Kategorier: Bygga
Inlägg publicerat

En ganska billig vagn, del 6 – Isolering, plast och innerpanel

Efter fönster och dörr var det dags för isolering. Vid normalt byggande sätts reglar på 60 centimeters avstånd ”centrum-centrum”, och isolering är skuren för att passa perfekt i sådana mellanrum. Eftersom valbenen är gjorda av panelvirke som bara är 22 millimeter tjockt, sattes de på 58,5 centimeter centrum-centrum. Det perfekta måttet hade egentligen varit 58,85 centimeter, men hellre för litet mellanrum än för stort, för att undvika glipor om bygget blir lite snett.

Där valbenen var tjockare pga snedsträvorna skars isoleringsbitarna till med isoleringskniv. Lärdom: Att skära till och passa in isoleringen gick fort och lätt. Det är onödig ångest att slå knut på hjärnan och designa för att undvika pill med isoleringen.

Men det kan förstås ha varit för att Erika hjälpte till med isoleringen som det gick så lätt.

Därefter fuktspärr. Åldersbeständig plast och den särskilda tejpen som hör till. Jag är helt ointresserad av att försöka undvika att använda plast och att bygga ”ekologiska” hus som ”andas” osv. ”Hållbar konsumtion” av ”medvetna konsumenter” är det som upprätthåller tron på det rådande systemet. Medvetna revolutionärer försöker istället leva och bygga så billigt som möjligt, för att kunna gå ner i arbetstid och ägna sig åt att bygga upp en alternativ ickemonetär värld. Bara byggandet av ett helt annat samhälle utan ekonomisk tillväxt kommer kunna stoppa den kapitalistiska ständiga expansionen och utplånandet av naturen. Dyra ”ekologiska” hus är ett rättfärdigande av och reklam för det nuvarande systemet. Ett tillväxtsamhälle kommer tvivelsutan förstöra planeten även om tillväxten till 100 % utgörs av ”ekologiska” varor. Sett så gör varje ”ekologisk” vara och hus som ”andas” världen lite lite sämre.

För oss som inte har miljoner att spendera på husbyggen tror jag det är viktigt att skydda det vi bygger från att förstöras av fukt. Rika människor kan förstås bygga ”ekologiskt”, inkassera kredden på middagsbjudningarna och sedan bara låta en hantverkare sanera och byta ut det som möglar när huset ”andas”. De vill väl ändå bygga om allt om fem år.

Nåväl. Sedan innerpanel i form av den billigaste plywood jag hittade på Bauhaus. Den skruvades i valbenen och lappades ihop med små tillsågade plywoodlappar som fördes in mellan plasten och skivan och skruvades med superkorta skruvar för att inte punktera plasten. Med plasten så här ytligt gäller det att tänka sig för när inredning skruvas upp. Plasten ska helst inte punkteras alls. Alla hyllor, krokar och annan inredning måste med denna byggmetod skruvas där det finns valben bakom, eller med så korta skruvar att de inte går genom plywooden.

Figursågning vid fönstren med borrmaskin, fogsvans och rasp.

Takskivorna var ett tvåpersonersjobb.

Och sen var vagnen så klar att vi kunde dra den till platsen där den fortfarande står, tre år senare.

Kategorier: Bygga
Inlägg publicerat

En ganska billig vagn, del 5 – Fönster och dörr

Följetongen om vagnsbygget fortsätter äntligen. Jag fick gamla renovräkta fönster och gångjärn av mina föräldrar. Jag såg ingen mening med att bygga kompletta fönsterkarmar, så fönstren hängdes direkt i valbenen och reglarna som utgör fönsterhålen. Knutar och fönsterfoder skruvades också dit. De är nog mest en dekoration, men kanske skyddar fönstren från fukt. Eller så blir det bara mindre luftigt och blötare runt karmarna, vad vet jag. Fodren behövde gröpas ur lite för att gångjärnen skulle få plats.

Sen var katastrofen nära.

Och den första personen flyttade in.

