Tänk att de spensliga, tjuriga, småväxta, gulliga, orediga vitlökarna från förra årets skörd har räckt ända till nuet, till den dag som är i dag (och lite till, ännu lite till). Tänk att det går att (över)leva med jorden som sällskap, att hoppet inte vissnar inför och för det monumentala i levbarheten. Att allt inte dör, utan också blir nåt litet, spensligt, märkbart.

Och tänk att i hafslandet sträcker årets omgång vitlök ut sig, känner på omgivningarnas förutsättningar, anpassar sig till det vi har gett dem att leva med.
Publicerat av JJ
Tjenare Hannes! Tack för ett trevligt besök! Vårt reportage om där zonen jag babblade om
https://tidningenbrand.se/2019/10/07/glimt-av-en-utsida-reseberattelse-fran-zad/