Men dessförinnan tittade vi lite i landet. De gamla squashplantorna ser ut som vilddjur från havets botten och broccolin har blivit nästan helt uppäten av rådjur. De hoppar så vackert och okuvligt, in och ut över det saggiga fårnätet. Ikea-gardinen har fotooxiderats och blivit så skör att de förmodligen bara trycker igenom sina nosar. Vitkålen har de däremot lämnat helt ifred utan så mycket som ett litet testhål i väven.
Morotsblasten har de också slukat, och några morötter som vi lämnat på experimentlagring i jorden har de råkat slita upp av bara farten. Men själva rötterna verkar de inte ha ätit.
Sen var det dags för vitlöken. Vi hade sparat fem praktexemplar av sorten Sabadrome som gav 66 st klyftor. (Förra året köpte vi fyra sådana lökar som då gav 68 klyftor.) I år köpte vi sex stycken av modell Ivan, som gav 34 stora klyftor. Jannicke beredde en rad med bredgrepen och jag hämtade en tunna att köra gödsel i och plockade sedan bort de största rotsystemen som grepen vände upp. Vi misstänkte att de hade för avsikt att rota sig igen. Högst upp på fältet, på den bästa jorden, satte vi Ivan. Sedan Sabadrome. C:a 15 cm avstånd och 10 cm djupt. På Sabadrome och den sämre jorden lassade vi ganska mycket hästgödsel och Ivan fick nöja sig med lite lagom.
Sen cyklade vi morotsslalom på Evalunds gårds leriga vägar, finvägen till stan och Jannickes tåg.
