Så här kan du fästa en spade på en pakethållare. Om pakethållaren är gjord av aluminium eller om du är rädd om lacken behövs något slags gnagskydd. Dra åt remmen ordentligt.
Transportera spade på cykel
Ett cykelexperiment
Ett litet förtydligande av inlägget om panelvinkeln bara, för jag tycker inte att en handling är något utan den medföljande teorin. Aktivism är inget utan idealism.
För min del handlar inte cyklingen om att försöka bevisa något. Att det ”går”, eller liknande. Visst kan jag i mina sämre stunder känna nåt i stil med att jag ska bevisa för de jävlarna, de har ingen ursäkt. Men jag tror inte det är en klok idé att föra fram. Jag tror det är att upprepa den nuvarande liberala och individualistiska berättelsen om samhället. Det är att bidra till en teori om att alla visst kan cykla om de bara skärper sig, tar sig i kragen, lägger manken till osv. Men alla kan inte cykla. Och det är inte sju miljarder individuella kragtag som kommer ändra på saker och ting.
Jag försöker inte heller ”inspirera” någon. Jag försöker inte säga, titta vad lätt det är att cykla! Och så roligt dessutom! Nej, det är det inte alltid. Särskilt inte att cykla med last. Cykelprofeter brukar hävda att de får massa extra plats på vägen när de har kärra eller lastcykel, att bilisterna behandlar dem med mer respekt. Det kanske vissa bilister gör, men inte alla. Och på vissa ställen vill du verkligen inte ut i biltrafiken och ställa till kaos. Istället försöker du kryssa dig fram på cykelbanan med ett för brett ekipage. När du sedan kommer till bygghandeln blir män alldeles osäkra av din blotta uppenbarelse och måste antingen säga något käckt, ”kul” eller passivt aggressivt. Det har jag knappast ork med samtidigt som jag försöker göra om alla mina storstilade beräkningar av virkeslängderna som just gått i stöpet för att affären inte hade brädorna i lager som jag cyklat 17 km för att köpa.
Så vad tusan försöker jag göra, om jag varken försöker bevisa eller inspirera? Jo, jag tror att jag vill experimentera. Jag vill hitta metoder för att kunna leva billigt och slippa lönearbeta. Jag vill hitta vägar för mig och andra att hoppa av det exponentiellt expanderande mänskliga samhället i farten. Visst vore det kul om fler ”inspirerades”, men samtidigt är jag orolig för att folk ska bli typ emotionellt desillusionerade när det inte känns sådär härligt som det såg ut på bilderna på Instagram.
Jag tror vi är i en fas när galningar som vi behöver kämpa och experimentera med billiga metoder för transport, bygg och odling. Utan att ljuga om hur fantastiskt lätt det är, och utan att skambelägga folk för att de är odugliga. Jo, visst, det kanske de är, de flesta, men jag tror i så fall att vi bör försöka undvika att strö salt i såren och påtala det.
Ett överjordiskt brus
Och deras närvaro sänker sig över jordarna
Och löven föll om hösten precis som vi
Kära logg
Och inte vilken logg som helst, utan odlingsloggen. I förrgår plockade jag de små tomater som fanns, det blev inte speciellt mycket, men de är i alla fall goda. Broccolin som vi nästan gav upp om har blivit lite rolig nu, det kommer nya små buketter. Squashen hade en lågproduktiv period men nu kommer det frukter igen.
Trevande
Sist jag bloggade var det på Dumpstrat. Här kommer jag inte skriva så mycket om dumpstring, men det kunde kanske vara en lämplig övergång att liksom börja där.
Då försökte jag säga att jag inte ”räddade” mat. Att mina handlingar knappast var duktiga eller goda eller förändrade något i sig själva. Att världen inte blev ett dugg bättre för att jag dumpstrade. Syftet med bloggen var för min del enbart att informera om hur sjuk världen är. I nästan varenda inlägg försökte jag göra en systemkritisk poäng, men jag upplevde att folk inte läste eller fattade. De reagerade ungefär så här: ”Vad bra att ni räddar maten!”
Jag försökte säga att när vi med hjälp av dumpstringen uppmärksammar matsvinnet så skapar vi en affärsmöjlighet för livsmedelsindustrin. Om vi inte tjatar om att det är konkurrensen, vinstintresset och kapitalismen som är grundorsaken så kommer, skrev jag, industrin snart att återta dumpstringen och börja sälja matsvinn. Och det är vad som händer nu. Nu finns det tydligen ett företag som heter Rescued Fruits AB som säljer ”räddad” mat.
