Alltid mountainbike, alltid självhushållning. Idag en så fin tur på frusna stigar, nyrensade av allemansrättsaktivister efter att grannen (som äger skog stor som en mindre nationalstat) gallrat stora områden och gjort fula körspår ungefär överallt och lämnat rishögar och grenar så det knappt gick att gå i skogen.

Jag vet inte om det bara är ”sista gallring” eller om det är ”hyggesfritt skogsbruk”, men oavsett så är det detta som ”hyggesfritt” kommer betyda när skogsindustrin låtsas självsanera. Skogen kommer vara som ett konstant hygge med lite träd mellan stubbarna, körspåren och rishögarna.

Men det var övervägande fint, som sagt.

Sen var det självhushållning, som ju hör mountainbike till och vice versa.

J skördade de kvarvarande rödbetorna, som vi och mössen/sorkarna ätit av halva sommarn och hela hösten.

Jag skördade nakenfröpumporna, som börjat frysa och väl inte kommer eftermogna mer nu. 136 stycken, 17 varv med skottkärran.

Sen dela och gröpa ur. Hann inte klart och får fortsätta imorgon.

Och så en storartad uppfinning som avslutning: ett täcke som ljuddämpare till de pysande och gnällande surkålsburkarna. Nästan helt tyst nu!