Dörrar är dyrt, så jag byggde en egen av diverse gammalt spill. Jag byggde den ungefär som väggarna i vagnen, lika tjock och samma grundkonstruktion. Panelbrädor, 12 cm isolering, plywood på insidan, masonit på utsidan. En viktig detalj är att masoniten går ner hela vägen på utsidan så att inte vatten fastnar där. Oklart om snedsträvan behövs eller om dörren hade hållit formen av skivverkan ändå. Så här tre år senare är i alla fall dörren rak. I alla fall inte snedare än när den var ny. Det var kanske onödigt att bygga upp med läkt inuti dörren, det hade gått att spika och skruva skivorna direkt i ramen. Tanken var, åtminstone med utsidan, att skapa en luftspalt mellan isolering och ytterpanelen. På insidan hade det definitivt gått att skippa läkten och gått hela vägen ut i kanten med plywooden. Då hade dörren blivit lite lättare.

Ytterligare ett lager panelbrädor sattes dit utanpå för att dörren ska gå omlott med karmen och få någonstans att sätta tätningslister. Mycket hyvling och slipning sedan.

Dörren blev otroligt tung och monteringen och justeringen av gångjärnen var jobbig att göra själv. Två personer hade behövts egentligen. Skulle jag bygga den igen skulle jag försöka lätta den, på något vis. Ramen kanske kan byggas av tunnare virke, typ råspont. Isoleringen kunde kanske vara cellplast istället för mineralull. Och innerpanelen kan fästas direkt i ramen, som sagt. Jag satte en rejäl klump virke där låset skulle sitta. Den delen skulle inte behöva vara så stor och tung, om placeringen av låset planerades bättre innan.

Det bärande valbenet som gångjärnen är skruvade i dubblade jag med en extra panelbräda som förstärkning. Karmen byggdes också upp i dörrhålet.

Det är nog bäst att inte visa hur låset installerades, då all eventuell säkerhet kommer av security through obscurity. I nästa avsnitt blir det isolering och innerpanel.

Kategorier: Odla
Inlägg publicerat

Potatisåret 2022

18 och 21 april – Bredgrepning och ogräsrensning. Den bortsorterade (o-) växtligheten lades i gångarna.

22 april – Gödsling, cirka fem skottkärror hästgödsel per rad (15-20 meter).

Gammalt löst material och ogräs krattades upp på de gödslade raderna.

När kvällen kom såg det ut så här:

4 maj – Sättning. En fåra drogs upp med en… trekantig kultivatorhacka? (Eller är det en Flohacka? Fyllhammare? Gångskyffel? Krafse? Murslev?)

Potatis lades i fåran och jord krattades över.

11 maj – Täckning av hälften av gångarna med gamla mögliga ensilagebalar och dylikt.

23 maj – Ängen slogs med lie och krattades grundligt så att även gammalt material (fjolårsgräs, eklöv och halvförmultnat bös och fnyk) kom med. Materialet åkte skottkärra till odlingen och användes för att täcka resterande gångar.

Den bästa bilden på den färdigtäckta potatisåkern:

23 juni – Kupning genom att materialet i gångarna krattades in mot plantorna.

10 juli – Potatisen blommar.

24 augusti – En potatis som skördades för direktkonsumtion var så stor att den hade börjat spricka inuti. Då blev vi rädda och kapade blasten med brödkniv.

9 september – Två rader skördades. Mycket mer än vi trodde, fler lådor behövde byggas.

En liten kopparödla tvångsförflyttades.

22 och 23 september – Resterande sex rader skördades. En grävde med spade, den andra med händerna.

Lådorna kördes till den lånade, nystädade och nyskurade jordkällaren en dryg kilometer bort.

Några saker:

  • Det blev c:a 500 kg potatis av åtta rader, mellan 15-20 meter långa. Fem rader asterix fyllde fem lådor. Tre rader connect fyllde tre lådor.
  • Böset från under eken verkar inte ha hämmat knölarnas tillväxt.
  • Hästgödseln gjorde stor skillnad. Både blasten och knölarna växte mycket mer än under de två föregående potatisåren.
  • Potatisarna blev jättestora, en slumpvis utvald jätte vägde 550 gram. De blev också finare på ytan, även om vissa var fula och skorviga.
  • En del potatisar blev gröna. För att undvika det behövs mer täckmaterial i gångarna som kan kupas upp mot plantorna. Det var färre gröna där det var mer täckmaterial.
  • Det verkar inte ha blivit mindre skörd från de rader där sättpotatisarna var små.
  • Det blev rätt så breda gångar i år, helt ogenomtänkt. Raderna var 110-120 cm centrum-centrum. Bredgrepen grepar c:a 45 cm breda fåror, så gångarna är ungefär 70 cm breda. Det var skönt att ha plats för att arbeta i landet, men det krävdes mycket material och jobb för att täcka. Å andra sidan behövs det ju mycket material för kupningen.
  • Vi vattnade ingenting. Eller, kanske en gång med kanna på våren under någon torrperiod.
Kategorier: Bygga
Inlägg publicerat

En billig potatislåda av ytor

Vi behövde potatislådor och hade gamla ytor från sågverket liggande. Jag blev ganska nöjd med den här konstruktionen.

