Jag gillar verkligen, verkligen, inte odling. Ibland är det roligt, oftast är det jobbigt. Jag odlar inte för att det roar mig, utan för att det är rätt. Det är moraliskt rätt (på samma sätt som det är rätt att diska sin egen disk), rätt strategi för att ersätta kapitalismen med ett nytt system utan pengar och varor, rätt väg för att slippa lönearbeta så mycket i den själsdödande samhällsapparaten. Jag känner mig ofta missförstådd som någon som ”är intresserad” av odling. Jag är lika ointresserad av att odla som jag är av att diska! Om du förstår vad det betyder förstår du ganska mycket. För de flesta verkar det vara syntax error. ”Men varför odlar han då?” Det är en så torftig idé om vad som gör livet värt att hålla på med, som den liberala ideologin lurat på oss.
I år har vi lagt mer energi än vanligt på odlingarna i hopp om att en gång för alla få övertaget över ogräset, så att det blir mindre arbete i framtiden. Nästan alla 500 kvadratmeter har vi bredgrepat och kammat i jakt på kvickrot-, maskros- och revfingerörtrötter. Nu är jag trött på alltihopa, men aldrig har det känts mer rätt. Att producera sin egen mat utanför marknaden är så himla radikalt att det är svårt att förstå att de inte förbjudit det ännu. Det är ett ekonomiskt våld riktat rakt mot kapitalismens hjärta. Det försvagar och suger livet ur pengamarknaden samtidigt som det stärker den utomkapitalistiska ekonomin. För varje gång du slår hackan i jorden slår du två slag mot systemet.
Hursom. Idag har jag befriat gulärten, gråärten, gotlandslinserna och de gröna linserna från ogräs.
Nu ser det mycket bättre ut.
63 nakenfrö-, 4 mysk- och 2 jättepumpaplantor planterades ut igår. De verkar ha överlevt.
Det vore så fint om vi kunde få egna linser i år. Förra året försökte vi samodla med bovete, men bovetet kvävde linserna helt. I år står linserna själva.
Potatisen börjar komma upp genom sitt tjocka täcke. Varje år tänker jag att nä fy i år kanske de ruttnat bort eller inte tar sig upp, men varje år kommer ungefär alla upp. Hoppas det blir så i år med. Men trots utrotningen har det börjat komma ogräs i gångarna.
Gula löken är utplanterad och lite blek, men det var den förra året också, så det är nog ingen fara.
Vitlöken ser okej ut, i alla fall ”Sabadrome”. ”Cledor” är vi inte imponerade av, men den får en chans till.
Bönorna ser så jädra bra ut i år. J har funnit upp en ny design på bönstöd, trebenta och ihopsatta med ståltråd i toppen.
Det verkar inte komma några sötlupiner alls. Vi köpte en påse som väl var till för konsumtion, inte utsäde, det kanske är felet. Eller så bygger det på att en köper några särskilda bakterier.
Men det verkar finnas hopp om röbetter, om det inte bara är svinmålla. Men det tror jag inte.
En annan sak som känns mer rätt än nånsin är att blogga på det riktiga internet.
Nu är andra årets nakenfröpumpor skördade, urgröpta och fröna torkade. Urgröpningen gjordes lite mer effektivt och mindre vetenskapligt än förra året.
Åren i siffror:
2023: 40 m² 40 plantor 70 pumpor 5 kg torkade frön
2024: 40 m² 20 plantor 87 pumpor 9 kg torkade frön
Nästan dubbelt så stort resultat i år, med hälften så många plantor och mindre jobb. Det skulle dessutom gå att rationalisera arbetet mycket mer.
Gissningsvis gick det bättre i år eftersom plantorna startades tidigare (förra året planterade vi ut för tidigt och plantorna frös ihjäl, så att vi fick sätta nya frön sent) och pumporna lämnades längre på fältet. Det var en varmare höst i år också.
