Skogsvattnet, fortsättning

Idag röjer jag vid Skogsvattnet. Det duggar men är torrt i markerna. I dikena är det inget vatten. Ekapölen uppe i skogen är tom. Men vid Skogsvattnets källa sipprar det, vilket känns hoppfullt.

Grensågar är verkligen fantastiska. Röjsågar är farliga och dyra, de bullrar och kräver tung skyddsutrustning som tröttar ut. Jag har jobbat en del med både grensåg och röjsåg och jag tror att grensåg i kombination med lie är bättre i nästan alla fall. Även inom det industriella skogsbruket tror jag, men det skulle nog vara under folks ”värdighet” på nåt sätt, att inte arbeta med en motordriven maskin. Nog om det nu, mer om Alf Hornborgs både viktiga, slafsiga och ärelystna maskinkritik en annan gång.

Intressant med bumlingen som ramlat över den gamla lågan. När den senare ruttnar kommer stenen rulla ner. Jag funderar på att staga upp stenen och göra den till en del av ett nytt sedimenteringsdämme däruppe.

Det gamla dämmet fungerar inte. Vattnet fyller upp till precis under röret som leder till huvudreservoaren, sen sipprar det ner i marken istället. Antar jag. Jag tar nog bort dämmet och bygger ett nytt.