Bygg en ram

Ramen består av utvalda ytor som har två vinkelräta plana sidor. Om en bara har ytor med en plan sida kan en börja med att dela dem på längden med en cirkelsåg.

Ramdelarna behöver väljas med lite omsorg, de är lådans bärande konstruktion. De ska helst vara 2 cm tjocka eller mer. Det gör inget om de är upp till, säg, 7 cm tjocka, men lådan blir kanske onödigt tung då.

Benen och gavelbalkarna (A) gjorde jag exakt 42 cm långa och sidobalkarna (B) gjorde jag cirka 92 cm långa. De senare sågas exakt först efter att lådan är hopbyggd, så de behöver inte vara noga sågade från början. Lådor av den här storleken väger c:a 50-70 kg fyllda med potatis. Det är ganska tungt för två personer att bära och alldeles för tungt för en, men lådorna behöver ju inte fyllas ända upp.

Om en vill bygga t ex fem lådor samtidigt krävs det 40 st A-bitar och 20 st B-bitar.

Benen sticker ner 10 cm från lådans golvnivå, men ”frigången” blir mindre beroende på hur tjocka bitar som används till botten. Jag ritade streck 10 cm på båda ändar av bendelarna, för jag upplevde att det blev enklare att massproducera på det viset. Mindre vändande, vridande och funderande och lättare att bara grabba tag i ett ben och skruva dit. Den som försöker bygga lådan kommer förstå. Jag mass-ritade även streck på sidobalkarna med 80 cm mellanrum, för att markera var benens insidor skulle sitta.

Sidobalkarna limmas och skruvas fast i benen med de raka sidorna upp respektive ner, på 80 cm mellanrum insida-insida. För att lådorna ska bli stapelbara sticker den övre balken upp 2 cm ovanför benet den andra har sin raka undersida på 10-centimetersstrecket. Därefter rätas sidorna med vinkelhake och läggs på hög medan limmet torkar. Jag använde träskruv från Biltema – observera inte trallskruv. Det ska vara skruv med lite större skalle som ”suger” ihop delarna.

Därefter limmas och skruvas gavelbalkarna i benen, från lådans insida. Gavelbalkarna får gärna vara särskilt bra exemplar, eftersom de kommer utgöra balkar för botten och bärhålen (som vi ska återkomma till). Se till att använda tillräckligt lång skruv här och att de sitter som berget i benen. De kan med fördel skruvas in lite på diagonalen så trycks gavelbalkens ändträ in mot sidobalkens insida. Om gavelbalkarna är spikrakt avsågade kommer lådan därmed även rätas upp. Den övre gavelbalken sätts kant i kant med sidobalken så att benet sticker ner 2 cm, enligt nedan. Vid stapling av de färdiga lådorna kan en annan lådas ben passas in där.

Motstående sida skruvas dit, och nu går det fort. Snart är ramarna klara. Kolla med vinkelhake att det är någorlunda rakt innan limmet torkar.

Klä lådorna

Det går att klä lådorna med lite vadsomhelst. Masonit vore nog utmärkt. Men nu kan sämre exemplar av gamla ytor komma till användning. Särskilt på gavlarna och i viss mån på sidorna går det bra med tunna och krokiga bitar. Jag hade lite misslyckade bitar som var som tjockt faner och som gick att spika dit med pappspik. Botten får gärna vara starkare bitar, särskilt om de skruvas på längden i de undre gavelbalkarna. En längsgående botten sparar skruv och arbete, men kräver starkare bitar. En tvärsgående ”sängbotten” funkar också. Ytornas profil är som gjorda för att skruvas på mitten endast med en skruv på varje sida. Den kupade formen gör att en skruv på mitten ger press på hela anläggningsytan mot balken.

För att undvika att bottenbeklädnaden spricker trots att den skruvas så långt ut i kanten går det att antingen förborra eller skruva dit ytan först och såga av den sen.

Samma procedur med gavlarna (som naturligtvis skruvas/spikas i benen från lådans insida) och sidorna.

