Igår: fredagsburgare av våra sista gråärter.
Idag: sådd av våra egna lökfrön. (Första sådderna för i år. Vi är trendkänsliga som vanligt och provar även frösnäcka.)
Imorgon: Första träffen med Skogshavets nya matvärn! Läskigt, men nåt måste en ju göra med allt.
Dag två:
Dag tre:
Dag 4:
Dag fem:
Dag 1:
Det började snöa första januari, och sen dess har det varit kallt (mellan fem och femton minus), krispigt och runt två decimeter snö. Tills igår när sydvinden förde med sig nollgradigt, och idag snöblandat regn. Slafs klafs och inget en vill beröra sig med alls. Varje gång en går till dass får en stora kalldroppar i nacken som släpper från trägrenarna ovanför. Och det värsta med töväder mitt i vintern är att det troligtvis fortsätter vara usjligt, på nåt sätt. Antingen fortsatt slafsväder eller så fryser det igen och blir glashalt.
Så vad gör en då när blöttjan drabbar jordarna? Förhoppningsvis så lite som möjligt. Men vi tog till slut, efter utdragen pina och återkommande dåligt samvete, itu med frö- och utsädesinventering och -organisering inför odlingssäsongen. Det är träligt att vara en duktig jävel som tar tag i sånt här direkt, men nån gång kanske vi kommer dit, också. Frön och linser och bönor har varit utspridda lite här och där i vagnen. Först inventera och lista ut vad som behöver införskaffas.
Det som saknades till fältet var alltså frön från rödbeta, vitkål och nån sorts busktomat. Tomat har vi stadigt haft två sorter av i flera år, men Principe borghese, som många verkar höja till skyarna, är jag urless på nu. Den är senare och alltid den första med tydliga tecken på bladmögel. I år lyckades vi få större skörd i och med en torr och varm sommar, men plantorna skrumpnade ihop som vanligt till slut. Troligtvis för de vidare angreppen till den andra sorten också, som är mer motståndskraftig här på fältet. Så nu ryker den.
Det tar emot att shoppa runt hos fröfirmorna. Målet är att ta egna frön till allt vi odlar och bli självförsörjande där också. Förra året var det första vi testade att sätta egen gul lök för fröskörd. Och nu har vi 44 gram egna gula lökfrön! I år är det dags att testa med vitkål, rödbeta och svartkål. (Efter jag har kollat om det går att prova med två olika sorters kål samtidigt utan korspollinering.) Om det lyckas betyder det att vi inte behöver köpa ett enda jota från en fröfirma till nästa odlingssäsong.
En hittar också lite kul saker vid fröinventering. Ibland dumpstrar vi kryddor eller sallad i såna där små plastkrukor. Förra året hade vi en containersallad som stod i fönstret hela sommaren och vattnades ytterst sporadiskt. Efter avplock av alla blad till fredagsburgarna växte den sig bara längre och längre, rangligare och rangligare. Till slut var den nästan lika hög som fönstret. Då kom blommorna. Det fanns också luffa som vi testade 2023. Kanske kanske orkar nån testa sätta några plantor på friland i år, bara för att se om det går.
Sen organisering av ärtor, bönor, linser. Gråärt, gulärt, grön lins, gotlandslins och två sorters brytbönor behövde tas undan från vårt ätförråd. Väga, paketera, etikettera.
Till gröngödslingsfältet (och antagligen även en bit av bönsjättedelen) har vi sparat:
Det var det.
Det var åtta minus vid vagnen i nättras, vilket betyder att det var kanske tio eller elva på fältet nedanför där det alltid är några grader kallare. Vitlöken borde väl egentligen i jorden, eller rättare sagt ha satts ner innan det blev så sablans kallt. Men vi övar på att vara onåbart coola och inte hetsa över det. Det brukar aldrig aldrig vara tjäle från november ända till mars, och om det nu skulle bli nåt slags underligt vinterår – det vore ju inte konstigt i och för sig med allt annat konstigt som sker – så får vi väl sätta ner klyftorna i mars då. Det är inte mer med det.
