Idag staplade jag sälgveden. Och jag kände mig lite dum i huvet. För det låter väl som det enklaste arbete i världen, att stapla ved.

Men jag tycker det är svårt. Dels för att vedträna är av olika längd och form. Det vore inte önskvärt att veden var mer likformig för att på så sätt underlätta staplingen, eftersom eldningen i kaminen regleras genom att välja olika former på trän. Mindre trän om det ska kokas vatten på kaminen eller den snabbt ska komma upp i temperatur, stora trän när det brinner bra och man inte vill fylla på stup i kvarten. Träna bör därför inte sorteras så att exempelvis stora stabila trän läggs i botten eller något liknande. När en hämtar ved ska det hamna en bra blandning i korgen av sig själv.

Stapeln har jag ställt med långsidan mot västvinden, för jag tänker mig att det ska göra att den torkar bättre. Men det ställer krav på att stapeln är så stabil att den inte blåser omkull. Och den kan inte vara för bred, för då tänker jag mig att det blir dålig torkning i mitten. En annan svårighet är logistiken. Jag vill inte böja ryggen, sträcka mig efter trän eller göra tusen benböj. Då tar orken snabbt slut. Även när jag löst det ganska effektivt så misstänker jag att det finns en betydligt bättre lösning som jag är för korkad för att komma på.

Min preliminära och helt säkert inte optimala byggmetod:

Tre abstrakta kategorier hålls i huvudet. Långa trän, ganska långa trän och korta och lite oformliga trän (långa oformliga trän utgör ett problem, de värsta får helt enkelt inte vara med). Träna staplas i tre rader. Ganska långa trän på ena sidan, korta och oformliga trän i mitten och långa trän på andra sidan.

Från knästående position fylls skottkärran med ved. Kärran körs till lämplig plats och från knästående position staplas botten av stapeln. Skottkärran är så hög att det sedan, när stapeln fått lite höjd, går att stapla stående utan att behöva böja ryggen eller benen för att plocka trän från flaket. De yttre raderna hålls svagt inåtlutande med hjälp av de kilformade träna. Men börjar det luta alldeles för mycket behöver det kompenseras åt andra hållet. Ju högre stapeln blir och ju mer ytterraderna börjar närma sig varandra, desto kortare trän får det plats i mitten. Trän som tidigare hade fallit i kategorin korta får då börja räknas som ganska långa istället. Om ytterraderna närmar sig varandra så mycket att inga korta trän får plats i mitten går det att gömma undan de allra mest oformliga träna där.

Det var det hela och det var kanske inte så svårt ändå. Men det är inte heller speciellt mycket lättare än att t ex programmera meningslösa webbsidor, vilket folk verkar tycka är ett svårt arbete.