Färska tomater är inget jag värderar så högt. Visst, det är väl ganska gott, men inte mer. Jag gillar krossade tomater i sås, tomatpuré till biffar och soltorkade tomater. Så när Frida hade tomatöverskott hämtade jag lite, delade i fjärdedelar och stoppade dem på rygg i torkugnen på 60 grader i 20 timmar. Tre halvfulla cykelväskor blev sex plåtar och slutligen en stor gurkburk och en liten påse. Jag har torkat ganska mycket dumpstrade saker i torkugn genom åren, och jag vill att sakerna ska vara knastertorra. Då håller de typ hur länge som helst, verkar det som. Folk som anger torktider för saker tycker jag alltid anger helt verklighetsfrånvända torktider, i alla fall om det ska vara knastertorrt.

Med knastertomater gör jag tomatsås. Jag tycker det är löjligt smidigt att ta en näve knastertomater, hälla över lite hett vatten, låta dem stå några minuter och sen bzzzz med stavmixern. Såsen smakar mer än krossade tomater från affärn, oavsett hur intetsägande och smaklösa tomaterna var från början. Fridas tomater är dock allt annat än smaklösa, så det här var kanske lite av ett helgerån.

Tyvärr är det här ett ganska intetsägande inlägg. Jag kommer behöva återkomma i frågan när jag vet något på riktigt om saken. Jag har inte vägt tomaterna varken före eller efter. Jag har inte kollat hur mycket elektricitet som förbrukades. Jag vet ingenting om detta, alltså. Det var inget.

Planen är egentligen att skaffa en inverter så jag kan köra ugnen på solpanelerna. Om jag passar på att köra ugnen när det är soligt blir då elkostnaden i praktiken närmast noll, eftersom jag inte använder panelerna till sin fulla potential annars. Men jag drar mig för att skaffa en inverter. Jag är sur på invertrar redan innan jag haft en. De verkar vara åbäken. Och så pajar tre gånger om dan tydligen. Bättre vore väl att försöka bygga om ugnen så att den går på likström, om jag kunde lära mig göra sådana operationer.