Av nån jädra anledning vill det inte ta sig i kaminen. Jag rotar runt i vagnen efter något lättantänt. Någon kartong, något papper. Något går väl att avvara. Upptäcker kuverten med squashfrön. Gjorde jag inte ett extra kuvert för framtida frön? Jo! Jag tar upp bunten och upptäcker då att den är möglig. Ladoga-fröna har möglat och svampsporerna har tagit sig genom kuvertet och gett sig på den ljusgröna fruktens frön. Jag försöker tvätta fröna i en kastrull med vatten och sprider ut dem på torkkartongen. Ingen aning om man kan göra så. Tur att det var den minst populära sorten. Jag går ut och hämtar papperspåsar under vagnen för att tillverka ett nytt kuvert. Ur kassarna marscherar då en hel liten hord, hjord, flock med de små ettriga skalbaggarna, de där som annars bor i veden, ut över vagnens golv och ner i golvbrädornas springor. Är de skadedjur? Säkert! Jag tar fram dammsugaren, river samtidigt ner en jacka i komposthinken, tappar in dammsugarmunstycket bakom kaminen, fiskar fram det, suger upp djuren, utvisar dem ur vagnen, kastar ner dem för slänten. Jag plockar ihop dammsugaren, tappar in munstycket bakom kaminen, gör ett kuvert, skriver ”Ladoga-frön som först möglade och sen omtorkades”, slår handen i diskstället så det blir ett djupt jack som börjar blöda när jag ska lägga tillbaka märkpännan.
Och cykeln gick av. Och pakethållaren på reservcykeln gick sönder. Och det blev typ inget av vitkålen.
Nu ska jag köpa en ny cykelram för sex tusen (till ordinarie pris tyvärr). Det är viktigt att ha en bra cykel med stora däck, långa skärmar och dyra tyska pakethållare. En bra cykel kostar väl ungefär som att byta spindelled på nån gammal skrotbil som folk tycker att man ”faktiskt” behöver om man ska bo på landet.
