inte minns fel:

De utstickande förstärkningarna av valbenen skapade lite tidsödande arbete med att specialsåga de små lapparna längst upp. Men det var det eventuellt värt för att få mer plats inuti vagnen.

Springorna mellan masonitskivorna spacklade jag med linoljekitt. När kittet torkade bildades ändå små glipor, så jag tror spacklandet var ganska onödigt. Men linoljekittet kanske skyddar skivornas kanter lite, jag vet inte.

Då var taket och ytterpanelen färdiga. Totalt gick det åt c:a 15 st masonitskivor till ytterpanelen. Den kostade alltså 1200 kr och väger c:a 100 kg innan den oljades. Som jämförelse hade det gått åt c:a 270 meter 17 cm breda panelbrädor och lika mycket lockläkt om jag skulle spikat på en traditionell träpanel. Det skulle vägt 575 kg och år 2019 kostat 7 150 kr. Men på bara tre år har brädor blivit nästan dubbelt så dyra. Med dagens priser hade bara ytterpanelen på den här lilla vagnen kostat 13 200 kr! Om jag byggt den av brädor alltså. Masonit har inte gått upp en krona i pris, och kostar alltså numera en tiondel.

Som synes byggde jag en trappa också. Den får avsluta det här inlägget i följetongen.

De gamla tryckimpregnerade plankorna som var hövagnens botten fick nytt liv.

Trappan går att lyfta bort och sitter bara hakad på vagnen.

Bygga

9 januari 202226 oktober 2022

En ganska billig vagn, del 3 – Valbenen

Men valar har ju inga ben, tänker du. Förvisso, men jag höll ju på med en följetong om vagnbygget. Uppförandet av ett litet, billigt och flyttbart hus som till och med en lat klåpare som jag kan klara och orka. Allt kommer få sin förklaring.

När basen var klar behövdes det naturligtvis en överbyggnad. Återigen inspirerades jag av skriften Systemlösningar för jordbrukets driftsbyggnader. Jag fastnade för den här konstruktionen för att jag direkt såg byggprocessen framför mig, och att jag skulle kunna massproducera bågarna som både utgör väggar och takstolar utan en massa speciallösningar. Och jag skulle kunna göra det inomhus. Det var februari fortfarande.

I boken har de sadeltak och använder plywood för att vindstabilisera bågarna i hörnen. Jag bestämde mig för pulpettak och att förstärka hörnen med panelbrädor. Istället för reglar byggde jag hela bågarna av panelbrädor för att spara vikt och pengar. Jag inverterade också hörnen och satte förstärkningarna utåt, för att maximera platsen inne i vagnen.

Jag ritade upp det så här:

Massproduktionen av mina nio bågar började:

Plywood i hörnen är nog trots allt smartare. Fördelen med brädor var att jag fick ett hål i bågarna som jag planerade använda för att föra igenom en horisontell läkt för montage av ytterpanelen. Men jag ändrade mig senare om hur jag skulle fästa ytterpanelen.

Om jag hade kunnat bygga bågarna så att de var samma tjocklek överallt hade det förenklat byggprocessen senare. Men det är kanske svårt att komma på ett sätt som inte innebär materialslöseri.

Bågarna blev så pass lätta och små att jag tyckte att jag kunde bära runt på dem själv, samtidigt som de var precis så stora att det var jättebökigt att bära runt på dem själv. Den här konstruktionen lämpar sig bättre för att vara två byggare. Som tur var fick jag hjälp av vänner att resa bågarna.

Gavelbågarna fick vinkelräta brädor monterade direkt, som stomme till gavelväggarna. De behövde specialsågas eftersom bågarna inte var jämntjocka. Jag gillar inte sånt där specialbyggande, det tar himla lång tid.

Första gavelbågen restes med tillfälliga snedsträvor:

Därefter restes resterande bågar, på avstånd en gnutta smalare än en isoleringsskivas bredd. Nu såg bygget ut som skelettet från en strandad val och bågarna fick namnet valbenen.

