Första gången jag testar att göra mjölk av egna pumpafrön. Med stavmixer och tesil. Lovande, men den behöver förfinas. Inte överväldigande gott på gröten och nervöst att hälla i kaffet. Men ganska gott och det skar sig inte.

Det kändes dock orimligt att hålla på och balta varje dag med dåliga verktyg, så jag beställde en sil och en bytta anpassade för stavmixer och mjölkgörande. Det var dyrt, men kommer sparas in ganska snabbt om det blir användbar mjölk. Och mycket billigare och mindre skrymmande än sådana där mjölkmaskiner, som jag visserligen inte har något emot, men som också bara är en stavmixer i en sil i en bytta. Håll tummarna för min konsumtionslycka!

Men jag känner mig nedsmutsad efter att ha researchat köpet. Alla dessa nyskrubbade och falskleende mänskor som står och njuuuter när de provar sin hemgjorda mjölk (av köpta råvaror från andra sidan rymden). Eller rabblar ramsor om hur hälsosamt och miljövänligt det är. Mikroplast, mikroplast, mikroplast! Som att det är okej att göra hela planeten till ett enda plastfritt håååållbaaart hydroponiskt växthus där allt cirkulerar runt runt runt runt runt runt för enbart människans skull.

Var är lycrahippierna som gör sin egna mjölk för att befria sig från lönearbete för att ha tid att cykla mountainbike och experimentera med ett nytt pengafritt ekonomiskt system som inte bygger på tillväxt och ständigt ökande mänsklig dominans över kosmos? Här i Havet är vi i alla fall för få, den saken är klar.