Bärhålen

Beklädnaden precis under lådans övre gavelbalk får gärna vara extra tunn på ovansidan. Då går det lätt och snabbt att raspa ur hål för att kunna bära lådan i de övre gavelbalkarna.

Snygga till lådorna

Överhängande sidobalkar och beklädnad kan sågas av på samma gång.

Lös bark går att skrapa bort med t ex hammarens klo. Jag slipade sedan hela lådorna med en excenterslip, för att göra dem onödigt snygga och minska risken för att få stickor vid handhavande.

Fasa av benen så att lådorna blir stapelbara

Det sista momentet är att förminska fötterna på benen så att de blir några millimeter mindre på de raka insidorna. Ju mindre exakt en bygger ramen, desto fler millimetrar måste tas av på fötterna för att de ska passa vid stapling.

Det färdiga resultatet, oljade med rå linolja.

Skruv, lim och linolja kostar uppskattningsvis 60-70 kr per låda. Lycka till med bygget!

Kategorier: Bygga
Inlägg publicerat

Det är inte så lätt att stapla ved

Idag staplade jag sälgveden. Och jag kände mig lite dum i huvet. För det låter väl som det enklaste arbete i världen, att stapla ved.

Men jag tycker det är svårt. Dels för att vedträna är av olika längd och form. Det vore inte önskvärt att veden var mer likformig för att på så sätt underlätta staplingen, eftersom eldningen i kaminen regleras genom att välja olika former på trän. Mindre trän om det ska kokas vatten på kaminen eller den snabbt ska komma upp i temperatur, stora trän när det brinner bra och man inte vill fylla på stup i kvarten. Träna bör därför inte sorteras så att exempelvis stora stabila trän läggs i botten eller något liknande. När en hämtar ved ska det hamna en bra blandning i korgen av sig själv.

Stapeln har jag ställt med långsidan mot västvinden, för jag tänker mig att det ska göra att den torkar bättre. Men det ställer krav på att stapeln är så stabil att den inte blåser omkull. Och den kan inte vara för bred, för då tänker jag mig att det blir dålig torkning i mitten. En annan svårighet är logistiken. Jag vill inte böja ryggen, sträcka mig efter trän eller göra tusen benböj. Då tar orken snabbt slut. Även när jag löst det ganska effektivt så misstänker jag att det finns en betydligt bättre lösning som jag är för korkad för att komma på.

Min preliminära och helt säkert inte optimala byggmetod:

Tre abstrakta kategorier hålls i huvudet. Långa trän, ganska långa trän och korta och lite oformliga trän (långa oformliga trän utgör ett problem, de värsta får helt enkelt inte vara med). Träna staplas i tre rader. Ganska långa trän på ena sidan, korta och oformliga trän i mitten och långa trän på andra sidan.

Från knästående position fylls skottkärran med ved. Kärran körs till lämplig plats och från knästående position staplas botten av stapeln. Skottkärran är så hög att det sedan, när stapeln fått lite höjd, går att stapla stående utan att behöva böja ryggen eller benen för att plocka trän från flaket. De yttre raderna hålls svagt inåtlutande med hjälp av de kilformade träna. Men börjar det luta alldeles för mycket behöver det kompenseras åt andra hållet. Ju högre stapeln blir och ju mer ytterraderna börjar närma sig varandra, desto kortare trän får det plats i mitten. Trän som tidigare hade fallit i kategorin korta får då börja räknas som ganska långa istället. Om ytterraderna närmar sig varandra så mycket att inga korta trän får plats i mitten går det att gömma undan de allra mest oformliga träna där.

Det var det hela och det var kanske inte så svårt ändå. Men det är inte heller speciellt mycket lättare än att t ex programmera meningslösa webbsidor, vilket folk verkar tycka är ett svårt arbete.

Kategorier: Hafs
Inlägg publicerat

Lite vårsaker

Det händer lite saker i Havet. I år är det inga jobbiga stora måsten som hänger över och passiviserar. Nu går det äntligen att bara skrota omkring och göra det minst viktiga först.