Ett viktigt moment var att räta upp bågarna så att det blev perfekt avstånd för isoleringen överallt. Det var en hel del mätande, men det gick bra. Allt blev förvånansvärt jämnbrett och rakt i slutändan.

De tillfälliga snedsträvorna bytte jag ut mot permanenta spikband. Det var ett onödigt moment. Smartare hade varit att montera de tillfälliga snedsträvorna inifrån, och ha dem kvar ända tills ytterpanelen var monterad. Ytterpanelen skulle då vindstabiliserat huset genom skivverkan. (Det var inte alls onödigt, spikbanden bidrar fortsatt till vindstabilisering i husets längsled, men framförallt håller de isoleringen på plats så att den nödvändiga luftspalten mellan ytterpanelen och isoleringen säkras.) När sedan innerpanelen, i form av plywood, kom på plats så tror jag att spikbanden verkligen blev helt meningslösa.

Nästa steg var tak och ytterpanel. Det får bli nästa inlägg i följetongen.

Bygga

9 november 20213 december 2021

En ganska billig vagn, del 2 – Botten och golv

Dags för fortsättningen i följetongen En ganska billig vagn. Det första jag gjorde var att rita upp vagnen i ett tvådimensionellt vektorgrafikprogram. Ryggraden i hela bygget är två stående reglar, 220×45 som jag byggde på med panelbrädor så att de blev lådbalkar.

Som inspiration hade jag den här boken.

Vill man bygga billigt tror jag det är smart att använda sig av industriell byggteknik. Bostadshus tycker jag verkar onödigt lyxigt och inte lika rationellt byggda. Bara för att något är framtaget i kapitalistiskt syfte innebär det inte att det inte kan tjäna våra syften. Kapitalismen är expert på att effektivisera produktionen, uppfinna prylar (och i det här fallet byggmetoder) som gör av med så lite resurser som möjligt. Det är inte den aspekten som är problemet med det ekonomiska systemet.

Problemet är att när konkurrensen till slut gör något billigt, lätt att producera och resurssnålt så målar företagen in sig i ett hörn där vinsterna blir mindre och mindre. När tävlandet pressar priserna mot botten så nås alltid en punkt där det som tidigare var storartade landvinningar måste lämnas bakom. Den ekonomiska logiken tvingar företagen att gå vidare och försöka höja nivån hos konsumenternas behov. Det som förut var modernt och bra på alla sätt marknadsförs plötsligt som dåligt och passé. Privatpersoner är särskilt känsliga för sådan marknadsföring, men inköpare på företag agerar mycket mer rationellt. De har sina objektivt uppspaltade krav och kan inte lika lätt gå på en mysig magkänsla som reklambyråer och influerare planterat i dem. Därför byggs industrilokaler mycket billigare än bostadshus. Vissa hus är rent av bara stora tält!

Var var jag? Botten.

I boken beskrivs olika balkar som är billiga att tillverka. I ett bostadshus vill nog gärna folk ha en vacker limträbalk i taket, men en lådbalk av billigare material är lika bra till ett billigare pris. De väger också mindre och därför enklare att hantera utan stora maskiner. Och i en vagn vill man alltid få ner vikten.

Nu byggde jag mina lådbalkar av panelbrädor, för att samtidigt få en syll att skruva fast själva huset i. Det var lite tråkigt, det hade varit kul med masonit i den bärande konstruktionen.

Ryggraden. Min tanke var att huset inte skulle vara beroende av hövagnen, utan kunna lyftas av om jag ville. Hela botten byggdes helt separat från vagnen.

Lådbalkskonstruktion. Jag hade isolering i balkarna också, men jag vet inte om det gjorde från eller till. Jag vet inte heller hur mycket starkare som ”ryggradsreglarna” blev av att få lådor på sig, men lite måste det väl gjort.

I botten av lådbalkarna skruvade jag dit reglar, 45×45, som bär golvet.

