”Peak hippie”

Gårdagens experiment med att torka lite halvkasst tvättade pumpafrön föll väl ut. Jag tror det kommer gå lätt att vanna bort det oönskade i vinden. Men varför ens bemöda sig med det om fröna ska mixas till röror eller smör? Idag provade jag att göra pålägg genom att koka 2 dl egna gotlandslinser, egen svamp och egen torkad tomat i 5 dl eget bäckvatten på kaminen eldad med egen ved, sen mixning med egen solel med 2 dl av de halvkasst tvättade egna pumpafröna och en oskalad egen vitlök (jag kanske är sen till partyt, men varför skala vitlök om den ska mixas i röror? det blir inte ett spår av skalet när mixern mixat). Jag tyckte det blev bra nog för en smutsig hippie.

Och bra nog är bra nog, det är ett så konstigt samhälle vi lever i där mat blivit nån slags jädra upplevelse, livselixir och universalmedicin där folk bara ska vidare och vidare och det aldrig är tillräckligt gott eller tillräckligt nyttigt. Det är så, i ordets sanna betydelse, sjukt. Om vi inte kan nöja oss med mat som är tillräckligt god och tillräckligt nyttig kommer vi aldrig kunna befria oss från meningslöst överarbete.

När jag stolt berättade för J om experimentet med det superegna pålägget utbrast hon: ”Peak hippie!” Men det hoppas jag inte det är. Jag vill vidare. Aldrig nöjd.

Så då gick jag vidare till bondbönor, James bondbönor. Nä, okej, inte James utan våra Egna®. Jag ber om ursäkt. Vidare.

Jag hade blötlagt torkade fjolårsbönor under natten, för att göra burgarbiffar till fredagsburgarna. Men alltså det går ju inte att hålla på och skala bondbönor, fy tusan vad tråkigt. Går det att äta skalet? Jag kom in på SEO-mästaren Bäckmos blogg såklart, som gav mig precis det svar jag ville ha. Skalet går utmärkt att äta. Bäst att inte söka vidare information. Sen blev jag helt förfärad och faktiskt arg på riktigt när hon påstod sig göra falafel när hon först kokade bönorna och sen tillsatte både ägg och vetemjöl. Du har gjort en jädra omelett, mänska! Eller pannkaka kanske.

Hursom. Jag provade att göra en smet på skalade bönor och en på ickeskalade. Smeten på ickeskalade kändes väldigt fibrös och jag trodde aldrig den skulle hålla ihop i pannan. Men det gjorde den faktiskt. Med nöd och näppe. Påminde om smet på gula ärtor. Smeten på skalade var nog lite godare, men den oskalade smeten var faktiskt tillräckligt god. Och det var en sjukt dålig bondbönskörd förra året med fula och små bönor med hög skal-böna-ratio. Med finare bönor kommer det vara alldeles utmärkt med smet på oskalade. Sammantaget mycket, mycket hoppfullt.

Skal, skalade, oskalade
Biffrecept: blötlagda baljväxter, oskalad vitlök, torkad svamp, torkad chili, mycket salt, lite olja, lite vinäger, lite soja, lite curry, lite svartpeppar. Bzzzzzzzzzz. Blanda i finhackad gul lök.
Fibrös smet på oskalade.
Klibbigare smet på skalade.
Jag fick vända varsamt på biffarna från oskalade smeten.
Oskalade till vänster, skalade till höger.

Det om det.

Saker växer igen

Jag gillar verkligen, verkligen, inte odling. Ibland är det roligt, oftast är det jobbigt. Jag odlar inte för att det roar mig, utan för att det är rätt. Det är moraliskt rätt (på samma sätt som det är rätt att diska sin egen disk), rätt strategi för att ersätta kapitalismen med ett nytt system utan pengar och varor, rätt väg för att slippa lönearbeta så mycket i den själsdödande samhällsapparaten. Jag känner mig ofta missförstådd som någon som ”är intresserad” av odling. Jag är lika ointresserad av att odla som jag är av att diska! Om du förstår vad det betyder förstår du ganska mycket. För de flesta verkar det vara syntax error. ”Men varför odlar han då?” Det är en så torftig idé om vad som gör livet värt att hålla på med, som den liberala ideologin lurat på oss.

I år har vi lagt mer energi än vanligt på odlingarna i hopp om att en gång för alla få övertaget över ogräset, så att det blir mindre arbete i framtiden. Nästan alla 500 kvadratmeter har vi bredgrepat och kammat i jakt på kvickrot-, maskros- och revfingerörtrötter. Nu är jag trött på alltihopa, men aldrig har det känts mer rätt. Att producera sin egen mat utanför marknaden är så himla radikalt att det är svårt att förstå att de inte förbjudit det ännu. Det är ett ekonomiskt våld riktat rakt mot kapitalismens hjärta. Det försvagar och suger livet ur pengamarknaden samtidigt som det stärker den utomkapitalistiska ekonomin. För varje gång du slår hackan i jorden slår du två slag mot systemet.

Hursom. Idag har jag befriat gulärten, gråärten, gotlandslinserna och de gröna linserna från ogräs.

Nu ser det mycket bättre ut.

63 nakenfrö-, 4 mysk- och 2 jättepumpaplantor planterades ut igår. De verkar ha överlevt.

Det vore så fint om vi kunde få egna linser i år. Förra året försökte vi samodla med bovete, men bovetet kvävde linserna helt. I år står linserna själva.

Potatisen börjar komma upp genom sitt tjocka täcke. Varje år tänker jag att nä fy i år kanske de ruttnat bort eller inte tar sig upp, men varje år kommer ungefär alla upp. Hoppas det blir så i år med. Men trots utrotningen har det börjat komma ogräs i gångarna.

Gula löken är utplanterad och lite blek, men det var den förra året också, så det är nog ingen fara.

Vitlöken ser okej ut, i alla fall ”Sabadrome”. ”Cledor” är vi inte imponerade av, men den får en chans till.

Bönorna ser så jädra bra ut i år. J har funnit upp en ny design på bönstöd, trebenta och ihopsatta med ståltråd i toppen.

Det verkar inte komma några sötlupiner alls. Vi köpte en påse som väl var till för konsumtion, inte utsäde, det kanske är felet. Eller så bygger det på att en köper några särskilda bakterier.

Men det verkar finnas hopp om röbetter, om det inte bara är svinmålla. Men det tror jag inte.

En annan sak som känns mer rätt än nånsin är att blogga på det riktiga internet.

/Rymmargrisen