En bildkavalkad (om du vill läsa vidare istället för att titta på bilder, tryck här):
28 april planterades sisådär 60 gamla köpefrön från förra året som vi hade kvar. 20 tog sig.24 maj tillverkades bäddar. Bredgrepning ett par veckor tidigare. Experiment där några rader inte alls befriades från rötter, utan bara helt sonika täcktes med ett tjock lager från en hästgödselstack som legat ett par år och bökats runt regelbundet av vildsvinen. Sen ett tjockt lager nyslaget gräs eller dumpstrat mögligt ensilage. Det syntes ingen skillnad senare på de noggrant utrotade raderna och de som bara sjmoff täcktes.28 maj omplanterades de i lite större krukor. Lite väl sent, men enligt anteckningarna var det så.29 maj slogs mer täckmaterial.30 och 31 maj planterades de ut. Dubbelt så långt avstånd som förra året, en meter mellan plantorna.För lite vatten! Hjälm på! Plantorna vattnades rikligt när de började se hängiga ut första veckan eller första två innan de etablerade sig i sina bäddar. Sen klarade de sig.13 juni, glada plantor. Myskpumpa närmast, jättepumpa i mitten och längst ner nakenfröpumpan.17 juni29 juni började de ge sig iväg. Till slut hade några klättrat över staketet och andra långt in i gröngödslingsavdelningen.12 juli19 juli26 juli. Vi vattnade inget och rensade inget ogräs under sommaren. Plantorna blir en djungel och täcker det mesta. Någon enstaka svinmålla stack väl upp här och där.10 augusti20 augusti gick det knappt att ta sig in till bänken för att sitta där och glo.30 september, frost natten innan.28 oktober, jättepumpor närmast, nakenfröpumporna längst bort.5 november skördades de. Jättepumpor hade växt långt in bland nakenfröpumporna. De är olika arter, pepo och maxima, så förhoppningsvis blir det ingen korspollination.De sämsta exemplaren, men fröna var helt okej i de flesta av dessa pumpor.De sämsta pumporna, 20 st, gröptes ur direkt vid skörden. Det här var en fin pumpa, trots någon liten mosig del av köttet.Resten på högFint exemplar21 november omhändertogs resterande 67 pumpor. Fröna grävdes ur för hand, plasthandske borde använts från början. Tvätt i varmt men inte hett vatten. Oklart om hett vatten är dåligt, men det känns fel. Lite äcklig pumpa där fröna ändå går att tvätta fram.På väg mot kompost. Det vore kul att komma på ett sätt att ta hand om köttet också. Men det är inte dumt att odla för enbart fröna, se vidare utläggningar nedan.Det gick att köra en liter frön på en plåt i torkugnen, 50 grader i 12 timmar. Oklart om 12 timmar behövdes.En burk färdiga frön. Till skillnad från frön från affärn har de en tunn hinna utanpå som säkert går att tröska bort om en ids.
Hur mycket är nio kilo pumpafrön?
I år fick vi typ 300 kg potatis på 92 m². Det är 3 260 kcal/m². 9 kg pumpafrön på 40 m² är 1 125 kcal/m². Men då skalar vi bort en hel del potatis, så rent kalorimässigt är det väl inte så himla långt efter potatis, enbart avseende fröna.
9 kg pumpafrön på 40 m² är 2,25 ton/hektar. Enligt Jordbruksverket är skörden av ekologisk raps cirka 2 ton rapsfrö/hektar. Näringsinnehållet i rapsfrö och pumpafrö är liknande, cirka hälften fett och en fjärdedel protein. Det går alltså att få ungefär samma skörd som de professionella fettodlarna får, med väldigt enkla medel.
Hur stor odling krävs för att leva på enbart pumpafrön? Om en person ska äta 2 500 kcal per dag behövs 912 500 kcal på ett år. I ett kilo pumpafrö är det 5 000 kcal, så då behövs 182,5 kg frön, vilket med årets skörd kräver 800 m² odlingsyta. Om vi två personer ska leva på enbart pumpafrön, behövs en 40×40 meter stor odling.
(Självklart ska vi inte leva på enbart pumpafrön, men för skojs skull: I Sverige finns för närvarande 2,5 miljoner hektar åkermark och 500 000 hektar betesmark. Med vår nivå av skörd av pumpafrön skulle 10 miljoner svenskar kunna få sina 2 500 kilokalorier på 800 000 hektar. Vi kunde odla ett rejält överskott och ändå kunna lämna tillbaka massor av mark till naturen. Om 10 miljarder människor skulle leva på enbart pumpafrön, skulle det med vår nivå av skörd krävas 8 miljoner kvadratkilometer pumpaodlingar. För närvarande används 50 miljoner kvadratkilometer av jordens yta till jordbruk. 14 miljoner av de räknas som ”arable land”.)
Angående köttet
Känslan är väl att pumpakött är ganska energifattigt, men tydligen är det ändå 30-50 kcal per 100 gram. Det är till och med så att lchf-mänskorna varnar för pumpakött som en ”onyttig” grönsak för att det är så mycket stärkelse i köttet. Sånt här (snicksnack) kan en läsa t ex:
Hint: Det är pumpa.