I alla fall. Efter alldeles för mycket lönearbete ett tag när livet behövts pusslas ihop till minsta lilla bit för att fungera så finns det saker som behöver göras. Viktiga saker (till skillnad mot lönearbete, som är typ det oviktigaste i världen). Idag kändes det som tomatburarnas och bönstödens tid. De har stått och ståtat på fältet tills nu, medan tomat- och bönplantorna sakta förtvinat och ändrat färg och uppsyn till nåt mer återjordande.
Det är en del sjå att flytta burarna in och ut från fältet, men vi har inte kommit på nån bättre lösning. Nu ligger de i alla fall bredvid i alltiallo-högen.
Och så bönstöden, som är på prov eftersom det är första året med den här prototypen.
Eftersom vi tjoffade ihop dem på plats och spettade ner störarna en och en var det lite spännande att se hur det skulle funka att ta ur dem ur marken och samla ihop de tre benen i en hög. När jag tänkte ihop den här modellen och såg just detta moment i huvet gick det hur lätt som helst. Efter lite test med att få upp alla tre ben ur marken upptäckte jag att det var enklast att lossa enbenet först, och sen med hjälp av axlarna vicka upp paret på motsatt sida.
Nu så. Nu är det en hög med bönstöd också. De borde inte lagts direkt på marken, men det kom jag på först efter fyra vändor, så det får vara såhär.
Lagom mycket arbete.
Samtidigt som mitt lagoma arbete har Hannes fortsatt idogt med nakenfröpumporna. Karvat ur fröna i de resterande pumporna, samlat innanmätet i ett tråg och sen burit upp till bastun. Det har varit lite alkemiska vibbar däruppifrån, och jag är inte helt säker på vad som hänt riktigt.
När jag var uppe och kikade senast såg det ut såhär. Får se om han vill redogöra för vad som hände noggrannare än så.
Igår sket vi i plikterna som sig bör och levde loppan istället: fyra timmars skogscykling och sen bastu.
Till bastusessionen dök även Elias upp, och med Elias en fantastisk mackapär: en sädesrensningsmaskin eller en vanna. Titta vilken fin.
Den har använts på Elias barndomsgård nån gång förritin, och vi kunde inte riktigt lista ut hur gammal den var. Vi måste undersöka den och hur den fungerar mer ingående vid en senare tidpunkt.
Idag var istället arbetsdag. Söndagar är väl lite så, träliga. Och det tråkiga nya batteriet stod på schemat. Vi gjorde först klart själva kafé mu-lådkonstruktionen så att sidöppningen kunde skruvas på med fyra grova skruvar. Därefter fixa kabeldragningen, dels till bms:en, dels till en säkring. (Bms står för battery management system. Det är prytteln som håller koll på de åtta cellerna och ser till så att allt är okej.) Allt det här är ganska mycket hokuspokus för mig och dessutom läskigt. Ström är farligt som sjutton. Folk dör knall fall och grejer börjar brinna om nåt blir fel. Men därför är det också bra när det blir konkret: den gubben går till den gubben osv.
När alla kablar var dragna dit de skulle stoppade vi i kontakten i bms:en. Nåt borde ha hänt, men det gjorde det inte. Nähä. Och det är inte helt lätt att lista ut hur grejer faktiskt funkar när nästan all dokumentation är på kinesiska. Men, den där roliga knappen som var med i paketet då? Vi testade plugga in den också i bms:en. Den funkade!
Så himla kul med konstiga knappar som funkar. Nu håller bms:en på att balansera cellerna.
Nästa batterisession blir det nog lock. Och att fundera ut hur sjutton vi ska placera själva batteriet och resten av kablarna i vagnen.
