Vagnar i all ära, de är ett fullt fungerande sätt att bygga små billiga hus som i värsta fall kan flyttas förhållandevis enkelt. Men vagnar kräver vagnar – själva underredet med hjul och drag kan kosta tiotusentals kronor om du inte hittar någon gammal hövagn eller liknande. Och i praktiken är bovagnar inte något du kör omkring med på vägarna, snarare är hjulen ett sätt att komma runt byråkrati, en slags signalpolitik i grannskapet och förenklar någon enstaka flytt. Det är också otillfredsställande att vagnar kräver stora fordon att dra omkring på, samt att de inte kan dras i oländig terräng.

Därför vore det väl skönt att slippa själva vagnen på vagnen? Huset kunde kanske gå att montera isär i lagom stora bitar istället. Bara vetskapen att huset går att skruva isär och flytta, eller sälja i värsta fall, kanske i många fall kan räcka för att våga bygga. Om den psykologiska situationen med grannarna kräver att det ser ut som en vagn, kan enkelt ett par icke fungerande hjul skruvas dit på sidan av huset. Ett isärmonterat hus skulle dessutom till och med gå att flytta med cykel, om inte avståndet är för långt. 10-20 vändor med cykel är inte alls orimligt om sträckan är en mil eller två. Det går även att bära sista biten från en väg till en trevlig undanskymd plats, där det inte syns och du blir störd av eller stör grannar.

Som ett första försök byggde vi en bastu. Huset skulle vara:

1. Billigt
2. Lätt att bygga utan dyra verktyg
3. Gå att bygga inomhus på vintern
4. Självbärande och utan krav på en seriös grund
5. Möjligt att skruva isär
6. Lätt att bära och flytta utan bil
7. Byggt med masonit.

Idén var att utgå från en masonitskiva, 1225×2445 mm, och göra den till ett byggsegment. Det här blev den slutgiltiga formen:

Segmenten skulle sedan skruvas ihop med muttrar och skruvar (i hålen som är de svarta prickarna i bilden ovan), så här:

Det som gör att huset inte kollapsar och blir platt är golvregeln, som skruvas fast i samma hål som segmenten skruvas ihop med.

Något om formen

Varför detta ”felvända” hus? Jo, samma segment kan massproduceras och användas till både golv och tak. Taket får en brant vinkel, vilket är bra när huset är lätt och kanske inte tål hur mycket snö som helst på taket. Golvreglarna stabiliserar hela huset, och har en dubbel funktion att bära upp golvet, vilket sparar material. Givet att inredningen byggs längs väggarna blir inte nödvändigtvis golvytan mindre för att huset är spetsigt nedtill, däremot blir det mindre förvaringsutrymme i golvnivå. Å andra sidan går det att platsbygga förvaringsskåp i de djupa sidospetsarna, som då hamnar i mer ergonomisk höjd än om samma skåpsvolym varit i golvplan.

Som bastu så gör formen det möjligt att leda vattnet längs väggarna ner i en mittränna under golvet och ut ur huset. Några har invänt att den höga takhöjden gör att varmluften i bastun lägger sig i taket. Men på bilden ovan, med en 180 cm lång människa, är det 50 % större luftvolym ovanför huvudet i den högra bilden, trots att det är 30 cm lägre takhöjd.

Det blir även automatiskt två jättestora takutsprång, som det går att förvara t ex ved under.

Huset kan dessutom ställas på endast två ben, då en av spetsarna kan vara ett färdigt tredje ben. Antingen uppallat på plan mark, eller direkt på marken om huset placeras i en backe.

Eftersom huset är helt självbärande kan benen utformas lite hursomhelst, och behöver egentligen inte sitta fast i huset. Huset kan ligga i en vagga som en båt upplagd för vintern. Du kan montera ett periskop, måla huset gult och kalla det för en temporär förvaring av din ubåt. Blir det ändå byråkratiska problem är det bara att plasta hela huset med glasfiber och dyka ner i djupet. Bekväm djuphavsgrav hejdå!

Och något om det grundlöst självbärande

Ett självbärande hus gör också att det är lite skitsamma med grunden. Grunden på ett hus kan bli en väldigt kostsam och/eller arbetsam del av bygget om den ska bli så stabil att ett icke självbärande hus ska stå på den utan att riskera att bli snett. Med ett trebent självbärande hus gör det ingenting om marken sjunker lite under ett av de tre benen. Huset hamnar bara lite på sniskan och påverkas inte strukturellt. Det är bara att ta fram domkraften, hissa upp huset och lägga under något under benet som sjunkit.

