Vitkålen har stått så stolt i landet. Vi har känt att vi haft en sån skatt där, och dessutom varit helt ostressade eftersom kål ”ju” klarar sig även om det blir minusgrader.
Men så började de spricka. Och jag fick lite panik och gjorde kåldag av idag.
Gårdagens experiment med att torka lite halvkasst tvättade pumpafrön föll väl ut. Jag tror det kommer gå lätt att vanna bort det oönskade i vinden. Men varför ens bemöda sig med det om fröna ska mixas till röror eller smör? Idag provade jag att göra pålägg genom att koka 2 dl egna gotlandslinser, egen svamp och egen torkad tomat i 5 dl eget bäckvatten på kaminen eldad med egen ved, sen mixning med egen solel med 2 dl av de halvkasst tvättade egna pumpafröna och en oskalad egen vitlök (jag kanske är sen till partyt, men varför skala vitlök om den ska mixas i röror? det blir inte ett spår av skalet när mixern mixat). Jag tyckte det blev bra nog för en smutsig hippie.
Och bra nog är bra nog, det är ett så konstigt samhälle vi lever i där mat blivit nån slags jädra upplevelse, livselixir och universalmedicin där folk bara ska vidare och vidare och det aldrig är tillräckligt gott eller tillräckligt nyttigt. Det är så, i ordets sanna betydelse, sjukt. Om vi inte kan nöja oss med mat som är tillräckligt god och tillräckligt nyttig kommer vi aldrig kunna befria oss från meningslöst överarbete.
När jag stolt berättade för J om experimentet med det superegna pålägget utbrast hon: ”Peak hippie!” Men det hoppas jag inte det är. Jag vill vidare. Aldrig nöjd.
Så då gick jag vidare till bondbönor, James bondbönor. Nä, okej, inte James utan våra Egna®. Jag ber om ursäkt. Vidare.
Jag hade blötlagt torkade fjolårsbönor under natten, för att göra burgarbiffar till fredagsburgarna. Men alltså det går ju inte att hålla på och skala bondbönor, fy tusan vad tråkigt. Går det att äta skalet? Jag kom in på SEO-mästaren Bäckmos blogg såklart, som gav mig precis det svar jag ville ha. Skalet går utmärkt att äta. Bäst att inte söka vidare information. Sen blev jag helt förfärad och faktiskt arg på riktigt när hon påstod sig göra falafel när hon först kokade bönorna och sen tillsatte både ägg och vetemjöl. Du har gjort en jädra omelett, mänska! Eller pannkaka kanske.
Hursom. Jag provade att göra en smet på skalade bönor och en på ickeskalade. Smeten på ickeskalade kändes väldigt fibrös och jag trodde aldrig den skulle hålla ihop i pannan. Men det gjorde den faktiskt. Med nöd och näppe. Påminde om smet på gula ärtor. Smeten på skalade var nog lite godare, men den oskalade smeten var faktiskt tillräckligt god. Och det var en sjukt dålig bondbönskörd förra året med fula och små bönor med hög skal-böna-ratio. Med finare bönor kommer det vara alldeles utmärkt med smet på oskalade. Sammantaget mycket, mycket hoppfullt.
Det om det.