Tur att en fick med klistermärken i paketet också, tyckte nån putslustig en, som klistrade detta på ytterdörren.
Det står en asp i skogsträdgården, som ännu inte är riktigt en skogsträdgård, men som förhoppningsvis blir det mer och mer för varje år. Eller, egentligen står det aspar överallt i havet. Prasselaspar. Och en av dem, den som står där det ännu inte riktigt är skogsträdgård än, har en dö topp och ser lite vinglig ut. Länge har jag tänkt att den där borde vi kapa. Och tänk om en kan ha såna där klättrande minikiwi där, som liksom tar över den överblivna stammen. Ja, så tänkte jag.
Så dök en present upp förra veckan, för nån fyllde visst år. En helt fantastisk present.
Och den där aspen som vi tänkt kapa så länge, den behövde verkligen verkligen kapas nu. Så det gjorde vi idag.
Sen hacka bort grässvål och lite rötter och skrymt.
Det var det.
Hoppas de inte dör vinterdöden. Bäddade för säkerhets skull med ett tjockt lager löv också ovanpå det slagna gräset.
Och så lite fint av allt det fina som är nu.
Vi cyklade hem fem mil efter gårdagens familjesamkväm i staden. Allt är perfekt ute nu, färgerna, temperaturen, mättnaden. Att allt återgår. Sen efter lagom dos prokrastinering tog vi tag i bönfrågan. De som inte torkade tillräckligt ute på fältet har vi inget bra ställe att göra av än, så vi testade växthuset. Men lite väl hopknycklat, så det har blivit för fuktigt. Nu började vi därför sprita bönorna, eller kanske snarare ploppa ut från en gegga. Några är bruna, men det är förhoppningsvis bara lite skönhetsfläckar.
Sen blev det mörkt. Då tog vi dagens värv till torkugnen. Där kommer de bli torra och fina och lagringsbara.
Grått och dant och fuktigt. Söndag. Tråkig söndagsintervju på radion till frukost. Vi började fixa med det nya batteriet till vagnen. Det var inte så jädra kul, men nödvändigt. Till batterilådan, som ska hålla ihop de åtta enskilda cellerna, användes en gammal skylt som Hannes gjort förritin till en logdans. Så nu kommer det för alltid stå ”kafé MU” på utsidan av lådan. Det är i alla fall lite kul.
När jag var tonåring gjordes en cover på Lou Reeds ”Perfect day”. Av nån anledning och på nåt sätt införskaffades singeln på cd och jag kunde lyssna på den om och om och om igen och blev liksom förtrollad. Med så skilda artister som Boyzone, Emmylou Harris och David Bowie kan det inte vara nåt annat än underbart.
I alla fall. Det kändes som en lagom perfekt dag idag. Sådär när aktiviteter sömlöst glider över i varandra och när inget känns stressigt eller måstigt.
Det har regnat i nästan två dar och fukten intar det mesta. Bäst att elda, öppna fönster för att vädra ut och sen klä på sig så en inte fryser av vädret medan vi sjunger Ghost of Tom Joad.
Vi hade bestämt att vi skulle gräva ner två pilplantor som har stått och misshandlats i krukor i typ ett år, så det gör vi efter musiktimmen.
Förra helgen när vi var ute och cyklade svisjade vi förbi det jättegoda äppelträdet som vi brukar plocka från när det är säsong för det. Fram med fickkniven och vips så har en några kvistar att försöka ympa med, under helt fel säsong och med blott eltejp som sammanhållande faktor. Älskar eltejp.
Sen nog med jobb (eller nä, vi grävde ner vallörtsplantorna också, som växt upp från rötter vi fick av Mattias när vi cyklade förbi där i somras), och ut i höstspringet för att få basta.
Kvällen, den mörka, vackra. Som göggel översätt skaldar:
Bara en perfekt dag
Du fick mig att glömma mig själv
Jag trodde att jag var någon annan
Någon bra
