Vattensituationen här i havet har alltid varit lite omständlig och trixig. Det finns inget dricksvatten på marken, så det får hämtas från granngårn. Medelst cykel och kärra är det inga problem att transportera två tjugolitersdunkar. Inomhus finns en tolvlitershink med lock som fylls på och som det sen går att skopa upp dricksvatten ur, inspirerat av hur fjällstugor löser vattenförvaringen.
På kaminen står ännu en tolvlitershink med disk- och tvättvatten. Det vattnet kan till exempel användas till handtvätt, att koka potät eller att skölja nåt som inte behöver bli superrent. På vinterhalvåret värms det upp av kaminen och under sommaren är det inte mer än rumstempererat. Varje kväll efter maten tas det kaminhinksvatten som har blivit kvar efter dagen till diskning, sen fylls hinken på.
Bakom vagnen, på andra sidan paradgatsstigen, går en annan liten stig upp för branten som häver sig mot himlen bakom oss i norr. Följ med upp.
Där skymtar nåt när en kommer upp en bit.
En halv blåtunna som står i den ofärdiga badgropen och samlar upp vatten. Där fylls hinken på och bärs ner till vagnen igen. Från blåtunnan tas också vatten till badstugan för att antingen duscha direkt i källkallt vatten eller för att värma upp i bastukaminens vattentank.
Vattentillgången varierar lite med årstiderna. På vintern rinner det fortfarande vid kanske minus tio, men det bildas en isskorpa på tunnan som blir tjockare ju kallare det blir. Vid kraftigt regn följer det med en massa bös och smuts som gör att vattnet blir ganska otrevligt. Vattnet balanserar också på en tunn bräda från badgropens kant till tunnan, och brädan hamnar ofta på sniskan eller liknande, så det är lite av en konst att lägga den så att vattnet faktiskt rinner ner i tunnan. Det är en tillfällig lösning som har varit tillfällig i kanske ett år nu. Så är det med hafsare.
Och badgropen ja. Den har grävts för hand. Tanken är att den bara ska täppas för med jord där vattnet nu rinner ut och fortsätter nerför branten. Nästan längst ner i den ihoptäppningen ska ett avloppsrör placeras så att det går att tömma gropen om andan skulle falla på. För att göra rent eller som en extra vattenförsäkring.
Tänk när det verkligen finns en badgrop. Då kan en bara hoppa i nästan direkt ut från bastun.
Från början fanns inget sipprande eller rinnande vatten här. Marken var dock våt och sumpig i en kanske tjugo meter bred landremsa, fylld av årmiljonernas ormbunkar som indikerade blöttja. Sån mark skulle kunna kallas för källdrag eller källos.
KÄLLDRAG. (sankt) ställe där källvatten rinner fram, källåder, källbäck (i bet. 1), källa.
KÄLLOS. (käll- c. 1730—1916. källe- c. 1730—c. 1740) (i vissa trakter) (sumpig mark som är genomfluten av) källdrag.
Det varierar dialektalt och i tid om orden används för mark som antingen endast är blöt på grund av underliggande grundvatten eller om det också sipprar fram vatten från marken. Här är en sån distinktion mindre viktig.
Den blöta marken undersöktes och Hannes grävde med en spade i uppförsled för att se om det gick att utröna var det kom ifrån. Sen övergick grävningen i ett försök att samla ihop det blöta för att åstadkomma rinnande vatten.
Följ med längre upp i branten.
En flackare del eller en liten platå av branten har påverkat hur grundvattnet rinner under marken. I stället för att fortsätta på samma djup förorsakar platån att grundvattnet kommer närmare markytan. Det resulterar i sumpigare och frodigare mark just där. Ett källdrag.
Efter grävningen går det att se hur vatten sipprar fram från marken i brantsidan.
Det är helt otroligt att det bara kommer vatten ur marken sådär. Länge har det legat i bakhuvet att nåt behöver fixas för att ta tillvara denna skatt. Men så är det livet och hafset och andningen. Tiden går. Tankarna ruvar mest i det omedvetna. Så blir de mer direkta när vattensituationen hotas på nåt sätt. Det blir för jädra kallt. Regnen stökar till de grävda fårorna så att de behövs fixas igen och igen. Eller så är grisarna sugna på ett gyttjebad så att källdragsmarken blir bökad och trampad och rullad i. Som sig bör.