Bygglovsgläntan där vi avverkade unga granar ska förhoppningsvis bli en hasselbacke istället. Allt snubbelris har krattats ihop och det mesta har lagts som strängar på den utarmade leråkern. Undrar om det blir mer nötter på de redan existerande knippena nu när det är soligare i gläntan.
Födelsedagsskottkärran kombinerad med en spännrem är en ganska bra skogstraktor.
Risraderna, risodlingen. Tanken och experimentet är att fylla på med tätare material på riset så att det blir fuktigt och börjar förmultna och om några år kanske det blir odlingsbart? Det ska bli spännande att se vad som händer. Och bra att ha nånstans att göra av allt ris.
Regnskogen bakom veden, som också är lähäck för den ännu knappt existerande skogsträdgården är nu gallrad och de roligaste stammarna är sparade. Vi drömmer om att sätta en rad havtorn som ska läa i botten och att trädens kronor ska stoppa vinden högre upp.
En sälgstam var helt död och riskerade ramla på vagnen. Men nu är den ved. Massa ved! Det ser ut som en årsförbrukning för vagnen. Otroligt vad mycket ved det blir av ett träd.
Ved!
Den nya vitlökssorten har börjat synas. Men inte den gamla, hoppas vi inte kvävde den med allt gödsel.
Förra året hade morötterna överlevt vintern, och det gick att skörda på våren. I år såg de ut såhär. Kanske för att rådjuren betat blasten? Eller för att de var odlade i en lite upphöjd bädd som blev kallare?
Ikea-gardinerna som inte funkar som kålnät är slängda. Veden som var tyngder hade inte ruttnat och är återbördad till vedstapeln.
En skogsödla, hafslödla.
Granarna från bygglovsgläntan har legat och plågat samvetet i ett år. Nu ska de bli brädor. Väldigt spännande att såga med kedjesågverk. Och med dagens virkespriser blir det billiga brädor. En tiondel av priset i bygghandeln ungefär, om bara bränslet och kedjeoljan räknas. Och då var det en nybörjare bakom spakarna. Och det blir en massa bonusmaterial i form av ytor som går att bygga fulsaker med och använda som ved. Och en slipper åka till den uschliga bygghandeln. Men det kanske blir katastrof och ved av allt efter torkningen, vi får se.
En ful vedskrufslåda av brädsågningens bonusmaterial.
Vitlöken täcktes och vi har börjat bredgrepa och gödsla och täcka rader som ska härbärgera andra grödor.
Sen kom det snö och sen försvann den.

Kategorier: Bygga
Inlägg publicerat

Det fantastiska XYZ-systemet och en vedkorg

Vagnen behövde en vedkorg som får plats bredvid kaminen. En som inte står och dräller mitt på golvet. En som inte är gjord i brännbart material. Och från bygget av storkärran fanns det lite spillbitar av aluminiumprofilrör kvar.

Jag tycker att N55:s XYZ-noder är ett helt fantastiskt byggsystem. Med enbart en bågfil och en borrmaskin går det att bygga nästan vadsomhelst i lättmetall. Fyrkantiga rör skruvas från tre håll och bildar en superstark ”knut” som liksom automatiskt rätar upp sig själv och hela konstruktionen. Är skruvarna i syrafast rostfritt stål så överlever sakerna vägsalt och elände utan att pulveriseras av galvanisk korrosion. Rören behöver inte målas eller ytbehandlas eftersom aluminium bildar en egen skyddande oxidbeläggning. En hinna av rubin och safir. Om någon del går sönder är den lätt att byta ut. Aluminiumrören och skruvarna är inte superbilliga, men inte heller jättedyra. Och det är inte pengar i sjön om bygget blir dåligt eller andra behov uppstår, eftersom skruvarna och rören går att återanvända. XYZ-noderna ser jag som en helt grundläggande teknik för ett framtida lågteknologiskt samhälle, som ger människor makten att bygga saker själva.

Jag vill inte lägga upp en ritning på storkärran ännu, eftersom jag vill bygga draganordningen mer robust och testa den lite mer, så det här inlägget får bli det första i XYZ-serien.

Den här vedkorgen kostar c:a 500 kr att bygga, om en inte har spillmaterial. Men 20-millimetersrör är egentligen onödigt grovt och dyrt för denna sak. Skruvarna är M6. Jag har hittills köpt materialet på Maskindelen och Hornbach. Men det är bäst att shoppa runt för att hitta det billigaste stället just nu. Det är viktigt att skruvarna, muttrarna och brickorna är i syrafast rostfritt stål, märkt ”A4”, för att det inte ska bli galvanisk korrosion. Eventuellt går det att spara pengar med fulskruv och plastbrickor, men det är inget jag testat.