Om vi räknar så lågt som vi kan, så producerade vi ytterligare cirka 3 000 kcal/m² på pumpaplätten av odlingen, utöver fröna.
Vi har dock inte kommit på något vettigt att göra av köttet, annat än att mjölksyra. Det funkar, men det blir ett tillbehör snarare än en basföda (och det finns roligare tillbehör). De recept vi sett på pumpasoppa, pumpapaj, pumpabröd och dylikt använder inte pumpa som huvudingrediens och är snarare sätt att tillreda vete, mjölk och ägg. Pumpamjöl kräver mycket energi för torkning precis den årstiden när vi inte får så mycket elektricitet från solpanelerna. Stärkelse kanske vore en idé, om det gick att laka ur lite rationellt. Kunde hela pumporna tas tillvara skulle nakenfröpumpa bli mer produktivt än potatis, kalorimässigt, och grödan kunde gå från faktiskt inte dum alls till rätt så jädra bra.
(Mer skojs: Det skulle räcka med drygt 200 000 hektar för att tillgodose kaloribehovet för Sveriges befolkning på enbart pumpafrön och -kött. Mindre än en tiondel av vad nuvarande matproduktion upptar i Sverige. Vidare skulle det räcka med drygt 2 miljoner kvadratkilometer jordbruksmark för att föda världens framtida 10 miljarder människor på enbart nakenfröpumpor. En tjugofemtedel av vad som nu används för jordbruk på jordklotet. Vad är det som är så skoj med det? Nä okej, det är inte så kul, men det är ett sätt att säga: Sluta ring till Ring P1 och säg att ”egentligen-är-vi-faktiskt-för-många-människor-på-jorden”. Och sluta ät djurkött.)
Några lärdomar:
9 pumpor hade börjat ruttna, men fröna var inte förstörda. Det gröna höljet på fröna går att tvätta av, och det är inget fel på den vita kärnan. Men det är mer jobb med de ruttna pumporna, och de stinker.
Vi lämnade pumporna på fältet genom några nätter med minusgrader. Den 5 november skördades de och flyttades till en något varmare plats fem höjdmeter upp i sluttningen, när all blast hade vissnat sedan länge. Samma dag omhändertogs alla som börjat visa tendens till att bli mosiga, 20 stycken. Men bara 4 st av de som börjat bli mosiga var ruttna inuti. Det är alltså ingen jättepanik om pumporna börjar se lite tråkiga ut. I värsta fall, om urgröpningen skjuts upp för länge, blir det lite mer jobb med borttvättning av gröna höljen. Men det är helt klart att föredra att hantera pumpor med perfekt mogna mörkgröna frön. De släpper lättast från köttet och behöver knappt tvättas alls.
Efter några dagar med minusgrader och två nätter med tio minus, frös några av pumporna rakt igenom (lite märkligt att inte alla gjorde det). Det var nästan lättare att separera frön från fruset kött, men fröna verkade opåverkade av kylan.
Brännässlorna trivs nu. De har slagits två gånger i sommar, men jag bara använt dem som täckmaterial. Nästa år borde jag använda dem mer till mat.
Halloweenpumpa från affären som kom igång sent. Det är tredje pumpan den försöker skapa, de två första tynade bort.
Praktexemplar av squash som jag har tänkt ta frö från. Anjas stora runda, Ladoga, Libanese blonde och Anjas långa gula.
Purjolöken som stod hela vintern i djup snö och har blommat hela sommaren.
Några squash är på gång, men de växer långsamt nu.Jag tänkte att en gammal trasig presenning kunde få förbereda en odlingplats. Men sakerna under bara fortsätter att leva!Frilandstomaterna som jag inte orkat fixa och dona med. De producerar små små tomater, men inte speciellt många. Jag vill ha ordentligt med tomater att torka och spara, i framtiden. Tomater vill nog ha mer omtanke.Broccolin dukade nästan under. Om det var sniglarna eller fjärilarna vet jag inte. Bara något toppskott blev riktigt fint, resten blev spretiga och fula. Nu har det kommit nya spretiga spröt som blommar, men inga fina buketter liksom. Ikeas gardiner är för veka och blir spröda av solen.Vitkålen börjar faktiskt se fin ut nu när djuren verkar ha gett upp.
Det var väl det. Lite växtlighet just nu. Jag har försökt rita en billig bastu hela dan.
