Vagnen behövde en vedkorg som får plats bredvid kaminen. En som inte står och dräller mitt på golvet. En som inte är gjord i brännbart material. Och från bygget av storkärran fanns det lite spillbitar av aluminiumprofilrör kvar.
Jag tycker att N55:s XYZ-noder är ett helt fantastiskt byggsystem. Med enbart en bågfil och en borrmaskin går det att bygga nästan vadsomhelst i lättmetall. Fyrkantiga rör skruvas från tre håll och bildar en superstark ”knut” som liksom automatiskt rätar upp sig själv och hela konstruktionen. Är skruvarna i syrafast rostfritt stål så överlever sakerna vägsalt och elände utan att pulveriseras av galvanisk korrosion. Rören behöver inte målas eller ytbehandlas eftersom aluminium bildar en egen skyddande oxidbeläggning. En hinna av rubin och safir. Om någon del går sönder är den lätt att byta ut. Aluminiumrören och skruvarna är inte superbilliga, men inte heller jättedyra. Och det är inte pengar i sjön om bygget blir dåligt eller andra behov uppstår, eftersom skruvarna och rören går att återanvända. XYZ-noderna ser jag som en helt grundläggande teknik för ett framtida lågteknologiskt samhälle, som ger människor makten att bygga saker själva.
Jag vill inte lägga upp en ritning på storkärran ännu, eftersom jag vill bygga draganordningen mer robust och testa den lite mer, så det här inlägget får bli det första i XYZ-serien.
Den här vedkorgen kostar c:a 500 kr att bygga, om en inte har spillmaterial. Men 20-millimetersrör är egentligen onödigt grovt och dyrt för denna sak. Skruvarna är M6. Jag har hittills köpt materialet på Maskindelen och Hornbach. Men det är bäst att shoppa runt för att hitta det billigaste stället just nu. Det är viktigt att skruvarna, muttrarna och brickorna är i syrafast rostfritt stål, märkt ”A4”, för att det inte ska bli galvanisk korrosion. Eventuellt går det att spara pengar med fulskruv och plastbrickor, men det är inget jag testat.
Några saker jag lärt mig hittills:
- Borra inte exakt 6 millimeter stora hål till M6-skruv. Det är svårt att hålla sådan precision att hålen passar när man skruvar ihop. Jag kör 6,5 mm, men det går gissningsvis att gå upp till 7 mm för enklare montering.
- Om du använder små brickor får du vara försiktig när du drar åt skruvarna, annars buktar rören. Bäst är att ha stora brickor, men små brickor funkar.
- Det går utmärkt att pilla in muttrar i ändarna på rören och skruva fast dem inuti, på ställen där du verkligen inte vill ha utstickande muttrar eller skruvhuvuden, men: det är förbannat pilligt. Å andra sidan behövs ingen bricka och det räcker med en kortare skruv. Det kan vara en idé för ett riktigt lättviktsbygge, för skruvar, muttrar och brickor väger en hel del.
- Det behövs ingen penna för att rita ut streck för borrhålen, enklast är att ritsa med ett vanligt skjutmått. Men jag ska skaffa ett riktigt ritsskjutmått.
- Utöver bågfil och borrmaskin/skruvdragare är det bra att ha hammare, körnare, fil och ett litet spärrskaft med insexbits och mutterhylsor.
- Försök inte borra rakt igenom röret om du inte har pelarborrmaskin eller någon snitsig slags jigg. Det blir snett. Dessutom behöver du förmodligen fila bort vassa kanter på utgångshålet. Enklast är att borra från båda håll. Jag körnar, förborrar med ett litet borr och slutligen med det stora. Det är viktigt att hålen hamnar precis i mitten.
- Om hålen hamnar helt fel och skruvarna inte går att trycka igenom kan det gå att banka igenom dem med en hammare. När XYZ-noden dras åt blir allt tajt ändå, eftersom den dras åt från alla rumsliga dimensioner. Om hålen är helt åt skogen fel går det att fulborra dem tillsammans under monteringen, men ofta går det inte att komma åt att borra rakt med maskinen, så var noggrann från början.
- Du sågar troligtvis snett med bågfilen om du bara ritsar ett streck på en sida och försöker sikta rakt. Dra streck på två sidor, eller bygg nån snitsig sågjigg.
