Experimenten med bönskörden går vidare. Den del av skörden som inte självtorkat på fältet och som sen inte heller torkade i växthuset (oktober är visst ingen vidare torkmånad), vars baljor istället börjat ruttna, delades upp i två kategorier, torraktiga och mojsiga. Men sen behandlades båda på samma sätt. Ljummet vatten från bastun och sen knåda, fiska upp tomma baljor tills det bara var sörja och bönor kvar (”Vad har du i vattnet? Mossa?” som nån frågade), sen sila bort sörjvattnet genom skördelådorna och fylla upp med nytt vatten. Några gånger tills det bara var bönor kvar. De torraktiga var lättast att ha att göra med.
Jag tror det här kommer gå ganska lätt i framtiden, när vi fixat en bättre vattensituation och kanske en riktig diskbänk, om en får drömma. Nu var det lite meckigt att hinka upp vatten från bäcken, fylla i bastuaggregatet i jobbig höjd osv. Det går åt en hel del varmt vatten till sköljningarna.
Men nu är de bönor som inte självtorkade klara och inskjutsade i torkugnen. Snart ska vi experimentera med sätt att befria de självtorkade bönorna från sina baljor.