Det är inte heller otänkbart att bygga en vagn utan vagn av ett självbärande hus. Det behövs bara en hjulaxel, hjul och ett drag. Hela ramen kan rationaliseras bort.

Om en vill bygga ut huset successivt, allteftersom ekonomin tillåter, underlättas det av att segmenten är av en standardiserad masonitskivas storlek. I teorin går det även att bygga ben av segment och göra fantasifulla staplar, trebenta och fyrbenta. Benen kunde kanske gå att använda som sovrum, där en ju vill ha det lite kallare. Eller som trappa upp i huset, eller vedförvaring.

En trappa förresten, det skulle gå att bygga ett segment till kombinerad trappa och dörr, som fälls ner som på ett rymdskepp. Men stopp! Nu hejdar vi oss. Det behövs praktiska experiment, inte bara drömmar.

Och så en förnumstig översikt över det som ska avhandlas:
Bygga segment
Benen då
Flytta segmenten till byggplatsen
Montera ihop huset
Taket då
Avloppet
Men golvet då
Gavlar ska det väl vara också
Lavar att sitta på
Landgången
Några slutord

Bygga segment

Först köpte vi brädor, trekantsreglar, masonit, trälim, träskruv och pappspik.

Skivorna vattnades rikligt och fick stå ett dygn. Det räcker inte med ett par timmar. Skivan ska ha expanderat från 1225×2445 mm till c:a 1227×2450 mm när den sugit klart.

För att minimera felmätarångest och ofrånkomliga felmätningar kan varje individuell regel och bräda mätas till rätt längd med masonitskivan. Det är dock snabbare att massproducera alla delar för sig, men då gäller det att vara väldigt noggrann.

Viktigt var att rita en mittlinje på båda sidor, för att kunna träffa den tunna mittregeln av 22 mm panel med skruvarna. En annan teori, som kanske blir nästa hus, är att först såga ner masonitskivorna till hälften på längden. Då undviks detta knepiga steg med mittlinjen och att träffa regeln. Segmenten blir bara hälften så breda, lättare och mindre otympliga att bära på en person. Halvsegment skulle bli kompatibla med helstora segment, men det skulle gå åt lite mer virke, skruv och muttrar.

Vi valde råspont till segmentens utvändiga brädor för att få ner pris och vikt.

Halva sponten på råsponten sågades av och sattes så att segmenten överlappade lite i kanterna. Det var nog en helt onödig övning. I kortändarna överlappade inte segmenten och det blev helt tätt ändå när huset skruvades ihop. Masonitskivorna är spikraka, så huset blir rakt utan glipor så länge allt skruvas precis i kanten på skivorna.

De utvändiga brädorna limmades och masonitskivan lades ovanpå med virasidan uppåt (inåt huset).

De utvändiga brädorna spikades med pappspik inifrån.

Två rader pappspik, men inte längst ut, för där skruvas reglarna.

Mittbrädan spikades i två rader, inte i mitten, för där skruvades den i regeln.

Trekantslisterna sågades till skivans bredd och skruvades med korta skruv snett genom masoniten och in i de utvändiga brädorna med skruvar av precis rätt längd så att de inte kom ut på andra sidan. Här behövdes mothåll för att inte trekantslisterna skulle röra sig när de snedskruvades.

Trekantslisterna är en billig produkt som inte håller exakta mått. Därför var det nödvändigt att mäta upp alla reglar var för sig till exakt längd efter trekantslisterna skruvats dit. Ett mål med bygget var att inga dyra och knepiga verktyg skulle användas, men om en kan acceptera att cirkelsåg används så skulle trekantslisten kunna avskaffas och ”lockregeln” sågas i 45 grader i ena kanten. Då skulle reglarna kunna massproduceras noggrant i exakta längder med ett konsekvent resultat. Det skulle även kunna minska antalet moment i bygget. Men trekantslisten gör att huset kan byggas med bara fogsvans och skruvdragare.

Regel tillsågad och nedsänkt på sin plats för att rita ut 45-graderssnittet:

När reglarna var sågade i 45 grader på rätt ställe limmades de fast. Sedan fästes de med lockregeln.

