När jag var tonåring gjordes en cover på Lou Reeds ”Perfect day”. Av nån anledning och på nåt sätt införskaffades singeln på cd och jag kunde lyssna på den om och om och om igen och blev liksom förtrollad. Med så skilda artister som Boyzone, Emmylou Harris och David Bowie kan det inte vara nåt annat än underbart.
I alla fall. Det kändes som en lagom perfekt dag idag. Sådär när aktiviteter sömlöst glider över i varandra och när inget känns stressigt eller måstigt.
Det har regnat i nästan två dar och fukten intar det mesta. Bäst att elda, öppna fönster för att vädra ut och sen klä på sig så en inte fryser av vädret medan vi sjunger Ghost of Tom Joad.
Vi hade bestämt att vi skulle gräva ner två pilplantor som har stått och misshandlats i krukor i typ ett år, så det gör vi efter musiktimmen.
Förra helgen när vi var ute och cyklade svisjade vi förbi det jättegoda äppelträdet som vi brukar plocka från när det är säsong för det. Fram med fickkniven och vips så har en några kvistar att försöka ympa med, under helt fel säsong och med blott eltejp som sammanhållande faktor. Älskar eltejp.
Sen nog med jobb (eller nä, vi grävde ner vallörtsplantorna också, som växt upp från rötter vi fick av Mattias när vi cyklade förbi där i somras), och ut i höstspringet för att få basta.
Kvällen, den mörka, vackra. Som göggel översätt skaldar:
Bara en perfekt dag
Du fick mig att glömma mig själv
Jag trodde att jag var någon annan
Någon bra