Det var lite kul att hitta deras varor i containern ikväll.
Hursom. På Dumpstrat hade vi ett begränsat och tydligt koncept med ett någorlunda genomtänkt tilltal. Inläggen var tvärsäkra och inte sällan förhastade. ”Så här gör du X” skrev vi, när det i själva verket var första eller bara tredje gången vi gjorde X, och numera gör vi inte X på det sättet. (Vad är nu X? undrar du kanske. Tja, jag minns nåt jag skrev om att frysa in bananer. Jag beskrev väl ett helt okej sätt, men jag kom på ett mycket bättre sen.)
Nå, nog är jag fortfarande helt tvärsäker på att vi måste ersätta kapitalismen med ett helt annorlunda system, och jag har en rätt bra idé om hur det ska gå till. Vi ska flytta till landet, lära oss bygga, odla och bli mer självförsörjande. Jag tänker mig att vi ska koppla ihop våra olika lantliga platser i ett utbytessystem där överskottet av produktionen fördelas utifrån behovsprinciper, inte betalningsförmåga. Städerna ska förfalla, ekonomin ska vi med berått mod driva rakt in i kris. Samtidigt har vi ju börjat bygga ett alternativt system som kan ta över. Det är en strategi helt utan osannolika och orealistiska ”faser”. Det finns ingen dold agenda och inga svåra begrepp. Vi ska avskaffa pengarna och konkurrensen här och nu och därmed, så fort vi bara kan (men det kommer ändå ta ett tag), stoppa samhällets meningslösa expansion. Bara så. Det är inte svårt, på ett övergripande plan.
Men när det kommer till det faktiska genomförandet är det svårt. Hur odlar man egentligen? Hur bygger man saker? Hur reparerar man dem sen? Det är jättesvårt. Jag tror inte det är bra att låta några peppiga ”inspirerande” influerare lura oss att det är enkelt. Jojo, influerarna är säkert jättesnälla och bra personer. De tänker kanske att om de skriver att saker är lätt och kul så blir folk inspirerade och får arslet ur vagnen och vågar göra samma sak. Men jag undrar om inte inspirationen tvärtom är passiviserande. ”Det där med att flytta till landet och odla ser ju lätt och smidigt ut, det projektet kan jag ta sen, om ett par år eller tre.”
I själva verket är de praktiska momenten så svåra att vi inte har någon tid att förlora. Om vi ska komma på hur vi ska göra allt så måste vi börja bums och utarbeta metoder och sätt. Folk behöver få arslet ur vagnen (stan), men nu är det som att de bara går och väntar. Väntar på att bli tillräckligt inspirerade. Som att det är inspirationen och inte de själva som ska arbeta. Skärp er, känner jag. Ingen kommer inspirera skiten av dig så pass att du börjar göra saker av bara farten, du måste börja ta massa jobbiga steg själv. Sälj bilen. Sälj lägenheten. Säg upp dig. Ge upp dina passiviserande skitdrömmar om det perfekta stället i Kolmården eller vad det nu kan vara. Hitta nåt ställe.
Och jag tror inte att sociala medier är alls lämpade för att sammanställa den praktiska informationen om hur vi ska odla, bygga, snylta och leva rövare. Vi vadar upp till låren i en förbannad gyttja av oprövade idéer, gissningar och rena lögner. De peppiga influerarna på Youtube och de deppiga gubbarna på byggforumen har det gemensamt att de fyller internet med osorterad och halvfärdig information. Det blir ett helt eget litet projekt att försöka dechiffrera och sortera i överflödet varje gång man ska ta reda på något. Men det är inte gubbarnas fel och inte influerarnas heller egentligen. Vi är insnärjda i sociala medier-företagens beroendeframkallande system. Det vi egentligen behöver är en wiki.
Jag hoppas att jag lyckas avhålla mig från att bidra med ännu mer onödigt content för folk att vada i. Jag hoppas också att vi inte låser oss i ett koncept eller ett tilltal. Här vill jag bara hafsa ner och dokumentera lite saker. Jag tänker mig att mina inlägg blir en trevande loggbok av stort, smått, allt och inget. Jag tänkte kanske krafsa ner hur jag byggde vagnen, dasset, solsystemet och cykelkärran. Sånt. Något kanske vi kan använda oss av på wikin sen.
Det var väl det jag tänkte säga. Gör inte så här.