Lim och lockregeln tillsågad nedan. Viktigt var att förborra innan lockregeln skruvades, eftersom den skruvas så långt ut i kanten.

Här är lockreglarna fastskruvade och segmentet halvvägs vänt:

De utvändiga brädorna skruvades genom masoniten och in i reglarna. Som sagt knepigast med mittregeln, som böjde sig och fick fixeras med tillfälliga skruvar så att den höll sig på mittlinjen. I kanterna behöver de utvändiga brädorna förborras för att inte spricka, och skruvarna bör nog vara rostfria trallskruvar, eftersom de sitter utåt.

Det sista momentet, som inte finns bild på, är att sätta några pappspikar från utsidan och in i trekantsreglarna så att de limmas fast mot masoniten, annars blir det en glipa.

Bygget av segmenten underlättades väldigt av att bygga ett enkelt bord stort som en byggskiva. Med bordet gick massproduktionen av segmenten betydligt lättare och fortare. Men det går förstås att bygga ett första segment på golvet och sen palla upp det med bockar och använda segmentet som bord.

Färdiga segment. Till vår bastu gjorde vi 16 st likadana.

De låg där utanför vagnen en sommar och blev lite fula av regnet.

Benen då

Vi skulle bygga ett trebent hus i backe, och behövde därmed två ben. Benen blev ett lite hastigt hursomhelstbygge, ungefär som segmenten men trekantiga. Inget speciellt intressant.

Flytta segmenten till byggplatsen

Sen bar vi alla segment och ben till en fin plats inne i skogen vid en bäck.

Montera ihop huset

Nu var det hög tid att borra hålen som segmenten skulle skruvas ihop i. Två på kortsidorna och två på långsidorna. Hålen på långsidorna avgör i vilken höjd golvet hamnar.

Det hade varit lättare att borra hålen samtidigt som segmenten byggdes. Det är mycket viktigt att hålen hamnar på exakt samma ställe på alla segment, helst på millimetern. Det gör att huset rätar upp sig och får rätt form helt av sig själv.

Parentes: Vi skruvade ihop huset med elförzinkad sexkantsskruv, M10, som var överlägset billigast att beställa på Hornbach då. För att få ner priset valde vi dessutom islagsmuttrar, vilket sparar en bricka och gör att det går att använda kortare skruvar. Men det var nog dumsnålt, det var svårt att komma igenom helt perfekt och få gängan att ta, och träflisor kom in i gängorna. Det hade varit mycket smidigare att bara kunna trycka/banka igenom skruvarna och gänga på ”externa” muttrar.

Då var det bara att börja skruva segment. Först två bottenbitar och en golvregel.

Som vi vände uppochned.

Benen rakt upp.

Sen grävde vi lite där benen skulle stå, lade några betongplattor som vi hade och kollade med vattenpass så det var någorlunda rakt.

Välta runt tjoff och träffa plattorna.

Palla upp med en bock tillfälligt.

Två segment till.

Gräva lite för att få plats med ännu ett par segment uppåt i backen, och hitta något fast för husets spets, tillika tredje ben, att vila på.

När sex segment var ihopskruvade var det dags för första taksegmentet. Nu hade det varit lättare om vi hade färdiga golvbitar, durkar, att bara lägga på plats direkt. De borde byggas direkt samtidigt som segmenten. Det var opraktiskt att balansera på golvreglarna.

En tillfällig bräda som håller första takbiten:

Andra takbiten nedan. Ingen riktigt snits på’t än. Vad trevligt det hade varit med ett golv i det här läget.

Den tillfälliga första brädan tas bort och taket sammanförs.

Vi kom på att vi kunde lägga några brädor som ett tillfälligt golv, och så monterades fler taksegment.

De sista segmenten som svävar ute i luften nästan:

Mecket med de förbaskade islagsmuttrarna:

Sen stod de där, alla sexton segment!

Taket då

Det vore förstås kul att komma på ett slags taksegment av oljehärdad masonit, men så långt har vi inte kommit i experimenten. Vi skruvade dit lite läkt och ett plåttak. Det är faktiskt ganska lätt att skruva isär om det skulle behövas. Men det är mycket dyrare än masonit, och det blir lite knepigt att försöka återanvända samma skruvhål om huset skruvats isär och taket sen ska skruvas på igen.