Några saker jag lärt mig hittills:

  • Borra inte exakt 6 millimeter stora hål till M6-skruv. Det är svårt att hålla sådan precision att hålen passar när man skruvar ihop. Jag kör 6,5 mm, men det går gissningsvis att gå upp till 7 mm för enklare montering.
  • Om du använder små brickor får du vara försiktig när du drar åt skruvarna, annars buktar rören. Bäst är att ha stora brickor, men små brickor funkar.
  • Det går utmärkt att pilla in muttrar i ändarna på rören och skruva fast dem inuti, på ställen där du verkligen inte vill ha utstickande muttrar eller skruvhuvuden, men: det är förbannat pilligt. Å andra sidan behövs ingen bricka och det räcker med en kortare skruv. Det kan vara en idé för ett riktigt lättviktsbygge, för skruvar, muttrar och brickor väger en hel del.
  • Det behövs ingen penna för att rita ut streck för borrhålen, enklast är att ritsa med ett vanligt skjutmått. Men jag ska skaffa ett riktigt ritsskjutmått.
  • Utöver bågfil och borrmaskin/skruvdragare är det bra att ha hammare, körnare, fil och ett litet spärrskaft med insexbits och mutterhylsor.
  • Försök inte borra rakt igenom röret om du inte har pelarborrmaskin eller någon snitsig slags jigg. Det blir snett. Dessutom behöver du förmodligen fila bort vassa kanter på utgångshålet. Enklast är att borra från båda håll. Jag körnar, förborrar med ett litet borr och slutligen med det stora. Det är viktigt att hålen hamnar precis i mitten.
  • Om hålen hamnar helt fel och skruvarna inte går att trycka igenom kan det gå att banka igenom dem med en hammare. När XYZ-noden dras åt blir allt tajt ändå, eftersom den dras åt från alla rumsliga dimensioner. Om hålen är helt åt skogen fel går det att fulborra dem tillsammans under monteringen, men ofta går det inte att komma åt att borra rakt med maskinen, så var noggrann från början.
  • Du sågar troligtvis snett med bågfilen om du bara ritsar ett streck på en sida och försöker sikta rakt. Dra streck på två sidor, eller bygg nån snitsig sågjigg.
Gamla hål från rörens tidigare liv utgör ingen väsentlig hållfasthetsförsämring.
Kategorier: Bygga
Inlägg publicerat

En ganska billig vagn, del 4 – Masonit

Som undertak och ytterpanel bestämde jag att prova masonit, eller board som det heter på bygghandeln. Masonit är ett billigt material av rent träfiber som sammanfogas under högt tryck helt utan lim. Förr användes masonit till både ytterpanel, tak, båtskrov etc., men kapitalismen har sedan dess gått vidare till att marknadsföra dyrare material. Masonit har stämplats som sunkigt och används numera mest på ställen där den inte syns.

Masonit säljs som antingen obehandlad eller oljehärdad. Oljehärdade skivor kostar i skrivande stund 115 kr/st på billigaste stället och obehandlad 80 kr. Av nyfikenhet och för att spara pengar och vikt valde jag den obehandlade. Jag tänkte ändå måla eller olja in den oavsett.

Jag lånade böcker om masonit och läste lite på nätet. Skivorna sväller när de blir fuktiga och därför vattnas de innan uppsättning, för att sedan förhoppningsvis sträcka sig lite när de torkar.

Men först behövdes det ett slätt regelverk att spika upp masoniten på. Valbenen kläddes därför i smala panelbrädor, 22×45, som samtidigt skapade en luftspalt mellan ytterpanelen och isoleringen. Spikbanden som jag dömde ut som meningslösa i förra inlägget, fick här också ett litet syfte i att hålla isoleringen på plats så att den inte ska ramla ut mot masoniten.

Masoniten vattnades sedan.

På något ställe anges att använda 7,5 dl per skiva, men det tror jag är i underkant. Jag hade ingen strilkanna utan borstade ut vattnet.

En del av skivorna provade jag att slå in i ett paket med plast, men skivorna ”växte” inte mer av den behandlingen, istället blev kanterna lite uppluckrade. Skivorna blev inte förstörda, men gör inte så här:

Skivorna spikade jag sedan fast med pappspik. Först undertak med masoniten omlott för att vatten inte ska rinna in i konstruktionen om yttertaket läcker. Här är ströläkten redan fastspikad också:

Därefter bärläkt och takplåt. Jag såg ingen mening med att ha vindskivor eller nån slags nockplåt, det skulle bara gjort allt komplicerat. Hängränna och stuprör behövs inte på en vagn som är fristående från marken. Det finns ingen grund som kan ta skada.