Sen masstillverkade jag golvreglar formade som T:n. De liggande brädorna stagar upp de stående så att de inte böjs och blir samtidigt viloplats för bottenskivorna.

När det ändå fanns en billyft kunde den väl användas, tyckte jag. Men jag vet inte om det förenklade bygget. Det var ganska trångt att tränga sig runt stolparna. Men det gjorde det ganska lätt att ställa ner botten på hövagnen sen.

Golvreglarna satte jag fast med byggvinklar. Det känns inte så klockrent så här i efterhand. Det borde gått att lösa bättre med själva träkonstruktionen. Det känns som slösaktigt fusk!

Bottenskivorna i asfaltsboard lade jag bara i utan att fästa dem på något vis. Sedan isolering.

Därefter golvreglar åt andra hållet och mer isolering. Andningsskydd mot isoleringsdamm. Det tillkom breda panelbrädor som gavlar också.

Därefter golv i billigaste tänkbara råspont. Det funkar utmärkt med fina sidan uppåt. Men i efterhand inser jag att jag gott kunde ha satt reglarna lite tätare, för det sviktar när man dansar. Jag skulle också inte gjort golvbrädorna exakt så breda. Nu kom innerpanelen ner ovanpå golvet, så om jag måste bryta upp golvet av någon anledning så kommer det inte vara ett enkelt handgrepp med skruvdragaren.

Då var botten klar och nedsänkt på hövagnen! Det var en hel del mätande och justerande hela tiden för att det skulle bli rakt. Det är en jobbig del av att bygga tycker jag. Det är ett evigt och ångestfullt kontrollmätande! Och jag mäter fel hela tiden dessutom. Mina nästa byggen ska vara mer idiotsäkra och baserade på perfekt färdigsågade masonitskivor. Mer om det i någon annan följetong.

Därefter byggde jag bågarna, eller valbenen. Det blir nästa inlägg i följetongen.

Bygga

20 oktober 202121 oktober 2021

En ganska billig vagn, del 1 – Hövagnen

Jag utgick från en gammal hövagn som fanns på gården och som jag fick ta. Den har bara två hjul tyvärr, men den var gratis och hjulen är starka och däcken helt okej. Huset skulle ändå bli helt självbärande och bara liksom stå fastskruvad på vagnen.

Det dräller för övrigt av gamla hövagnar över hela landsbygden, eftersom foderindustrin ställt om till att använda tunga ensilagebalar som kräver rejälare vagnar. På Blocket brukar de kosta ett par tusen, men jag skulle gissa att det ofta går att pruta ytterligare.

Min pappa kan det där med metall och hjälpte mig att såga bort gallerväggarna och förlänga draget. De gamla tryckimpregnerade brädorna som var flaket sparade jag. De flesta var i utmärkt skick.

Delar av gallerväggarna svetsades på som snedstag. Det gula röret är en gammal vägbom.

Bygga

15 oktober 202117 oktober 2021

En ganska billig vagn, prolog

Egentligen är jag rätt skeptisk till vagnar. Det skulle gå att se som en så kallad prekarisering av boendet, maskerat under en air av flexibilitet och egenmakt. Ett sätt att göra så att de före detta arbetarna, numer egenföretagare, kan ta vilket jobb som helst, oavsett plats. Kan de inte jobba hemifrån så kan hemmet komma till jobbet. Många kontorsarbetare har redan blivit ”nomader” på jobbet, och att tvingas bli nomad på heltid är nästa naturliga steg.

Så är det förstås ännu inte, och vagnar är i praktiken ett perifert fenomen. Även om stora skaror verkar knarka skitdrömmar om vanlife, tiny houses och vagnar på sociala medier så är det fortfarande få personer som faktiskt realiserar det hela.

