Jag misströstade idag. Det känns som att ingen fattar och ingen vill göra nåt på riktigt. Människornas enda lilla liv vill de ägna åt att inte ens försöka. ”Här vilar en som inte tyckte det var någon idé” kan de skriva på sina stenar. ”Som inte ens kunde odla sin egen potatis och tyckte vattentoaletter var en mänsklig rättighet”.
Men två milstolpar: burgarbiffar på egna gröna linser och hyllorna i solboden klara.
Två cykelbilder också, för det var så fint att cykla idag. Det obegripliga att människorna fortsätter transportera sina två ton stål och litium fram och tillbaka till affären för att köpa nån liten del av nån styckmördad person, samtidigt som de gör ett sånt makalöst oljud. Jag föreslog en gång att de kunde väl köra i 30 km/h istället för 90. Som ett första minimalt steg till bilarnas totala avskaffande. Då blev jag idiotförklarat. För i tretti ”står man faktiskt still”.
Jaja! Vi har infört en hafs-kategori här på bloggen, som inte visas på förstasidan. Då ska en kunna skriva sånt här, hafsa ner saker bara. Lite oftare.