Takutsprånget på gavlarna har jag bara byggt genom att låta läkten sticka ut och sedan två snedsträvor.

Sedan första ytterpanelskivan:

Ytterpanelen satte jag inte omlott. Det kommer förhoppningsvis inte forsa vatten på fasaden.

Fönsterhålen sågade jag bara ut i efterhand:

Pappspik på 10-15 cm avstånd, om jag inte minns fel:

De utstickande förstärkningarna av valbenen skapade lite tidsödande arbete med att specialsåga de små lapparna längst upp. Men det var det eventuellt värt för att få mer plats inuti vagnen.

Springorna mellan masonitskivorna spacklade jag med linoljekitt. När kittet torkade bildades ändå små glipor, så jag tror spacklandet var ganska onödigt. Men linoljekittet kanske skyddar skivornas kanter lite, jag vet inte.

Då var taket och ytterpanelen färdiga. Totalt gick det åt c:a 15 st masonitskivor till ytterpanelen. Den kostade alltså 1200 kr och väger c:a 100 kg innan den oljades. Som jämförelse hade det gått åt c:a 270 meter 17 cm breda panelbrädor och lika mycket lockläkt om jag skulle spikat på en traditionell träpanel. Det skulle vägt 575 kg och år 2019 kostat 7 150 kr. Men på bara tre år har brädor blivit nästan dubbelt så dyra. Med dagens priser hade bara ytterpanelen på den här lilla vagnen kostat 13 200 kr! Om jag byggt den av brädor alltså. Masonit har inte gått upp en krona i pris, och kostar alltså numera en tiondel.

Som synes byggde jag en trappa också. Den får avsluta det här inlägget i följetongen.

De gamla tryckimpregnerade plankorna som var hövagnens botten fick nytt liv.
Trappan går att lyfta bort och sitter bara hakad på vagnen.

Kategorier: Cykla
Inlägg publicerat

Ett cykelexperiment

Ett litet förtydligande av inlägget om panelvinkeln bara, för jag tycker inte att en handling är något utan den medföljande teorin. Aktivism är inget utan idealism.

För min del handlar inte cyklingen om att försöka bevisa något. Att det ”går”, eller liknande. Visst kan jag i mina sämre stunder känna nåt i stil med att jag ska bevisa för de jävlarna, de har ingen ursäkt. Men jag tror inte det är en klok idé att föra fram. Jag tror det är att upprepa den nuvarande liberala och individualistiska berättelsen om samhället. Det är att bidra till en teori om att alla visst kan cykla om de bara skärper sig, tar sig i kragen, lägger manken till osv. Men alla kan inte cykla. Och det är inte sju miljarder individuella kragtag som kommer ändra på saker och ting.

Jag försöker inte heller ”inspirera” någon. Jag försöker inte säga, titta vad lätt det är att cykla! Och så roligt dessutom! Nej, det är det inte alltid. Särskilt inte att cykla med last. Cykelprofeter brukar hävda att de får massa extra plats på vägen när de har kärra eller lastcykel, att bilisterna behandlar dem med mer respekt. Det kanske vissa bilister gör, men inte alla. Och på vissa ställen vill du verkligen inte ut i biltrafiken och ställa till kaos. Istället försöker du kryssa dig fram på cykelbanan med ett för brett ekipage. När du sedan kommer till bygghandeln blir män alldeles osäkra av din blotta uppenbarelse och måste antingen säga något käckt, ”kul” eller passivt aggressivt. Det har jag knappast ork med samtidigt som jag försöker göra om alla mina storstilade beräkningar av virkeslängderna som just gått i stöpet för att affären inte hade brädorna i lager som jag cyklat 17 km för att köpa.

Så vad tusan försöker jag göra, om jag varken försöker bevisa eller inspirera? Jo, jag tror att jag vill experimentera. Jag vill hitta metoder för att kunna leva billigt och slippa lönearbeta. Jag vill hitta vägar för mig och andra att hoppa av det exponentiellt expanderande mänskliga samhället i farten. Visst vore det kul om fler ”inspirerades”, men samtidigt är jag orolig för att folk ska bli typ emotionellt desillusionerade när det inte känns sådär härligt som det såg ut på bilderna på Instagram.