Avloppet

För att kunna kasta hur mycket vatten vi vill och duscha rakt på golvet lade vi byggplast i hela botten av huset. Golvreglarna skruvades av en och en och sen dit igen utanpå plasten. Plasten leder ner till en uppochnedvänd nockplåt, som lutar ut ur huset. Dessutom har vi lutat hela huset lite lite så vattnet ska rinna ut längs plåten.

Men golvet då

Golvet byggde vi av egensågade granbrädor, som durkar i en eka. De ligger bara löst på golvreglarna.

Det var minusgrader ute och limmet behövde torka i värme. Ingen plats för oss i vagnen.

Golvslipning:

Golvet ilagt nedan. Och några andra saker som vi ska komma till.

Kaminen bars upp med brädor fastspända så den blev som en bärstol. Det billigaste stället att köpa kamin och skorstenskit från var Lakkapää i Finland, som hade gratis frakt till Sverige över 10 000 kronor. Och vi kom precis över det. Det går säkert att komma billigare undan om en hittar något begagnat.

Gavlar ska det väl vara också

Gavlarna behöver inte vara något speciellt. Huset är redan strukturellt starkt, och det handlar bara om att täcka för öppningarna. Vi tillverkade gavlarna i tre bitar för att de skulle bli enklare att bära och hantera. Den ena mittbiten med hål för dörren. En snarlik mellanvägg byggdes också. Gavlarna skruvades bara fast med träskruv i sidorna på huset. Det hade varit snyggare med maskinskruv så som segmenten monteras ihop, men träskruv går också att skruva ut om huset ska monteras isär.

Dörrar ungefär som på dasset:

Ett hål sågades i taket, genom masoniten och plåten. En slät plåt behövdes ovanpå takplåten för att ha något att skruva och täta skorstenens damask mot.

Proveldning!

Experimentfönster i plexiglas/akrylglas nedan, sågat med cirkelsågen. Tanken var att bara sätta en tätningslist och fästa dem med elastiskt band i krokar. Men vi valde för tunt akrylglas som sprack när vi borrade och det bågnar åt alla möjliga håll när det blir varmt i bastun. Det skulle nog behövas något rejält tjockt material om det ska hålla formen utan någon slags ram.

Lavar att sitta på

Det hade ramlat en stor sälg som i sitt fall tog med sig några aspar. Asparna sågade vi upp till brädor. Vi hade hört att asp är bra virke till lavar.

Lavarna byggdes ungefär som durkarna/golvet. Det möjligen lite intressanta med dem var att vi provade att bygga av otorkat virke. Annars hade vi behövt torka virket i månader. För att brädorna inte skulle spricka satte vi dem med enbart en skruv i mitten. När de sedan torkade uppstod springor mellan brädorna, vilket vi ville ha för att vatten och svett ska kunna rinna genom lavarna. Vi borrade fina hål med ”forstnerborr”, sen tillverkade vi asppluggar med pluggborr, för att dölja skruvarna. Det tog tid men blev bra. Och det funkade trots otorkat virke.

Landgången

För att komma in i huset behövdes någon slags trappa. Vi hittade två små ekar som växte onödigt nära andra ekar. Vi fällde dem, körde dit sågverket (som väl ska avhandlas i något kommande inlägg) på storkärran, sågade upp stammarna och bar upp brädorna till bastun.

Dumpstrade tryckimpregnerade staketstolpar spettades ner lite här och där tills det tog stopp i stenar. De bands ihop med reglar på höjd utmätt med vattenpass.

Stolparna sågades av:

Ekbrädorna sågades som kilar med cirkelsågen:

Den slutgiltiga formen ritades upp och sågades till:

Och nu har vi en bastu. Som går att skruva isär, bära iväg med och transportera till en annan plats på cykelkärra, om nöden kräver.

Några slutord

Bastun har stått där i två år nu. Benen har förstärkts lite i efterhand, oklart om det behövdes. Huset har målats med rå linolja och svart pigment i. Det är helt oisolerat, men med det lite överdimensionerade bastuaggregatet kan vi basta även under djupaste vintern.

Nästa experiment blir kanske att försöka bygga ett hus av färdigisolerade segment. Visserligen går det också att tänka sig ett slags isoleringssegment som monteras inifrån på existerande konstruktion. Men det skulle kännas roligare med helt färdiga väggsegment. Frågan är hur de ska skruvas ihop då. Och det vore roligt att komma på någon snitsigare gavelkonstruktion.