Min skepticism gentemot vagnar är framförallt som eventuell framtida symbol för rörelsen (som i och för sig ändå inte finns). Om denna skulle få lite luft under vingarna och folk började idealisera vagnar som något radikalt i sig, då skulle kapitalismen återta fenomenet snabbare än du kan googla rekuperation. Friheten från lönearbete skulle bli ”friheten” att kunna och behöva ta vilket skitjobb som helst, var som helst. Med mysiga #vagnlife-bilder på Instagram som katalysator skulle entreprenörerna bereda vägen för att slutligen stoppa in oss i ljusa och fräscha 20-fots fraktcontainrar som sen kan skeppas runt av arbetsförmedlingens artificiellt intelligenta algoritmer till exakt där i världen som det behövs arbetskraft just den veckan. ”Härligt att vara ute på sjön!” skulle vi skriva lite ironiskt mitt i en storm på Stilla havet, ”#vagnlife”. Och ingen skulle komma ihåg vad vagnar var från början.

Därför vill jag ogärna basunera ut vagnpropaganda här. Vagnar är inget mål i sig. Men. Vagnar kan vara en bra personlig strategi för att minska sina levnadskostnader och lämna stan ganska så bums (och att minska sina kostnader är ett mål i sig). Det är förhållandevis lätt att skaffa eller bygga en vagn. Den kan sen flyga under radarn. Den går att ställa upp tillfälligt på obestämd tid. Om någon klagar är det bara flytta på den. Du kan få lov att ställa den på någon annans gård. Du kan vara skriven i huset på gården men spendera så mycket tid du vill i din vagn. Det är väl en barack mer. Ett odlingsskjul, fikakoja. Samtidigt kan du dela på kostnaderna för hemförsäkring, tvättmaskin, sophämtning osv med de andra på gården. En vagns blotta uppenbarelse är självförklarande och undviker frågor och missnöje från grannar och myndigheter. Den är en vagn. Den bara står här just nu. Och det gör den ju, det är ingen lögn, inget svartbygge. Ett fast hus kan skapa bitterhet och osämja med grannar även om det har alla tillstånd och bygglov som krävs. ”Där står det där jävla huset som aldrig borde fått bygglov!” Men med en vagn kan man vara smidig och kompromissa. Du kan fixa vagnen först och ta eventuella problem som de kommer och anpassa dig.

Med det sagt tänkte jag i en följetong sammanställa hur jag byggde en billig vagn för mellan 20 och 30 tusen kronor våren 2019. Nuförtiden är byggmaterial dyrare, men det gör bara min byggmetod billigare i förhållande till att bygga på vanligare vis.

Ni som vill se något slags ”ekologiskt” bygge med ull och ”naturmaterial” kommer bli besvikna. Samhällets problem är inte att vi i rollen som konsumenter väljer fel varor, och samhället kommer därför inte förändras genom att vi våndas över att välja rätt ”ekologiska” varor. Det är den ständigt och allt snabbare växande ekonomin som är det grundläggande problemet. Ekonomin blir bara ännu större av att vi väljer dyrare lyxvaror som marknadsförs som ”ekologiska”. Vägen ur den här katastrofen är att hoppa av i farten. Minska dina utgifter radikalt, köp billiga varor när du ändå behöver köpa något, sluta slösa dina surt anskaffade kilokalorier på att räkna kilokoldioxidekvivalenter. När du väljer de billigaste varorna med målet att minska ditt lönearbetande saboterar du för varuproducenterna, vars marginaler och vinster blir mindre. Du bidrar till framtvingandet av en en så kallad ekonomisk kris, som är motsatsen till en ekologisk kris. Att välja billiga varor är alltså det långsiktigt mest ”ekologiska” du kan använda din konsumentmakt till. Men framförallt köper du dig tid och ork att organisera dig i/organisera rörelsen för att skapa ett alternativt samhälle som inte bygger på pengar, tillväxt och ett ofrånkomligt fördärvande av miljön.

Jag kommer inte leverera en färdig ritning på en vagn, och jag hoppas inte följetongen bara blir ”inspiration” för oseriösa dagdrömmare. Förhoppningsvis kan jag hjälpa till att avdramatisera byggande och kanske ge idéer till någon som vill lämna stan och minska sina levnadskostnader.