Det står en asp i skogsträdgården, som ännu inte är riktigt en skogsträdgård, men som förhoppningsvis blir det mer och mer för varje år. Eller, egentligen står det aspar överallt i havet. Prasselaspar. Och en av dem, den som står där det ännu inte riktigt är skogsträdgård än, har en dö topp och ser lite vinglig ut. Länge har jag tänkt att den där borde vi kapa. Och tänk om en kan ha såna där klättrande minikiwi där, som liksom tar över den överblivna stammen. Ja, så tänkte jag.

Så dök en present upp förra veckan, för nån fyllde visst år. En helt fantastisk present.

Och den där aspen som vi tänkt kapa så länge, den behövde verkligen verkligen kapas nu. Så det gjorde vi idag.

Sen hacka bort grässvål och lite rötter och skrymt.

Det var det.

Hoppas de inte dör vinterdöden. Bäddade för säkerhets skull med ett tjockt lager löv också ovanpå det slagna gräset.

Och så lite fint av allt det fina som är nu.