Broccoli! Det har jag närt en inneboende känsla av att det är bra att odla – den är nyttig, användbar till mycket i både färskt och tillagat tillstånd och med lite knussel går den också att lagra. (Knusslet består i att det innefattar en frys eller en torkugn/ugn, vilket inte finns i överflöd hittills i havet. Eller möjligen nån sorts syrningsmagi som jag inte har en aning om än.) Även om känslan alltid är en viktig ledstjärna i allt jag föregriper mig så är det ju ändå så att förnuftet också måste vara en del av tillvaron, för att vara lite Austensk.
När det kommer till broccolins vara eller icke vara, så har den upplevts tynande i hafslandet. Toppskotten som kom upp var glesa, spretiga och i de flesta fall icke-existerande. Trots att vi täckte eländet vid utplantering med en intrikat konstruktion av Ikeas tyllgardin Lill, hasselslanor från skogskanten och vedträn så har även sniglar och andra fän letat sig in. Vid ett tillfälle när jag var där och kikade under sommaren hittade jag flera snigelhögar på både plantor och i plantornas närhet. Känslan om broccoli reviderades och förnuftet sa att det nog var mer bekymmer än det var värt i slutänden. De lämnades därför lite åt sitt öde där under sitt skira täcke av mormorstyg efter att vi hade kapat topparna. Festa på, sniglar och fän. Förnuft och känsla åt fanders.
Tills i helgen när jag var där och kikade. Som Hannes skrev är det en hel del sprötande blommor som sticker upp där under duken. De drar blickarna till sig så att det är svårt att se vad som faktiskt pågår där under. Det är lite mörkt och skumt, och skulle kunna vara en plats för onämnbara händelser av ljusskygg art. På vissa ställen har vi täckt för dåligt med material också så att det växer andra saker där under med frodig entusiasm. Men! Om en letar sig in och under och runt så finns det faktiskt en hel del broccoli där. Titta.
På vissa plantor har det faktiskt kommit upp nya toppskott (?), även om jag inte har en aning om hur det fungerar.
På andra plantor har det kommit flera sidoskott. Och några blommar. Vi provade att inmundiga lite olika delar där och då, mitt i hafslandet, och kom fram till att bladen inte var någon vidare delikatess i otillagat tillstånd, men blommorna var en liten skatt. De hamnade därför i salladen till kvällens måltid.
Teorier om broccolins levnadsbana diskuterades. Är det bättre att plantera ut kålväxter sent på säsongen? Är det julis regnfattighet som påverkade växtbarheten? Är det ens värt böket med att täcka och på annat sätt skydda plantorna för att kanske få en liten skörd sent på säsongen? Allt är lite oklart, förutom att min känsla är att det är jobbigt med broccoli och Hannes ståndpunkt att fortsätta experimentera är av en mer aktningsvärd art. Vi får se hur det går.
När vi ändå var ute på uppsåtliga strövtåg drog jag ut till grannfältet där bonden som arrenderar misslyckats med sin solrosodling. Sånt där med storartade blomster och att ha färska blommor att pynta med i tid och otid är något som ofta känns ganska främmande. Speciellt hela industrin runt detta pynt är svår att förklara nyttigheten med och den är inte helt uppdaterad till jordens förutsättningar och människors primära behov. Blommor är fina och gör nytta i naturen, för pollinatörer och andra djur. För människan är de utsmyckning till livets teater.
Det finns säkert något intressant att gräva i här med filosofiska resonemang om behovet av skönhet, men jag orkar inte riktigt att peta i det just nu. Inte ens i om det faktiskt är ett behov människan har. Många av de lite skruvade normer vi följer befästs i mina ögon med resonemang som liknar efterkonstruktioner. Det svåra är att penetrera kärnan och finna vad som är det egentliga innehållet och vad som är grannlåt.
I alla fall. Nu pågår livets teater även på dasset i form av Hannes plockade växtsammansättning. Det går ju inte alltid att vara så jädra förnuftig.