Jag tror vi är i en fas när galningar som vi behöver kämpa och experimentera med billiga metoder för transport, bygg och odling. Utan att ljuga om hur fantastiskt lätt det är, och utan att skambelägga folk för att de är odugliga. Jo, visst, det kanske de är, de flesta, men jag tror i så fall att vi bör försöka undvika att strö salt i såren och påtala det.

C:a 55 kg panel och råspont idag. Tyngre än så brukar jag inte lasta. Brädor tar jag på diagonalen på lillkärran. Men jag vill inte göra reklam för det företaget som tillverkat den, jag tror jag kommer bygga en egen stabilare lillkärra framöver. Och hur dumt jag än tycker att det är att folk tycker att vi ska flyga till Mars och förpesta den planeten också, så tycker jag det är härligt att granngården har ett Space center.
Kategorier: Bygga
Inlägg publicerat

En ganska billig vagn, del 3 – Valbenen

Men valar har ju inga ben, tänker du. Förvisso, men jag höll ju på med en följetong om vagnbygget. Uppförandet av ett litet, billigt och flyttbart hus som till och med en lat klåpare som jag kan klara och orka. Allt kommer få sin förklaring.

När basen var klar behövdes det naturligtvis en överbyggnad. Återigen inspirerades jag av skriften Systemlösningar för jordbrukets driftsbyggnader. Jag fastnade för den här konstruktionen för att jag direkt såg byggprocessen framför mig, och att jag skulle kunna massproducera bågarna som både utgör väggar och takstolar utan en massa speciallösningar. Och jag skulle kunna göra det inomhus. Det var februari fortfarande.

I boken har de sadeltak och använder plywood för att vindstabilisera bågarna i hörnen. Jag bestämde mig för pulpettak och att förstärka hörnen med panelbrädor. Istället för reglar byggde jag hela bågarna av panelbrädor för att spara vikt och pengar. Jag inverterade också hörnen och satte förstärkningarna utåt, för att maximera platsen inne i vagnen.

Jag ritade upp det så här:

Massproduktionen av mina nio bågar började:

Många skruvar och mycket lim i hörnen.

Plywood i hörnen är nog trots allt smartare. Fördelen med brädor var att jag fick ett hål i bågarna som jag planerade använda för att föra igenom en horisontell läkt för montage av ytterpanelen. Men jag ändrade mig senare om hur jag skulle fästa ytterpanelen.

Om jag hade kunnat bygga bågarna så att de var samma tjocklek överallt hade det förenklat byggprocessen senare. Men det är kanske svårt att komma på ett sätt som inte innebär materialslöseri.

Bågarna blev så pass lätta och små att jag tyckte att jag kunde bära runt på dem själv, samtidigt som de var precis så stora att det var jättebökigt att bära runt på dem själv. Den här konstruktionen lämpar sig bättre för att vara två byggare. Som tur var fick jag hjälp av vänner att resa bågarna.

Gavelbågarna fick vinkelräta brädor monterade direkt, som stomme till gavelväggarna. De behövde specialsågas eftersom bågarna inte var jämntjocka. Jag gillar inte sånt där specialbyggande, det tar himla lång tid.

Första gavelbågen restes med tillfälliga snedsträvor:

Därefter restes resterande bågar, på avstånd en gnutta smalare än en isoleringsskivas bredd. Nu såg bygget ut som skelettet från en strandad val och bågarna fick namnet valbenen.

Många tillfälliga snedsträvor.

Ett viktigt moment var att räta upp bågarna så att det blev perfekt avstånd för isoleringen överallt. Det var en hel del mätande, men det gick bra. Allt blev förvånansvärt jämnbrett och rakt i slutändan.

De tillfälliga snedsträvorna bytte jag ut mot permanenta spikband. Det var ett onödigt moment. Smartare hade varit att montera de tillfälliga snedsträvorna inifrån, och ha dem kvar ända tills ytterpanelen var monterad. Ytterpanelen skulle då vindstabiliserat huset genom skivverkan. (Det var inte alls onödigt, spikbanden bidrar fortsatt till vindstabilisering i husets längsled, men framförallt håller de isoleringen på plats så att den nödvändiga luftspalten mellan ytterpanelen och isoleringen säkras.) När sedan innerpanelen, i form av plywood, kom på plats så tror jag att spikbanden verkligen blev helt meningslösa.

Nästa steg var tak och ytterpanel. Det får bli nästa inlägg i följetongen.

Hämta fler inlägg