Dag två:
Dag tre:
Dag 4:
Dag fem:
Tråkkök – vi gör om!
Tråkkök – vi gör om!
Dag 1:
Borden
Städdag. Vi har fått spillvirke som behövde flyttas och staplas under regnskydd. Kålnäten behövde rullas ihop. Hålen i vägen till dass fyllas ut. Bönstöden läggas luftigare på lastpallar. En liten gran ställas i kruka på paradgatan så ingen biljävel kör in. Glad för storkärran. Borde blogga om varför det inte är realistiskt att ha bil om en ska bo på landet.
Svartgrått
Nästan bara ork till att fixa med stigarna. Bara ett par soliga timmar sedan 30:e november.
Lök i jord, tack för det
Det blev tjäle i november, men nu tinade marken och vi kunde sätta vitlöken.
Parallellt gjordes chutney av jättepumpa och konstiga gula lökar med sämre hållbarhet.
Sen skulle jag bara koppla förbi utebelysningen så att den går att tända när en stapplar ut på dass mitt i natten, utan att behöva starta huvudströmbrytaren till all jädra elektronik. Och där hade ”nån” byggt in allt så en inte såg nåt och knappt fick in fingrarna, så jag var tvungen att sticka in telefonen och ta en bild för att se så att alla sladdar efter mycket om och men hamnat där de skulle. Det hade de. God kväll.
Bara en stavmixer i en sil i en bytta
Första gången jag testar att göra mjölk av egna pumpafrön. Med stavmixer och tesil. Lovande, men den behöver förfinas. Inte överväldigande gott på gröten och nervöst att hälla i kaffet. Men ganska gott och det skar sig inte.
Det kändes dock orimligt att hålla på och balta varje dag med dåliga verktyg, så jag beställde en sil och en bytta anpassade för stavmixer och mjölkgörande. Det var dyrt, men kommer sparas in ganska snabbt om det blir användbar mjölk. Och mycket billigare och mindre skrymmande än sådana där mjölkmaskiner, som jag visserligen inte har något emot, men som också bara är en stavmixer i en sil i en bytta. Håll tummarna för min konsumtionslycka!
Men jag känner mig nedsmutsad efter att ha researchat köpet. Alla dessa nyskrubbade och falskleende mänskor som står och njuuuter när de provar sin hemgjorda mjölk (av köpta råvaror från andra sidan rymden). Eller rabblar ramsor om hur hälsosamt och miljövänligt det är. Mikroplast, mikroplast, mikroplast! Som att det är okej att göra hela planeten till ett enda plastfritt håååållbaaart hydroponiskt växthus där allt cirkulerar runt runt runt runt runt runt för enbart människans skull.
Var är lycrahippierna som gör sin egna mjölk för att befria sig från lönearbete för att ha tid att cykla mountainbike och experimentera med ett nytt pengafritt ekonomiskt system som inte bygger på tillväxt och ständigt ökande mänsklig dominans över kosmos? Här i Havet är vi i alla fall för få, den saken är klar.
En tiondels Tesla
Nya stora batteriet på 8 kWh klart och kråkboet av sladdar och manicker under soffan lite ombyggt. Nu ska vi bara se om elsystemet funkar med det gamla 2,7 kWh-batteriet och laddas av solpanelerna imorgon. I så fall vågar vi nog koppla in nya batteriet. Då kanske vi slipper räckviddsångest under november och december. Och då har vi kapacitet av c:a en tiondels Tesla.
22 nov
Nio
9 kg pumpafrön klara, 4-5 kg till är på tork i torkugnen.
Igår gröpte jag färdigt pumporna och tvättade fram fröna. Den här gången körde jag allt i samma balja, och gröpte med vass sked utan att bry mig om att inte få med kött. Mycket snabbare metod än tidigare år, när jag fiskade ur fröna med händerna och tvättade frön pumpa för pumpa. Det känns som att vi kan utöka pumpaodlingen utan att skörden blir övermäktig. Men vi behöver bättre baljor.
Idag bara cykla frusna magiska grusvägar innan det blir snö och halt och dubbdäck. Och bastu.
Coolt och kallt
Det var åtta minus vid vagnen i nättras, vilket betyder att det var kanske tio eller elva på fältet nedanför där det alltid är några grader kallare. Vitlöken borde väl egentligen i jorden, eller rättare sagt ha satts ner innan det blev så sablans kallt. Men vi övar på att vara onåbart coola och inte hetsa över det. Det brukar aldrig aldrig vara tjäle från november ända till mars, och om det nu skulle bli nåt slags underligt vinterår – det vore ju inte konstigt i och för sig med allt annat konstigt som sker – så får vi väl sätta ner klyftorna i mars då. Det är inte mer med det.
I alla fall. Efter alldeles för mycket lönearbete ett tag när livet behövts pusslas ihop till minsta lilla bit för att fungera så finns det saker som behöver göras. Viktiga saker (till skillnad mot lönearbete, som är typ det oviktigaste i världen). Idag kändes det som tomatburarnas och bönstödens tid. De har stått och ståtat på fältet tills nu, medan tomat- och bönplantorna sakta förtvinat och ändrat färg och uppsyn till nåt mer återjordande.
Det är en del sjå att flytta burarna in och ut från fältet, men vi har inte kommit på nån bättre lösning. Nu ligger de i alla fall bredvid i alltiallo-högen.
Och så bönstöden, som är på prov eftersom det är första året med den här prototypen.
Eftersom vi tjoffade ihop dem på plats och spettade ner störarna en och en var det lite spännande att se hur det skulle funka att ta ur dem ur marken och samla ihop de tre benen i en hög. När jag tänkte ihop den här modellen och såg just detta moment i huvet gick det hur lätt som helst. Efter lite test med att få upp alla tre ben ur marken upptäckte jag att det var enklast att lossa enbenet först, och sen med hjälp av axlarna vicka upp paret på motsatt sida.
Nu så. Nu är det en hög med bönstöd också. De borde inte lagts direkt på marken, men det kom jag på först efter fyra vändor, så det får vara såhär.
Lagom mycket arbete.
Samtidigt som mitt lagoma arbete har Hannes fortsatt idogt med nakenfröpumporna. Karvat ur fröna i de resterande pumporna, samlat innanmätet i ett tråg och sen burit upp till bastun. Det har varit lite alkemiska vibbar däruppifrån, och jag är inte helt säker på vad som hänt riktigt.
När jag var uppe och kikade senast såg det ut såhär. Får se om han vill redogöra för vad som hände noggrannare än så.