När jag väl började fundera lite mer ingående på hur en gör för att ta tillvara på vattnet så uppstod en svårighet: Hur sjutton hittar en information om nåt som en inte vet vad det är? Nåt ska byggas eller fixas eller ordnas, men vad det är som ska göras är oklart eftersom det inte finns nån kunskap. Ingen begreppsapparat. Det är för övrigt ofta det svåraste steget när nåt ska göras tycker jag. Att veta vad som ska göras, att fnula fram det. Det är så ovanligt att göra saker själv nuförtiden så det finns ingen allmän kunskap om tekniker, handhavanden, lösningsalternativ. Tiden springer iväg från människan så hon lejer ut alla fixarsaker till specialister som tar hand om det och håller hårt om deras skrån och metoder. Vi blir fixilliterata.
Lite ledtrådar fanns från försöken till restaurering av skogsvattnet på grannmarken som Hannes gjorde tillsammans med Petter. Där finns en liknande källdragsremsa som här. För längelängesen byggde nån en låda nedsänkt i den branten där vattnet filtrerades in från marken. Det är alltså kunskap som i alla fall har funnits. Säkert var den mer allmän på gårdar och runtom i markerna förr. Sån kunskap som bara vittrar bort nu, som snart kanske inte kommer att finnas kvar alls. Det sorgliga i allt viktigt om våra ursprung och levnadsbetingelser som försvinner i den här strömlinjeformade tillvaron. Det inrutat arbetslinjebetonade, kommersialiserade, individualiserade.
Nåt ska i alla fall byggas uppe i branten där vattnet sipprar ut från brantsidan. Så här ser själva topografin ut:
Efter flera djupdykningar, förirranden och breda sökningar efter vad som ska byggas hittades till slut ett engelskt begrepp som verkar överensstämma: spring box. Enligt wiki är det:
a structure engineered to allow groundwater to be obtained from a natural spring. The spring box functions to protect the spring water from contamination, normally by surface runoff or contact with human and animals, and provides a point of collection and a place for sedimentation.
Utmärkt. Att hitta ett begrepp är som att hitta en graal. Nya världar öppnas upp, och alla trådar kan börja rullas ihop till små nystan av användbar information. Vid sökningar verkar begreppet huvudsakligen ha två användningsområden: dels ingenjörer som undersöker sätt att bygga och underhålla platser där vatten kan hämtas av lokalbefolkningen i områden utan ett utbyggt vattennät runtom i världen, dels preppers som vill ordna med vattentillgången utanför nätet/systemet (eller om en vill vara en tråkig anglicist: offgrid).
Men vi behöver också ett svenskt begrepp. Omgivningen och det vi gör måste kunna benämnas för att vi ska ha en chans att relatera till den. Vårt språk är våra tankar, våra drömmar, det som formuleras till vår verklighet. Och det finns ett namn på tekniken nånstans, ett gammalt ord som kanske användes för längesen när det pratades om källvatten och hur det togs tillvara. Jag hittar det i SAOB, såklart. Älskade SAOB. Under uppslagsordet ”källa” finns också
KÄLLKAR. omramning av trä (l. stenhällar) omkring en källa; brunnskar.
Källkar! Så väldigt passande.
I en publikation från 1982 utgiven av U.S. Agency for International Development ser en variant av ett källkar ut så här:
Grundvattnet filtreras genom sand, grus och sten, in i en behållare som är tät. I behållarens nederkant leder ett rör vidare till en förvaringstank, och i ovankant leds överflödigt vatten bort. Lite mer information finns lite här och där, till exempel:
- ”Spring development may be a clean water option for some communities” på A layman’s guide to clean water
- ”Spring water protection boxes or structures for drinking water springs” på Inspectapedia
- ”Spring box designs” hos Humanity Development Library.
Där är vi nu. Innan vi börjar bygga behöver vi lista ut konstruktionen, vilka material som ska användas, hur det praktiska går till, var vattnet ska lagras och i vad. Ungefär allt alltså. Det har lyfts att det överflödiga vattnet kan ledas rakt ner i badgropen så att det inte går till spillo, medan röret från källkarets nedre del går in i ytterligare ett filter så att det eventuellt till och med blir drickbart. Vilken dröm att ha en tank vid vagnen med drickbart vatten, att bara vrida på en kran när törsten faller på. Kanske ett utekök. Eller ännu en ledning rakt in i badstugan. Alltid ett kalejdoskop av saker att tänka över och fnula på. Bestämma. Förstå och lista ut.
Under tiden fortsätter vi hämta dricksvatten cyklandes och disk- och tvättvatten för hand uppe i branten. Och jag klappar, förundras av och lär mig saker om svampar. Tittar på bilder, sugs in.
